24 februari, 2007

Önskedrömmar och verklighet

SCB (Statistiska Centralbyrån) har nyligen kommit ut med en ny rapport, Barn, boendesegregation och skolresultat. Där skriver myndigheten att elever, oavsett etnicitet, på skolor i mångkulturella stadsdelar presterar sämre än elever i homogena områden.

”Det visar sig att barn som bor i områden med stor andel barn med utländsk bakgrund har sämre skolresultat än andra barn. De får oftare betyg som gör dem obehöriga till gymnasiet. Detta gäller även om man eliminerar olikheter i föräldrarnas utbildning, familjesammansättning, inkomst, tid i Sverige och typ av bostad. Dessa grannskapseffekter är knappast orsakade av skillnader i nationalitet. Snarare handlar det om sociala och ekonomiska faktorer.”

Tydligen har det inte gått upp för SCB att mångetniska områdens inneboende kaos och tendens till sönderfall skapar destruktiva miljöer för alla elever. Eller med andra ord: mångkultur och mångetnicitet fungerar dåligt som samhällsbärande fundament. Skolsituationen i Det Nya Sverige visar detta med önskvärd klarhet.

Underförstått av SCB:s rapport är att det genom socioekonomiska insatser går att komma tillrätta med problemet. Om så är fallet; är det önskvärt? Istället för det uppenbara: att bygga homogena länder åt alla folk?

Inga kommentarer: