Rakryggad skriver ofta om Det Nya Sveriges immigrationspolitik. Den är ju en del av globalismen som riktar sig mot alla folk och länder. Nu när året nästan är gånget kan det vara läge att samla krafter inför ett nytt år av ständig kamp mot denna, och annan dumhet, oikofobi, trångsynthet och debatthaveri.
För att förstå dagens immigrationspolitik utan de tabun som åsiktsminoriteten har vävt in i varje infallsvinkel av ämnet, kan man använda följande tankeexperiment. Tänk dig att till exempel det afrikanska landet Nigeria är blottställt för en avsevärd invandring från hela världen. Svenskar, norskar, chilenare, indier, tyskar, indonesier, australier, britter, ryssar, araber, spanjorer och islänningar forsar in över de nigerianska gränserna. Tusentals, tiotusentals, hundratusentals. Är det tolerant att detta får fortgå så att nigerianerna prognosticeras vara i minoritet i sitt eget land efter bara två generationers invandring? Är det extremism när nigerianerna säger ifrån att de inte accepterar detta? Är det rasism att stoppa invandringen och skicka tillbaka utlänningarna? Vad är rasism och vad är sunt förnuft?Och hur kan man, trots all historisk vetskap, vara så okunnig att man bedriver invandring från länder som är exempellöst olikt Sverige? Hur man än vrider och vänder på det kan inte abborrar assimileras i en myrstack, och en myra kan inte assimileras i en sjö. Detta måste man kunna säga utan att det läggs in värderingar i huruvida abborrar och myror har olika värde. Den verklighet vi lever i sätter sina gränser, ofta på ett tydligt sätt och alltid utan hänsyn till åsiktsminoritetens fabulerande om ”sociala konstruktioner”. För visso är det ointressant om de - som försöker ta det som är vårt ifrån oss - bär slips, slöja eller vapen. Vi är de vi är och vi duger finfint som vi är.Det är helt naturligt att först och främst känna solidaritet med de egna: familjen, släkten, grannskapet, folket. Vi har ingen anledning att fortsätta importera hat och intolerans. Dagens samhällsproblem är inte vårt fel. De är vårt bekymmer. Men sjömannen ber inte om medvind - han lär sig segla. Vi måste själva vara bäste dräng och reda ut oredan på vår bakgård.
Det är folk som skapar länder och kulturer - inte tvärtom. Menar man allvar med mångfald, värnar man om varje folks särart och rätt till självbestämmande över sitt eget land och framtid. Medieföretagen, som besitter den största makten, ska inte längre få leka förmyndare åt oss vuxna människor. Vi tål sanningen!
Året 2007 är nästan till ända och kommersialismens största högtid är här. Men någonstans mitt i denna pengarullning finns ändå vår urgamla tradition med julfirande kvar. Vi firade jul långt innan vi blev ett kristet land och vi fortsätter fira jul även i dessa sekulära och materialistiska dagar. Ursprunget finns kvar där, men det är väl dolt. Jag hoppas alla Rakryggadläsare får uppleva en gemenskapens högtid i år!
Vi har också ett nytt år framför oss, med allt vad det innebär. 2008 är hoppingivande och det finns mycket positivt att förvänta sig under detta år. På många vis har 2007 visat att vindarna är på väg att vända och fylla våra segel återigen. Vi har lidit stora nederlag de senaste decennierna, precis som alla andra europeiska folk som har tappat kontrollen över sina ledare. Mycket har gått förlorat, men det viktigaste finns att vinnas – våra liv, vår identitet, vår framtid, vårt gemensamma arv – rätten att vara oss själva. Fortsätt kämpandet för ett bättre Sverige och en bättre värld, för kämpandet, den gemensamma strävan, är det enda vi har större makt över än vad våra vedersakare har.
Strävan att omkullkasta de mäktigas småskurna planer, dessa besserwissrars herravälde över våra liv och våra barns framtid, är utan jämförelse det mest avgörande i vår existens. En handling som definierar oss som människor.
