Jag kan inte lova att jag kommer att hinna svara på alla mejl om det här blir en utdragen mejlväxling – som riksdagsledamot får vi oerhört många mejl – men här kommer i alla fall lite nya kommentarer (i kursivt).
Vänliga hälsningar
Helena Leander
”Fakta 1. Många skulle i och för sig kalla 17 % arbetslöshet för katastrofal. Det är uppenbart att så många arbeten inte skapats på grund av invandringen. Jag räknar då bort skattefinansierade arbeten som konstruerats för att komma till rätta med integrationen och dylikt. Med dessa borträknade har vi en stor nettoökning av arbetslösa, inte tvärtom. Vi importerar arbetslöshet, samtidigt som företag flyttar utomlands. Det är en resursväxling som inte är konstruktiv.”
Vi kan väl i och för sig diskutera hur hög arbetslösheten egentligen är och hur den ska betecknas, men det intressanta är snarare din tes att antalet arbetstillfällen är oberoende av befolkningen, så att en ökande befolkning automatiskt leder till högre arbetslöshet medan en minskande befolkning med samma logik leder till minskad arbetslöshet.
Under mina 3,5 års studier till nationalekonom har jag aldrig stött på någon sådan tes, men vi kan ändå leka med tanken att den stämmer. Då Sveriges befolkning ökat från 1 764 724 personer 1749 (det tidigaste året jag hittar befolkningsstatistik från) till 9 113 257 personer 2006, skulle arbetslösheten idag vara ca 80 % om inte de nya människorna också bidragit med nya arbetstillfällen. Om målet för dig är en minskande (eller i alla fall inte ökande) befolkning borde väl en sådan strategi i så fall inte bara rymma minskad/stoppad inflyttning utan också minskat barnafödande, men det har jag inte hört dig argumentera för.
”Fakta 2. WHO har visat att de högutbildade som söker sig från Afrika till västvärlden gör detta för att höja sina levnadsstandard, inte för att de flyr från vare sig stening eller förföljelse. I en rapport som heter Migration of health professionals in six countries: a synthesis report (2004) av Awases M, Nyoni J Gbary A och Chatora R har man undersökt orsakerna till varför läkare och sköterskor lämnar sina afrikanska hemländer för västvärlden. Av de tolv vanligaste orsakerna är inte en enda någon form av flyktingskap. Rapporten citeras i WHO:s Migration of healthworkers. Och du undrar vad som är bäst, ja, det bästa är naturligtvis att de berikar sina egna länder och sitt eget folk med den högkvalitativa kunskap som de har. Har de inte möjlighet att göra detta i sitt hemland behöver nog något av grannländerna deras kunskap mer än vad t ex Europa gör. Siffrorna talar sitt tydliga språk i och med att Afrika årligen utbildar ett fåtal tusen läkare, medan västvärlden utbildar hundratusentals läkare. Frågan kvarstår alltså: är det att visa solidaritet med tredje världen att importera deras hjärntrust?”
Visst, undersöker man bara den i sammanhanget något begränsade gruppen ”läkare och sjuksköterskor från sex afrikanska länder som flyttat till väst” ifrågasätter jag inte alls WHO:s slutsatser. Däremot kan man fråga sig hur relevant detta är för migrationsströmmarna till Sverige, där arbetskraftsinvandring från länder utanför EU i princip inte förekommer. Givetvis finns det även högutbildade bland dem som får asyl, men får de asyl är det just för att de behöver skydd och inte kan stanna i sitt hemland.
”Och varför vi inte ska importera lågutbildad arbetskraft beror naturligtvis på att vi har en hög arbetslöshet och att det då skulle vara en allvarlig kränkning av de svenska arbetslösa - som i längden leder till lönedumpning. Hur tror du att arbetslösa svenskar känner det när ni i riksdagen fortsätter att importera arbetslöshet och talar er varma om ännu mer arbetslöshetsinvandring? Familjefädrer, ensamstående mammor och ungdomar som aldrig får en chans för att människor som du föredrar att importera arbetskraft som inte behövs, har säkerligen en del åsikter om er politik. De kan naturligtvis inte yppa dessa eftersom de då betraktas som hemska och suspekta människor.”
Som jag redogjort för tidigare tror jag inte att invandring innebär att vi importerar arbetslöshet (men däremot att diskriminering mm leder till att en större andel av arbetslösheten drabbar invandrare).
”Fakta 3. Att asylsökande mår dåligt efter lång handläggningstid och ovisst väntande är en helt normal mänsklig reaktion, den är förståelig, men dock kan man i jämförelse med flyktingar runt om i världen som svälter, inte likställa dessa asylsökande med svältande flyktingar som står utan hjälp. Föredrar du att hjälpa nedstämda asylsökande eller väljer du att hjälpa flyktingar som svälter på plats?”
Jag kanske uttryckte mig klumpigt när jag pratade om asylsökande som ”mår dåligt”. Ska man må tillräckligt dåligt för att få stanna pga synnerligen ömmande omständigheter (det som förr hette humanitära skäl) räcker det definitivt inte att vara lite deppig. Det finns människor som mått så dåligt att de försökt ta sitt liv, utan att det har bedömts som tillräckligt allvarligt. Dessutom går det inte riktigt att jämföra människor som flyr förföljelse och människor som svälter (som inte nödvändigtvis behöver vara flyktingar för det – tvärtom räknas svält inte som flyktingskäl). Svältande människor behöver mat, och kan med fördel hjälpas på plats. Däremot kan en människa som t ex fängslas och torteras i sitt hemland pga av sina politiska aktiviteter inte gärna vänta i hemlandet medan vi genom t ex diplomatiska påtryckningar och stöd till demokratiutveckling försöker få staten att sluta förfölja politiska motståndare – något som tyvärr kan ta väldigt lång tid – och därför behöver den människan skydd någon annanstans.
”Du frågar också om asylsökande ska vara utan sina familjer, dvs. om anhöriginvandring ska förvägras. Mitt svar är ett obändigt ja, eftersom det finns flyktingar som är i betydligt mer akuta situationer än brist på sällskap och familjeåterförening. Om jag skulle stå inför x antal fall där svältande och uttorkade människor i Afrika, i behov av hjälp på plats, ställs mot dagens anhöriginvandrare som vill till Sverige, kommer jag alltid att välja det förstnämnda. Jag kan inte för mitt liv förstå hur du kan välja det motsatta.”
Om du har en familj, skulle du tycka att det var okej att jag skickade iväg den till andra sidan jordklotet medan du var tvungen att stanna här? Troligtvis inte. Ungefär så antar jag att det känns för den som tvingas fly sitt land och sen inte kan få med sig familjen (ifall inte hela familjen har flyktingskäl). Givetvis tycker jag att vi också ska hjälpa till att minska svält och annat lidande runtom i världen, men varför är det alltid flyktingarna och deras anhöriga som ska betala för det? Det må vara att en svältande människa lider mer än den som berövats sin familj – jag har lyckligtvis sluppit pröva något av det – men varför inte t ex jämföra med de välbärgade svenskar som nu slipper betala förmögenhetsskatt. Minskar vi lidandet i världen bättre genom att slopa förmögenhetsskatten än att höja biståndet eller göra flyktingpolitiken mer human? Är det så att du verkligen menar allvar med att du vill höja biståndet och hjälpa människor på plats – vilket du i så fall ska ha all heder av – kan jag komma på betydligt bättre ställen att spara på än just flyktingmottagningen.
”Fakta 4. Du ser inget problem i att andelen svenskar minskar i Sverige? Sverige är ett litet land. Vi svenskar är blott 7, av totalt 6 000, miljoner människor på jorden. Hur liten andel svenskar är godtagbar för dig? En tiondel, en tjugondel eller kanske en hundradel? Och anser du även att andra länder, låt oss exemplifiera med Indien, Gambia och Israel, i proportion ska minska sin andel indier, gambianer respektive israeler till förmån för folk som redan har egna länder? Vart går skammens gräns? Finns den?”
Svenskarna kommer förstås knappast att utgöra en större andel av världsbefolkningen om vi skulle stoppa alla invandring, men däremot av befolkningen i Sverige. En minskad andel av befolkningen ser jag förstås inte som något självändamål, men inte heller som ett problem. Tror man som jag att olika kulturer kan existera sida vid sida behöver inte ”den svenska kulturen” utrotas bara för att vi delar landet med andra kulturer.
