Upproret mot det svenska samhället fortsätter - bloggat från fältskären 2

I flera månader har bilar brunnit runt om i Sverige i bostadsområden där mångfalden är som störst. Gottsunda i Uppsala, Rosengård i Malmö och även Göteborgs internationella stadsdelar. Nu har även mångkulturella Frölunda i Göteborg drabbats. Natten till idag antändes inte mindre än fyra bilar i Frölunda. I Bergsjön i Göteborg förstördes fem bilar och ett femtiotal rökskadades.

När dessa problem diskuteras inom de snäva ramar som fulmedia satt upp, heter det alltid att bilarna brinner för att man i dessa områden är fattiga eller är satta i utanförskap (reservation för att det senare är snömos om något man egentligen inte vill analysera). Hursomhelst är skuldbärarna alltid de som inte bor i dessa områden. Det är alltid någon annans fel att personerna x, y och z eldar upp bilar, startar upplopp och attackerar folk på måfå. Försvaret för beteendet är minst sagt patetiskt. Så här skriver Förbundet Allt åt alla i sin artikel ”Vi önskar en mer radikal omfördelningspolitik” på SVT:s hemsida:

”När några blir rikare ökar ojämlikheten i samhället och det får svåra konsekvenser på flera områden för de flesta av oss.”

Ska man tolka detta som att när människor i vissa områden blir framgångsrika så börjar folk i andra områden att gå bärsärk av ojämlikhet?

Vidare påstår man att ”Det är alltid de mindre privilegierade områdena och deras befolkning som pekas ut som ett problem trots att det är dem som får lida sviterna av den rådande ekonomiska politiken.” Är det så? Problemen får ju inte ens diskuteras och inga människor i områdena pekas ut utan det är hela tiden det s.k. utanförskapet, detta diffusa uttryck som inte leder diskussionen någonstans, som hålls fram! Så när pekas dessa områden ut egentligen? Jag menar, det är ju bara systemkritiker som vågar diskutera problemen förutsättningslöst, inte SVT:s debattprogram, inte TV4:s besserwissrar och vare sig regering eller opposition.

Jag har ställt frågan förut och ställer den igen: har de som bor i s.k. utanförskapsområden det verkligen sämre i Gottsunda, Bergsjön och Rosengård än de länder de kommer ifrån? Om så är fallet: varför stannar de? Om så inte är fallet, varför biter man den hand som försöker hjälpa dem?

Bloggat från fältskären

Inte vid fronten, men inte uträknad, skulle man kunna säga. Tänkte försöka blogga lite från sjuksängen. För det första gläder jag mig åt att det går så bra för Nationell Idag, Nationaldemokraternas tabloid som numera kommer ut en gång i veckan. Man behöver inte sympatisera med ND för att gilla dessa framsteg, utan man kan som systemkritiker uppskatta att etablissemanget - de som så gärna vill ha monopol på vad som är sanning och inte - helt enkelt inte får stå oemotsagda längre. Det är värt mycket i dessa tider.

Det är lite lustigt att Aftonbladet (091010) vänder sig emot att två moderata riksdagsledamöter vill ha en kommission som granskar att SVT är sakliga i sin rapportering. Vad är fulmedia så rädda för? De vill inte ha konkurrens, de vill inte granskas. Om de nu står för de fina värderingar de alltid slår sig för bröstet för, borde de väl välkomna båda dessa tillskott i den lilla ankdammen? Låt vara att de två moderaterna vill ha kommissionen i egen sak då de anser att SVT:s politiska sändningar missgynnar regeringen, grundtanken är fin. Varför ska inte granskarna bli granskade?

Nåväl, detta var ett kort inlägg i bloggen men fler lär komma med varierande regelbundenhet. Alla Rakryggade, stå på er! Ensam är inte stark!

Så spelar etnicitet roll för fulmedia

Ett ständigt återkommande ämne på denna blogg är fulmedias eviga friserande och ljugande om olika människors etniciteter. En genomgående röd tråd i fulmedias agerande är att etnicitet lyfts fram i två fall: om svenskar kan framställas i dålig dager, till exempel vid brottslighet, eller om invandrare kan framställas i god dager.

I blaskan Norra Skånes artikel Turisterna kan äta lunch – tack vare invandrarna lyckas man med båda. Man skriver att ”lunch på serveringar i Hässleholm har fått en speciell slagsida. Stängt har flera krogar drivna av etniska svenskar, öppet har ägare med invandrarbakgrund”.

Vidare skriver man att ”intressant att konstatera är att de ställen som håller lunchöppet nu i sommar (och övriga tider) nästan undantagslöst har ägare med invandrarbakgrund.”