Jag önskar alla Rakryggadläsare en god jul och ett gott svenskt 2008! Bloggen tar ledigt till strax efter nyår. Vi ses då – sida vid sida!
För att förstå dagens immigrationspolitik utan de tabun som åsiktsminoriteten har vävt in i varje infallsvinkel av ämnet, kan man använda följande tankeexperiment. Tänk dig att till exempel det afrikanska landet Nigeria är blottställt för en avsevärd invandring från hela världen. Svenskar, norskar, chilenare, indier, tyskar, indonesier, australier, britter, ryssar, araber, spanjorer och islänningar forsar in över de nigerianska gränserna. Tusentals, tiotusentals, hundratusentals. Är det tolerant att detta får fortgå så att nigerianerna prognosticeras vara i minoritet i sitt eget land efter bara två generationers invandring? Är det extremism när nigerianerna säger ifrån att de inte accepterar detta? Är det rasism att stoppa invandringen och skicka tillbaka utlänningarna? Vad är rasism och vad är sunt förnuft?Och hur kan man, trots all historisk vetskap, vara så okunnig att man bedriver invandring från länder som är exempellöst olikt Sverige? Hur man än vrider och vänder på det kan inte abborrar assimileras i en myrstack, och en myra kan inte assimileras i en sjö. Detta måste man kunna säga utan att det läggs in värderingar i huruvida abborrar och myror har olika värde. Den verklighet vi lever i sätter sina gränser, ofta på ett tydligt sätt och alltid utan hänsyn till åsiktsminoritetens fabulerande om ”sociala konstruktioner”. För visso är det ointressant om de - som försöker ta det som är vårt ifrån oss - bär slips, slöja eller vapen. Vi är de vi är och vi duger finfint som vi är.Det är helt naturligt att först och främst känna solidaritet med de egna: familjen, släkten, grannskapet, folket. Vi har ingen anledning att fortsätta importera hat och intolerans. Dagens samhällsproblem är inte vårt fel. De är vårt bekymmer. Men sjömannen ber inte om medvind - han lär sig segla. Vi måste själva vara bäste dräng och reda ut oredan på vår bakgård.
Det är folk som skapar länder och kulturer - inte tvärtom. Menar man allvar med mångfald, värnar man om varje folks särart och rätt till självbestämmande över sitt eget land och framtid. Medieföretagen, som besitter den största makten, ska inte längre få leka förmyndare åt oss vuxna människor. Vi tål sanningen!
Året 2007 är nästan till ända och kommersialismens största högtid är här. Men någonstans mitt i denna pengarullning finns ändå vår urgamla tradition med julfirande kvar. Vi firade jul långt innan vi blev ett kristet land och vi fortsätter fira jul även i dessa sekulära och materialistiska dagar. Ursprunget finns kvar där, men det är väl dolt. Jag hoppas alla Rakryggadläsare får uppleva en gemenskapens högtid i år!
Vi har också ett nytt år framför oss, med allt vad det innebär. 2008 är hoppingivande och det finns mycket positivt att förvänta sig under detta år. På många vis har 2007 visat att vindarna är på väg att vända och fylla våra segel återigen. Vi har lidit stora nederlag de senaste decennierna, precis som alla andra europeiska folk som har tappat kontrollen över sina ledare. Mycket har gått förlorat, men det viktigaste finns att vinnas – våra liv, vår identitet, vår framtid, vårt gemensamma arv – rätten att vara oss själva. Fortsätt kämpandet för ett bättre Sverige och en bättre värld, för kämpandet, den gemensamma strävan, är det enda vi har större makt över än vad våra vedersakare har.
Strävan att omkullkasta de mäktigas småskurna planer, dessa besserwissrars herravälde över våra liv och våra barns framtid, är utan jämförelse det mest avgörande i vår existens. En handling som definierar oss som människor.
Jag önskar alla Rakryggadläsare en god jul och ett gott svenskt 2008! Bloggen tar ledigt till strax efter nyår. Vi ses då – sida vid sida!