”Fakta 5. Din siffra på 9 miljarder för immigration och integration är ju ren ploj och det tror jag du vet. Med dina siffror på 9 miljarder skulle det betyda att (om vi förutsätter att aktuellt år har samma nivå som förra årets invandring på cirka 100 000 människor) att varje immigrant skulle immigrera och integreras till en kostnad av futtiga 90 000 kr per man. Det låter inte riktigt rimligt. I dina kostnader tror jag inte att kostnader för äldreförsörjningsstöd, möbelbidrag, utbildning, vård, rättskostnader, barnbidrag osv är medräknade. Jag kan ha fel, så rätta mig om så är fallet. Skattebetalarnas förening menar i sin rapport Vad kostar invandringen? att den kostar mellan 43,5 och 94 miljarder kronor. Ekonomen Jan Ekberg hävdar att den kostar 30 miljarder. Professor emeritus Lars Jansson framhåller en kostnad på 240 miljarder. Ingen tycks således hålla med er politiker om en kostnad på blott nio miljarder.”
De nio miljarder jag refererar till är den summa som anslås för just migration och integration i statsbudgeten. Invandrares kostnader för utbildning, barnbidrag osv redovisas inte separat, utan återfinns under anslagen för utbildning, barnbidrag osv. Och varför skulle de redovisas separat? En post för ”barnbidrag för barn med infödda föräldrar” och en annan post med ”barnbidrag för barn med utlandsfödda utlandsfödda föräldrar”? I så fall kanske vi skulle beräkna kostnaderna för ”svenskarna” också? Ett barn som fötts i Sverige kostar en hel del i dagis, skola, barnbidrag osv innan det är tillräckligt gammalt för att börja jobba och betala skatt. Ska man räkna på det sättet skulle jag gissa att ”startkostnaderna” innan en person som kommer till Sverige i vuxen ålder får sitt första jobb är lägre.
”Till sist Synd att du i slutet hänger dig åt ”du-är-en-hemsk-människa-som-skyller-problemen-på-invandrarna”-resonemang i ett annars respektfullt brev. Som du skulle ha märkt, om du läst min blogg, anklagar jag inte invandrarna (utom möjligtvis de kriminella dito) utan det är er politiker och journalisterna jag anklagar – ni som skapat Det Nya Sverige. Det är ni som bär ansvaret. Invandrarna är bara vanliga människor som tar de chanser de får, enligt individuell moralisk bäring.”
Jag står fast vid att det är en väldigt förenklad syn att skylla på invandringen. Det finns beräkningar på att alkoholen kostar Sverige runt 150 miljarder kronor om året (se t ex http://www.drogforebyggarna.nu/ajohnsson.html). Om man nu vill ha en enkel syndabock, varför inte lika gärna lägga allt krut på att bekämpa alkoholen i stället för att sparka på dem som redan ligger ner? Jag säger inte att invandrare är svaga människor, men många kommer onekligen från en väldigt utsatt situation där deras liv kan stå på spel, och att det är just de som ska lösa våra problem tycker jag är väldigt cyniskt.
”Du undrar också hur jag anser att man ska hjälpa de flyktingar som inte kan stanna i sina hemländer. Som jag tidigare skissat på tror jag till fullo på hjälp på plats i första hand, i andra hand hjälp i närområdet. Storbritannien har föreslagit upprättandet av s.k. Safe Havens som en lösning. Det är betydligt bättre lösningar än er ständiga invandring.”
Som jag skrivit tidigare tror jag inte att hjälp på plats kortsiktigt kan hjälpa människor som flyr förföljelse, även om vi givetvis ska arbeta internationellt för att mänskliga rättigheter ska respekteras överallt och därmed långsiktigt minska människors behov av att fly. Safe Havens innebär förvisso att flyktingarna får någon form av skydd utanför sitt hemland – om än i läger utan större möjligheter att kunna arbeta och försörja sig själva – men är det inte lite att smita från sitt ansvar? Sverige är ett rikt och glesbefolkat land, som ändå får sägas ha relativt goda förutsättningar att ta emot flyktingar jämfört med de många gånger betydligt fattigare och oroligare länderna som råkar ligga nära de länder som människor flyr från. När det nu t ex pratas om de ”gigantiska” flyktingströmmarna från Irak ska vi komma ihåg att den absoluta merparten – ett par miljoner om jag inte minns fel – har flytt till grannländerna. De tiotusentals som tagit sig till Sverige framstår i jämförelse som ganska få.