Så skriver man och bevisar konsekvensen i sin dubbelmoral. Journalister i allmänhet utger sig underförstått för att vara närmast akademiskt insatta i vad som har etnisk grund i handlingar och skeenden. Så även med Per Strandell som har skrivit ovannämnda artikel. Detta genom sättet de använder de pressetiska reglerna som i punkt 10 säger ”framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.”

Av detta kan man dra slutsatsen att det inte saknar betydelse och inte är missaktande att säga att etniciteten har betydelse för restaurangers öppetider under semestertider, och det motsatta; att det saknar betydelse och är missaktande att ange etnicitet när utlänningar gruppvåldtar och förnedrar en svensk flicka.

Det är hursomhelst tydligt att det finns dubbla måttstockar konstruerade och flitigt nyttjade av fulmedia. Agerandet ingår i medieföretagens vilja att styra debatten och opinionsbildningen i en riktning som stämmer med deras egen allmänna viljeriktning. Så mycket för opartiskhet och objektivitet.

För den som har några funderingar angående Norra Skånes artikel kan artikelförfattaren nås på adressen per.strandell@nsk.se.

Det är skillnad på folk och folk...

Många har säkert förundrats över hur olika måttstockarna är för de olika folken när eliten får bestämma. En europé kan knappt säga "muslimer" utan att bli anklagad för främlingsfientlighet och rasism. Och åt motsatta hållet är det helt accepterat att prata skit om europeiska folkslag utan att det knappt höjs ett ögonbryn från fulmedias sida.

Nu har komikern Sacha Baron Cohen (mer känd som Ali G och Borat) i sin nya film om den österrikiske fiktive Brüno sagt följande:

"- Den österrikiska drömmen är att ha ett jobb, hitta en fängelsehåla och skaffa familj". Detta med hänvisning till det s.k. källarmonstret, österrikaren Josef Fritzl, som höll sin dotter och hennes barn - som han var far till - inlåsta i källaren så att han kunde fortsätta våldta sin dotter.

Hade någon sagt något lika generaliserande och nedlåtande om ett folkslag som inte är europeiskt hade det blivit liv i luckan. Tänk uttalandet riktat mot chilenare istället. "-Den chilenska drömmen är att ha ett jobb, hitta en fängelsehåla och skaffa familj". Hade detta passerats med en axelryckning? Absolut inte. Personen som fällt uttalandet hade sannolikt varit tvungen att offentligt be om ursäkt, krypa på alla fyra och kraftigt "ta avstånd" från sådana åsikter.

Men det är skillnad på folk och folk vad gäller att skydda deras integritet tydligen. Aftonbladet skriver om ovanstående nyhet under rubriken "Brüno gör diplomat ursinnig" och rapporterar bara att den österrikiske ambassadören i storbritannien, Emil Brix, tagit illa vid sig. Inga fördömande uttalanden från Aftonbladet om de kränkande orden från Cohen alltså. Det är ju politiskt korrekt att låta förtal av européer passera som en lätt vårbris.

EXTRA: Aftonbladet går ut med signalement på våldtäktsman - igen

Den 4 juli skrev jag om hur Aftonbladet för femtielfte gången gallrat i signalementen och därmed gett läsarna en vrångbild av verkligheten. Nu har de gjort det igen.

I pappersupplagan den 6 juli skriver Aftonbladet om att en gruppvåldtäkt begåtts under Arvikafestivalen. Den var brutal med både hot och våld. Polisen har inga misstänkta för det fega illdådet, men Aftonbladet släpper signalementet på en av gärningsmännen. Inte illa så.

”En av dem hade mellanblont hår med tuppkam”, skriver man. Glöm alla de gånger signalementet hemlighållits för att förmyndarna/fulmedia tror att det ska skapa ”främlingsfientlighet” hos dig. Dessa signalement är inte bra för dig. Du kan må dåligt och skapa dig en uppsättning åsikter som inte Aftonbladet gillar. Det är för ditt eget bästa att du inte får reda på hela sanningen.

Aftonbladet och de flesta andra enheter i fulmediacirkusen blundar med ena ögat och ser bara brott begångna av svenskar trots att det bara är en del av sanningen. Likt pirater med lapp för ena ögat fortsätter de se verkligheten, och förmedla den så. Enögdhet ger inte hela sanningen, Aftonbladet!

BRÅ medger hatbrott mot svenskar – men bortser från personrån och våldtäkt

Hittills har det inte funnits några hatbrott mot svenskar från immigranter i Det Nya Sverige. Ungefär som när Sovjetunionen fastslog att det inte fanns någon kriminalitet i kommunistväldet eftersom ingen behövde begå brott för att överleva. Överfulla fängelser tycktes dock motsäga detta.

Hittills i Sverige har bara hatbrott mot immigranter räknats. Men nu har BRÅ börjat ta med hatbrott mot svenskar i sin statistik. Fast bara lite. Enligt den utmärkta bloggen Affes Statistik-blogg uppgår hatbrotten mot svenskarna till 3 procent, om BRÅ får säga det själva. Hatbrotten mot immigranterna från svenskar är hela 80 procent och hatbrotten mellan immigranter är 16 procent.

Förklaringen till den låga siffran för hatbrott mot svenskar är att alla brott med rasistiska motiv mot svenskar inte räknas. Enligt BRÅ är det svårigheter att avgränsa såna brott och därför exkluderas en del av brotten mot svenskar. Affes Statistik-blogg kommenterar detta: ”Nej, Klara Klingspor och Anna Molarin som är författare, effekten av denna avgränsning är inte alls svår att uttala sig om. Inte när man får reda på två av brottstyperna som inte genomsöks. Personrån och sexualbrott. Kanske de två brottstyper som man kan misstänka att det mesta hatet mot svenskar manifesteras i.”

Personrån och våldtäkt kan alltså inte vara hatbrott mot svenskar. Likhet inför lagen? Nej, inte än. Affes blogg exemplifierar hur absurd BRÅ:s mätmetoder är med att ta ett fall som registrerats som hatbrott mot svenskar. En svensk kvinna på en tågperrong blir spottad på, och kallad ”jävla svennehora” av två invandrarmän. Detta brott räknas av BRÅ. Hade hon därutöver också blivit våldtagen av männen, eller rånad, hade inte brottet räknats som hatbrott. Så sjukt kan det se ut i Det Nya Sverige som så desperat vill utforma terrängen efter kartan, istället för tvärtom.

EXTRA: Aftonbladet går ut med signalement på våldtäktsman!

Bloggen har tidigare kritiserat fulmedia för att inte släppa signalementet på efterspanade brottslingar. På det viset har man kraftigt försvårat för polisen att få in relevanta tips från allmänheten på farliga kriminella. Dock dyker alltid signalementet upp i den systemkritiska sfären på internet dit Rakryggad hör. Underligt nog tycks det bara vara vid signalement som tyder på ett utländskt ursprung som fulmedia friserar polisens efterlysningar.

För ovanlighetens skull har nu Aftonbladet gått ut med signalementet på en farlig, feg och brutal våldtäktsman. Signalementet lyder som följer:

Mannen ser ut att vara dryga 35 år.
Han är cirka 180 centimeter lång och vältränad.
Han har blå ögon och skelar med vänster öga.
Han beskrevs av brottsoffret som klädd i en vit T-shirt i "surfar-stil" och mörka träningsbyxor.
Mannen har ljust hår ned till öronen, håret beskrivs som ”yvigt”.
Han bar vid tillfället ett trähalsband av "Thaimodell".
Höger lillfinger saknas från 1:a leden.

Om du har några tips ska du ringa Polisen i Umeå på telefon: 010-568 20 60.

En kvinna överfölls i elljusspåret i Gamliaområdet torsdags kväll och slogs medvetslös och våldtogs. En joggare hittade senare kvinnan avsvimmad. Denna gång kanske gärningsmannen kan fångas av polisen eftersom fulmedia inte friserat signalementet? Låt oss ponera att signalementet hade tytt på utländskt ursprung, då hade fulmedias beskrivning antagligen sett ut så här:

Mannen ser ut att vara dryga 35 år.
Han är cirka 180 centimeter lång och vältränad.
Han skelar med vänster öga.
Han beskrevs av brottsoffret som klädd i en vit T-shirt i "surfar-stil" och mörka träningsbyxor.
Håret beskrivs som ”yvigt”.
Han bar vid tillfället ett trähalsband av "Thaimodell".
Höger lillfinger saknas från 1:a leden.

Återigen påstår jag att vi vanliga svenskar kan hantera sanningen. Fulmedia, sluta frisera nyheterna! Vi är vuxna människor och vi behöver inte ert förmynderi! Släpp informationen fri!

Kritik mot SD

Oftast när man får läsa vad fulmedia skriver, porträtterar och säger om Sverigedemokraterna så är det de vanliga flosklerna om främlingsfientlighet, rasism, extremism och så vidare. Sällan tas deras faktiska politik upp och analyseras. Nu kan vi dock se lite ljus i slutet på tunneln – och det är förhoppningsvis inte ett framrusande SJ-tåg…

I artikeln ”Lögnen om folkhemmet” i Dagens Nyheter skriver Kajsa Ekis Ekman om Sverigedemokraterna. Förvisso finns de traditionella flosklerna med, men där finns också mer saklig kritik. Så här skriver Ekman:

Löser Sverige­demokraterna sina väljares problem?

Det är bara att gå till deras handlingsprogram.

Där står att skatter är av ondo: förmögenhetsskatten ska avskaffas helt, eftersom skatt på egendom innebär ”en kränkning av äganderätten”. Arbetsgivaravgiften ska sänkas, både las och mbl ska bort och maxtaxan på dagis ska avskaffas.