”Du frågar också vilka som ska skickas ut. I enlighet med det jag tidigare skrev anser jag att alla utan skyddsbehov ska skickas hem. Du nämner utbytesstudenter och EU-medborgare men mig veterligen är inte de flyktingar och berörs därför inte av frågan, eller hur? Målsättningen är att alla ska återvända när förhållanden så tillåter. Det är ju en riktlinje som t o m FN förespråkar, om jag inte missminner mig. Invandring kan inte, och skall inte, ske på de invandrandes villkor.”
Nu blir jag lite förbryllad. Är det mer okej att EU-medborgare och utbytesstudenter kommer hit än att människor som verkligen behöver det gör det? När det gäller utbytesstudenter kan jag möjligen se logiken om de inte stannar kvar och söker jobb här när de pluggat klart, men EU-medborgarna konkurrerar väl om samma jobb som flyktingarna?”
Du antyder även att jag förespråkar en enkel politik, men det är snarare tvärtom. Ni riksdagspartier har bara en lösning på alla problem: Mer invandring!” Nja, jag har knappast förespråkat mer invandring som lösning på alla problem. Visserligen kan arbetskraftsinvandring vara en lösning på de demografiska förändringar vi står inför, då en allt lägre andel arbetsföra ska försörja en allt högre andel äldre, men för mig handlar invandring snarare om solidaritet med de människor som av olika skäl inte kan stanna i sitt eget land och där Sverige skulle kunna erbjuda en lösning.
”Till sist passar jag på att ge dig en eloge för att du inte isolerar dig från din egen politik, som t ex att bosätta dig i Danderyd eller på Kungsholmen. Starkt jobbat! Du tillhör en minoritet bland dina kollegor.”
Tack! Jag håller med dig att det är olyckligt om politiker inte lever i samma verklighet som de medborgare de ska representera. Bl a av den anledningen tackade jag nej till det övernattningsrum i Gamla stan jag kunde ha fått bo i under riksdagsveckorna eftersom jag bor mer än fem mil från riksdagen, och skaffade i stället en vanlig lägenhet i ett miljonprogramsområde. Där har drygt 80 % av befolkningen utländsk bakgrund. Det jag däremot undrar när jag läser ditt brev är vilken erfarenhet du har av flyktingar. Jag har genom åren träffat och lärt känna många människor som någon gång tvingats fly sitt land. Vissa har fått uppehållstillstånd, andra väntar fortfarande efter flera år på besked och en del fick avslag på sin ansökan, men eftersom de inte kunde återvända hem har de tvingats leva gömda. Jag har hört alldeles för många hemska berättelser om tortyr, förföljelse och familjemedlemmar som mördats, och alldeles för många berättelser om människor som trots vad jag bedömer som starka skäl att stanna ändå får avslag. Jag skulle aldrig kunna se dem i ögonen och säga att jag tycker att de ska åka härifrån.
-----------------------------------------------------------
Hejsan Helena,
Och tack för ännu ett svar. Jag hyser respekt för dig som, i motsats till de andra riksdagsledamöterna som svarat, faktiskt kan föra en diskussion.
Jag måste ha uttryckt mig oklart för även Sofia Arkelsten (m) uppfattade mig som om jag anser att befolkningsmängden är strikt och direkt relaterat till antal arbetstillfällen. Det jag sa, eller försökte säga, var att om mängden arbetssökande ökar snabbare än arbetstillfällena så kommer detta i förlängningen att leda till lönedumpning och en devalvering av arbetsrätten.
Naturligtvis behöver vi inte begränsa oss till läkare och sjuksköterskor. Vi kan dra alla högutbildade över en kamm. Om vi ska tro massmedia och Mona Sahlin går det oerhört många läkare, ingenjörer och högutbildade invandrare i Sverige som tvingas jobba som städare och taxichaufförer. Jag vet inte vem som har rätt, men jag är benhård på principen att en akademiker hitkommen från ett fattigt land är detsamma som en akademiker mindre i det fattiga landet. Enkel matematik.
Svältande människor betraktas i mina ögon som flyktingar, trots att de rent fysiskt inte kan fly sitt land. Jag ser ett betydligt högre värde i att hjälpa svältande barn, än apatiska barn. Alltid. Ja, självmordsförsök är tragiska – men det sker många självmord och självmordsförsök bland svenska ungdomar. Borde vi inte sopa rent framför egen dörr innan vi ger oss ut i världen för att rädda människor psykosocialt?