Facket har för stort inflytande – i stället ska arbetare gå samman i egenskap av småsparare. Arbetsmiljöproblem viftas bort: bara folk har ett jobb är det okej, man ska inte slösa ”miljarder på den fysiska arbetsmiljön”.

Vården ska, som det mesta, hellre vara privat än offentlig; hårda tag och straffarbete för brottslingar, absolut ingen vård. Och när det handlar om ekonomi försvann plötsligt hela nationalismen, där är de ”mot protektionism och för frihandel”.

Det rör sig, med andra ord, om klassisk borgerlig politik. Bortom de inledande parollerna om social rättvisa och trygghet finns en politik som gör precis tvärtom. Som lockar till sig arbetare för att ge makt åt arbetsgivare.

Detta upplevde jag på nära håll i min tid i partiet. Ovan nämnda kritik är bara en bråkdel av det jag kallar högerkantring i ekonomiska frågor, och som var en av orsakerna till att jag lämnade partiet 2005. Jag tillhörde vänsterfalangen i partiet tillsammans med bland annat Torbjörn Kastell och Jimmy Windeskog.

Vidare skriver Ekman: för vad många av SD:s väljare säger är att de vill tillbaka till den ”äkta” socialdemokratin, med EU-motstånd, trygghet och välfärd. Det är denna politik de förgäves hoppas hitta i SD.

Detta kan jag skriva under på, men jag hoppas verkligen inte att drömmarna är förgäves.

Artikelförfattaren kritiserar också partiet för att använda lintottar på sin affischer i sin EU-kampanj och låtsas samtidigt som hon inte vet att blonda blåögda människor är sinnebilden av en svensk. Sinnebilden. Inte en absolut bild. Det är på detta vis man vanligen försöker koppla samman svenskvänlighet med extrema ideologier såsom nationalsocialism. Men även Sd har drabbats av febern att kalla människor för svenskar för att betyga att man absolut inte ser ner på icke-svenskar. Så här skriver man i sitt principprogram:

”Partiet tar avstånd från…läror där det etniska ursprunget räknas som det enda eller avgörande kriteriet för nationstillhörighet.” Man propagerar för ”…en öppen svenskhet med krav på invandrares anpassning och assimilering till det svenska samhället”. Man vill inte heller stoppa invandringen. Och inte tvinga tillbaka invandrare till sina hemländer. Saken är bara den att om man inte gör detta kommer svenskarna att obönhörligen hamna i minoritet på grund av invandrarnas högre barnafödsel. Så blir det enligt statistiken om utvecklingen fortsätter i samma spår som idag. Även där finns det alltså en hel del att ifrågasätta angående Sverigedemokraternas trovärdighet.

Just det att jag kämpar för att svenskarna inte ska hamna i minoritet var en av orsakerna till att man i SD:s ledning såg mig som rasist och kanske är det därför som svar uteblir från Erik Almqvist (sdu) när jag vid flera tillfällen det senaste halvåret frågat om en intervju för bloggen. Jag är ju inte lika fin som förespråkarna av ”öppen svenskhet” utan är bara en vulgär rasistfascistoid människohatare. Sjukt. Jag ser inte ner på andra folkgrupper, men lider ändå inte av hysterin att kalla alla människor i Sverige för svenskar.

Sverigedemokraterna är inte rasistiska och främlingsfientliga, inte heller jag. Ändå fortsätter dessa etiketter att stämplas i pannan på precis alla som vill minska eller stoppa invandringen.

TV4 hycklar igen

TV4 har beslutat att utvidga sin ”nollrasismvecka” till att pågå året om. Men egentligen var nog kampanjstarten annonsblockaden av Sd. Rasism är för TV4 en ensidig företeelse. Genom att blunda med ena ögat ser TV4 rasism mot invandrare. Något annat ser de inte. Därmed faller tron på att TV4 tror på allas lika värde. Det betyder att TV4 precis som väntat ignorerar rasismen bakom gruppvåldtäkterna, mobilrånen, mobbningarna och bötningarna mot unga svenskar. Istället skapar man en halmgubbe för att flytta fokus från de verkliga problemen.

Så TV4 förvandlar sin ideologiska kampvecka till ett kampår istället. Ännu ett steg i fulmedias försök att harmonisera balkaniseringen av Sverige. TV4 stigmatiserar svenskar som inte vill ha ett mångkulturellt Sverige. De förnekar även mekanismerna som ligger bakom Det Nya Sveriges grava fiasko och lägger skulden på oss svenskar.

TV4:s Nollkritik-kampanj, förlåt Nollrasism-kampanj menar jag, borde ta upp den situation som många svenska ungdomar befinner sig i. Men dessa bryr sig inte TV4 om. Alla är jämlika, men en del är mer jämlika än andra. För övrigt skulle det vara intressant att veta var t ex TV4:s styrelseledamöter, redaktörer och journalister bor. Vilken typ av bostadsområden lever de i? Vilka mångfaldsplaner bedriver dessa områden? Hur stor andel invandrare har man bland sina grannar? osv. Fast vi vet ju redan svaren. De bor där det inte bor invandrare. De bor i svenska trygga områden och möjligtvis går de hos en frisör från Grekland, vilket är mångkultur för gräddan av moralkärringarna.

TV4 har under sin hela existens inte visat något tecken på intellektuell hederlighet och journalistisk objektivitet. Det går inte att ta TV4 på allvar. Tomtarna har nu slagit rot i samhället och de heter TV4.

Integrationsministern: Flyktingpolitiken har folkligt stöd

Rakryggad har många gånger påtalat den enorma klyfta mellan folkvalda och folket. Kort sagt: för att vara en representativ demokrati så är inte politikerna så representativa. Samtliga riksdagspartier omfamnar den interkontinentala kött-tsunamin till fullo, medan folket i opinionsmätningarna till mellan 50 och 70 % åtminstone vill ha minskad immigration.

Nu har integrationsminister Nyamko Sabuni bekräftat denna klyfta. I tv-programmet Debatt, sista avsnittet med Janne Josefsson, får Sabuni denna raka fråga:
- Är det din uppfattning att den förda flyktingpolitiken har haft och har folkligt stöd?

Minister Sabuni svarar:
- Ja, eftersom alla riksdagspartier står bakom denna asyllag vi har, så utgår vi också från att den har folkligt stöd.

Detta uttalande bevisar mer än något annat hur långt från vanligt folks vardag politikerna befinner sig, när de måste ”utgå ifrån” eller ”anta” vad folket tycker. Men politikerna är dessvärre inte i en klass för sig. Politiker och journalister är samma kålsupare och vill inte vara en del i att bryta segregationen exempelvis, utan väljer att bo där invandrarna inte bor.

Vanligt folk har inte råd att göra det valet. Vem har råd att bo i Danderyd eller Östermalm? Men eftersom det är kålsuparna som har makten över de politiska besluten och det skrivna ordet behöver de sällan, eller aldrig, förklara denna falskhet. I sedvanlig ordning; vi får de politiker vi förtjänar. Så länge vi folket inte protesterar mer än att knyta näven i fickan accepterar vi att ryggradslösa stollar styr över samhället. Ditt land – deras val?

Programledare vill tvångsintegrera dig

Klara Zimmergren, ena halvan av komikerduon Mia och Klara, uppger i en intervju att hon vill tvångsintegrera dig om hon fick bestämma. Zimmergren, som också är programledare i SVT, fick frågan ”om du skulle ha makten i Göteborg en dag, vad skulle du ändra på?”, varpå hon svarar:

”- Jag skulle tvångsblanda alla nationaliteter och klasser. Bryta upp segregationen.”

Vad Zimmergren glömmer är att USA provade denna metod redan för flera decennier sedan. Man övergav projektet eftersom det inte funkade. Folk vill bo med sina egna oavsett om man är svart, vit, gul eller orange-prickig.

Det verkar dock som om Zimmergren haft denna tanke ett tag. Därför förutsätter jag att hon redan har föregått med gott exempel och bosatt sig i förslagsvis Angered. Att hon där med sin blotta bosättning går i bräschen för att bryta upp segregationen. Men jag är inte förvånad om det visar sig att hon har inte gjort detta. Det är rent av kännetecknande för den intellektuella maffian i Det Nya Sverige: man talar sig varm för integration och mångkultur – och bosätter sig i trygga svenska områden.

Det är lätt för vissa att vara generös med andras liv och egendom, men ändå fortsätta att leva i en mental bubbla övertygad om sin egen godhet och ändå undgå att se att man dryper av hyckleri. Den dagen en av alla moralistiska pratmaskinella översittare i Det Nya Sverige lever som de lär, ska jag ta mig tid att lyssna till en längre utläggning av denne. Men jag vet ju att de inte är kapabla till någondera av det.

Zimmergren, respektera alla folks rätt till sin kultur, identitet och nation!

Jimmy Windeskog om Kaliberhärvan: Dubbelmoral och martyrskap

Den 13 november 2005 uteslöts jag ur Sverigedemokraterna av en enig styrelse. Den officiella anledningen var att jag på min privata blogg hade fört ett resonemang om Sverigedemokraternas adoptionspolitik. Som ordförande i denna styrelse satt Jimmie Åkesson, det var han som själv (främst på SDU:s årsmöte i Höör 2002 och SD:s extra årsmöte i Trollhättan samma år) som skapat och drivit denna linje, det vill säga att SD och SDU i framtiden skulle bekämpa utomnordiska adoptioner via att dra in alla statliga bidrag istället för att ha ett regelrätt förbud i sina program. Det geniala i detta, menade Åkesson, var att man skulle uppnå samma totalstopp i adoptionsfrågan men att det skulle bli mycket svårare att attackera för partiets motståndare. Jag var benägen att hålla med, därav min artikel.