Vad gäller frågan att flyktingar ska ta hit sina familjer eftersom det är jobbigt att inte ha de sina nära, lämnar jag frågan därhän eftersom jag svarade på den i förra brevet. Men förs sakens skull klistrar jag in mitt svar från förra brevet, där jag skrev: Om jag skulle stå inför x antal fall där svältande och uttorkade människor i Afrika, i behov av hjälp på plats, ställs mot dagens anhöriginvandrare som vill till Sverige, kommer jag alltid att välja det förstnämnda.
Jag vill inte bara höja biståndet, jag vill reformera det fullständigt. Och det ska ske på bekostnad av det som idag felaktigt kallas flyktingmottagande. Jag har redogjort tidigare i mina brev och artiklar hur jag anser att man bör hjälpa de riktiga flyktingarna.
Det som oroar mig mest med ditt senaste brev är att du inte är så bekymrad om svenskarna i andel minskar i Sverige. För att sätta saken i sitt rätta perspektiv drar jag paralleller med liknande skeenden runt om i världen. Först och främst i USA, där urinnevånarnas – indianerna - andel av befolkningen är mycket liten. Och hur påverkar detta USA? Indianerna har mycket liten påverkan på hur landet utvecklas, de har nästan ingen makt och positioner och de trängs undan alltmer. Om man ska följa ditt resonemang så är inte detta så farligt eftersom de ju inte är utrotade rent fysiskt.
Den andra parallellen jag har är Baltikum. Stalin lät flytta in massvis med civila ryssar i Baltikum under ockupationen för att cementera den ryska överhögheten. I den estländska staden Narva är nu 90 % ryssar. Staden har alltså slutat vara estnisk. Men estländarna är heller inte nära utrotning, men de har i Narva blivit nästan helt undanträngda av ryssarna. Är inte heller detta ett problem tycker du?
Och hur förhåller du dig i de tidigare exemplen med Indien, Gambia och Israel? Är det ett mindre problem om deras folk skulle trängas undan till fördel för immigranter?
Du skriver att ”Safe Havens innebär förvisso att flyktingarna får någon form av skydd utanför sitt hemland – om än i läger utan större möjligheter att kunna arbeta och försörja sig själva – men är det inte lite att smita från sitt ansvar?”
Det handlar om att ge människor som flyr skydd och hjälp – inte att fixa deras inkomster eller sociala liv (t ex familjeåterförening). Flyktingskap tycks i politikerkretsar ha blivit så trivialiserat att vad som helst räknas som skyddsbehov och den enda lösningen är att de integreras i Sverige. Jag häpnar vid dessa resonemang.
Du undrar också vad som gäller EU-medborgare och utbytesstudenter. Som jag sa i mitt förra brev diskuterar vi nu flyktingar och låtsasflyktingar. Mig veterligen flyr inte utbytesstudenter eller EU-medborgare till Sverige så det är lite svårt att betrakta dem som flyktingar. Fast å andra sidan betraktas ju vad som helst som skyddsbehov i Det Nya Sverige…
Jag kan inte förstå ditt resonemang, och för all del andras dito, om de ”demografiska utmaningar” som Sverige står inför med en åldrande befolkning. Vi är åter tillbaka till den enda lösningen: Mer invandring! Varför inte stimulera svenskarnas barnafödande och ge incitament till att bilda familj, skapa nya generationer som ska bygga vidare på välfärden? Vad är det som är så fel med svenska barn?
Javisst är det bra om man kan särredovisa kostnader och intäkter för svenskar respektive invandrare. Vi svenskar har ett ansvar gentemot våra förfäder som byggt detta land, det är alltså en ansvarsfråga hur vi hanterar landets ekonomi.
Du sätter den svenska kulturen inom citationstecken. Varför detta? Gör du det även med andra kulturer? Skriver du: ”den turkiska kulturen”?
Du frågar också om min erfarenhet av flyktingar. Jag har inga. Däremot har jag träffat och lärt känna många invandrare från många olika delar av världen och inte en enda av dessa har hymlat med att de kommit hit för att få det bättre ekonomiskt och materiellt. Oavsett om jag träffat dem i mitt bostadsområde (jag bor i s.k. mångkulturella kvarter), som student, bland arbetskamrater eller i något annat sammanhang kan jag inte påminna mig att en enda av dessa har uppgett någon form av skyddsbehov. Jag antar att du och jag lever i två olika världar.
Till sist en fråga: Varför får människor avslag på sin asylansökan?
Mvh,
Weine Berg
www.rakryggad.blogspot.com