Samma Jimmie Åkesson hamnade i medias strålkastarljuset söndagen 5 april i år. Historien känner ni till, statliga journalister infiltrerade SD och SDU och fick både Åkesson själv och hans protogéer på både ljud och bild då man med kraft och inlevelse sjöng extrema låttexter som vi kan låta bli att citera och namngiva i denna blogg. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Samtidigt som SD visat en uppgång i de senaste opinionsundersökningarna öppnades nu slussportarna på en häxjakt på SD – deras medlemmar liksom partiledning - som nog faktiskt är den största, längsta och mest omfattande i partiets 21:åriga historia.

Det är lätt att se fel i vad som hände på denna färjekonferens, även Åkesson har visat på en viss ånger. Men inte utan stora reservationer givetvis. För när allt kommer om kring var tydligen denna kongress "privat" och sammanhanget märkligt nog "opolitiskt", i detta har inget egentligt fel gjorts och att sitta bland SDU-ungdomar och sjunga nazivisor kan inte heller vara någon form av skäl till reprimand. Resonemanget har inte riktigt förklarats av Åkesson givetvis - men det finns en förklaring i samband med min egen uteslutning. Den riktigt nogräknade skulle kanske anse att en officiell SDU-konferans var ett mer politiskt forum än en privatblogg som handlade om allt mellan musik till idrott. Partisekreterare Björn Söders egna försvar för de utpekade och filmade sångfåglarna var lite annorlunda. Han menade att man mycket väl kan sjunga nazivisor, och göra det i partipolitiska sällskap, bara man väljer rätt rader och det tyckte han att att sångfåglarna gjort. Det var alltså inte det nazistiska sammanhanget Söder kunde tänka sig att reagera på utan hur den formulerades.

Ledare Åkessons och Söders dubbelmoralistiska hållning i dessa två exempel är så tydligt hycklande att det inte behövs poängteras. Men varför? Den frågan kan givetvis ställas. Svaret är enkelt för den med insyn i partiet, det handlar inte om politiska resonemang. Åkesson som partiledare är givetvis orörbar som partiledare i ett så toppstyrtparti som SD. Sångfåglarna, bland annat, Erik Almqvist och William Petzäll utgör antingen nära vänner till partiledningen och/eller folk som röstar på toppstyrningen utan att ifrågasätta den eller dess medel. Där ligger skillnaden i min behandling av samma personer.

Men min historia är inte unik, se bara på öden från andra människor som utgjort opposition mot Åkesson och hans sällskaps toppstyrning. Listan på människor som antingen uteslutits, hotats bort eller gömts undan på ofarliga platser innehåller betydligt fler namn än mitt. Johan Rinderheim, Lars och Per Emanuelsson, Mikael Jansson, Kjell Ek, Torbjörn Kastell, Kjell-Åke Stoneblaster ect. Människor som lydigt företrätt SD:s politik inom det utrymme partiernas stadgar tillåter, men gjort det i opposition mot toppstyret och moralkorrumptionen.

Helgen till ära är det påsk och jag kan inte låta bli att inspereras en smula av TV-sändningar dessa dagar såsom Jesus Christ Superstar och The Gospel of John. Den tidigare partiprofilen Torbjörn Kastell beskrev ofta partiet i en kristen retorik, med apostlar, profeter och martyrer. Själv tillhör jag utan att tveka en sekund martyrerna än de sällskap som förnekar och förråder.

Jo, partiet Sverigedemokraterna har behandlats omoraliskt i detta. Men det är inte mer än halva nyheten. Partiets egna omoraliska agerande är för oss som finns i eller omkring partiet måhända ett ännu större problem. Och att se en framtida självransakning hos förnekare och förrädare samt det hovet de har omkring sig låter sig inte göras än.

Så långt har partiet tyvärr inte mognat än.

Jimmy Windeskog

Vissa får oändligt antal andrachanser

Visst minns vi Maria Borelius, moderat f.d. handelsminister och Cecilia Stegö Chiló, moderat f.d. kulturminister som tvingades avgå för att de lejt svart arbetskraft respektive inte betalat TV-licensen? Så lite krävdes det för att dessa skulle sopas bort. Jämför detta med sossarnas Mona Sahlin. Hon kan göra vad som helst, men ändå alltid komma tillbaka (hennes meritlista finns längre ner i denna artikel). Och nu leder hon (s) så att de har historiskt katastrofala opinionssiffror. Bara 20 % gillar Sahlin, medan 49 % gillar den torrbollska landsförrädaren Reinfeldt. Men kvar sitter hon.

Och nog har hon genom åren lyckats reta upp den systemkritiska sfären så till den milda grad att hon känner sig förföljd och uthängd. Vilket hon naturligtvis förtjänar när hon stoltserar med hetsande uttalanden som ”jag hatar allt genuint typiskt svenskt” (Expressen, 26 juli 2002) och ”jag tror att det lite är det som gör svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommar och sådana töntiga saker.” (Euroturk, 2004)

Så inte nog med att du, Mona Sahlin, och ditt parti har bedrivit en kulturpolitik i decenniers tid som gör att du anser svensk kultur andefattig, du säger dig också hata allt svenskt, samtidigt som du själv är svensk. Jag trodde aldrig jag skulle säga detta: Göran Persson har rätt – att tänka är inte din starka sida.

Mona Sahlins CV:
År 1990: Anlitade svart dagmamma
År 1993: Obetald tv-licens
År 1993: Två felparkeringar registrerade på obesiktad bil som har körförbud
År 1995: Privata kontantuttag på statens kreditkort
År 1995: Privata bilhyror på statens kreditkort
År 1995: Privata klädinköp på statens kreditkort
År 1995: Semester på Mauritius på skattebetalarnas bekostnad
År 1999: 98 (!) stycken obetalda parkeringsböter varav 32 fall gick till kronofogdemyndigheterna
År 2000: Drygt 30 000 kronor i restskatt som inte betalades i tid
År 2001: Två obetalda räkningar som gick till kronofogden.
År 2001: Bilen belagd med körförbud (obesiktad och fordonsskatten ej betald)

År 2006: Dottern fick ett toppjobb på ambassad som borde ha annonserats ut

Reinfeldt vill ta din bostad ifrån dig

Regeringen lade under förra året fram marknadshyresutredningen (SOU 2008:38). Om denna blir verklighet kommer många hyresrättsinnehavare att få kraftigt höjda hyror. Regeringen vill ha igenom ett vinstkrav på de allmännyttiga bostadsföretagen nämligen. Detta innebär i praktiken att många svenskar kommer att tvingas bort med ekonomiska medel från sina bostäder i lugna svenska områden, till mindre lugna bostadsområden som kännetecknas av en stor mångfald.

Marknadshyror innebär ju per definition att bostäder i attraktiva områden får höjd hyra, vilket driver många lägenhetsinnehavare till mindre attraktiva områden med lägre hyra, det vill säga ofta områden som Rosengård, Rinkeby och Bergsjön. Hela detta projekt kan komma att visa sig vara den största integrationssatsning någonsin gjord.

Några som inte ger sig utan strid är Hyresgästföreningen som har följande krav:

1. Kasta marknadshyresutredningens förslag i papperskorgen!
2. Utveckla hyresrätten istället för att avveckla den!

Rakryggad stöder helhjärtat dessa krav och önskar också att regeringen bosätter sig i områden där den prisade mångfalden slagit ut i full blom.

”Årets Svensk” avslöjad som antidemokrat

Häromdagen uppmärksammade Rakryggad att tidskriften Fokus på eget bevåg utsett Anita Dorazio till Årets Svensk för att hon hjälper illegala immigranter att gömma sig från utvisning. Detta kan du läsa om här. För att utreda på vilket vis juryn har lyckats konstatera skyddsbehov hos de som Dorazio gömmer skrev bloggen ett brev till Fokusjuryn. Detta kan du läsa här.

Vid en närmare granskning av Anita Dorazio visar det sig att hon förvisso ligger till vänster politiskt men också att hon är en uttalad antidemokrat. I faktarutan i Fokus artikel om Anita Dorazio skriver hon följande. Politisk övertygelse: ”Hjärta och hjärna till vänster, men Marx i själen.” Marxismen är som bekant en antidemokratisk ideologi som låg som grund för Sovjetväldet och en rad andra diktaturer runt om i världen. Åtskilliga miljoner människor har fått sätta livet till för att antidemokrater försökt omsätta Karl Marx ideologi i verkligheten. Detta tycks dock inte vara ett problem för Fokusjuryn, som består av Erik Blix, Jens Lapidus, Margareta Garpe, Annika Åhnberg, Kajsa Bergqvist, Martin Ahlquist, Sven-Olof Bodenfors.

Rakryggad ställer sig undrande till hur stor legitimitet juryns beslut egentligen har.

Brev till Fokus angående Årets Svensk

Till Årets-svensk-juryn: Erik Blix, Jens Lapidus, Margareta Garpe, Annika Åhnberg, Kajsa Bergqvist, Martin Ahlquist, Sven-Olof Bodenfors.

Hejsan,

Jag är lite undrande rörande ert val av Anita Dorazio till Årets Svensk. Ni skriver i er motivering att ”Anita Dorazio får priset för sitt uthålliga, engagerade och målmedvetna arbete för flyktingars rättigheter. Genom att starta en hemlig klinik där gömda och papperslösa kan få vård och råd i sjuk- och hälsofrågor har Anita Dorazio bidragit till en drägligare tillvaro för många utsatta flyktingar.”

Det jag är mest fundersam över är hur ni har kunnat konstatera skyddsbehov hos de människor Dorazio hjälper? Asylutredningarna har ju inte kunnat hitta några skyddsbehov hos s.k. papperslösa eller gömda människor – det är just därför de är gömda och papperslösa. De har inget asylbehov. Att ett otal gånger söka asyl och få avslag varenda gång visar väl om något att personen ifråga inte är flykting – ens med Det Nya Sveriges generösa tillämpning av flyktingbegreppen?

Därför är min fråga till er i juryn: vilken information och konkreta fakta baserade ni er bedömning på, att papperslösa och gömda är flyktingar? För det måste väl vara grunden för att utse Anita Dorazio till Årets Svensk, att de människor hon hjälper faktiskt är flyktingar?

Tacksam för svar.

Weine Berg
www.rakryggad.nu

Årets svensk utsedd av blaska

UPPDATERAD

Visst kan man undra vad som gör en svensk värd att bli utsedd till Årets Svensk av en PK-blaska. Egentligen ingenting som kräver råg i ryggen, antagligen. Det är det som är så fantastiskt med Det Nya Sverige. Har en person åsikter som är i linje med de som bestämmer inom medieföretagen, och kan uttrycka dem utan att skämmas, så är denne någon. Men vad kallar man en person som gömmer till exempel ficktjuvar, fortkörare eller cigarettsmugglare undan polisen? Medbrottsling naturligtvis. Men kalla istället fortkörarna för flyktingar så delas det istället ut priser till medbrottslingen. Visst är det något sjukt över att kalla människor flyktingar för att rättfärdiga sina egna gärningar?

Det är det som hänt nu. Anita Dorazio (född Palm) är utsedd till Årets Svensk, av en tidskrift som heter Fokus, eftersom hon hjälper illegala invandrare, som till och med enligt Det Nya Sveriges generösa och kravlösa riktlinjer inte har något som helst skyddsbehov. Men genom att kalla dem flyktingar blir det plötsligt en välgärning. Och naturligtvis bor Dorazio på invandrarfria Lidingö. Dock anger hon sin politiska övertygelse med orden "hjärta och hjärna till vänster, men Marx i själen."

Motiveringen till valet av Anita Dorazio lyder som följer:

”Anita Dorazio får priset för sitt uthålliga, engagerade och målmedvetna arbete för flyktingars rättigheter. Genom att starta en hemlig klinik där gömda och papperslösa kan få vård och råd i sjuk- och hälsofrågor har Anita Dorazio bidragit till en drägligare tillvaro för många utsatta flyktingar."

Tydligen har juryn på Fokus lyckats fastställa skyddsbehov hos de papperslösa som ingen myndighet hittills har klarat av. En fantastisk prestation.

Ett tips till Dorazio från Rakryggad är, att om hon skulle få för sig att faktiskt hjälpa riktiga flyktingar så kan hon åka ner till Afrika och hjälpa de barn som svälter där och som inte får hjälp från Sverige eftersom politikerna här istället lägger pengarna på att integrera den irakiska medelklassen i Sverige.

Så kallade papperslösa vill skaffa sig en drägligare tillvaro, så sluta kalla dom flyktingar!

Otto Sjöberg avgår – äntligen

Expressens chefredaktör Otto Sjöberg avgår efter 6 år på posten som högsta hönset på en av Det Nya Sveriges kvällstidningsimitationer. Sjöberg har varit på tapeten här på bloggen nyligen när en Rakryggadläsare (signaturen Rakryggad Ifrågasättare) konfronterade honom angående Expressens skyddande av den etiopiske serievåldtäktsmannen som kallas för Smygaren. Trots att Smygaren är av samma kaliber, eller värre, än Hagamannen har man minutiöst dolt dennes identitet.

Nu avgår Sjöberg, vilket är på tiden då han bevisligen inte kan driva blaskan enligt journalismens hederskodex om objektivitet och sanningsenlighet. Sjöberg förklarar att han inte längre kan lägga ner sin själ i blaskan.

- Man måste vara 100 procent committad, klargör Sjöberg på dålig svenska.

Inte för att nästa chefredaktör kommer att våga stå upp för grundläggande journalistiska principer, men sluta hoppas gör jag aldrig.

Angånde Debatt om Vellinges ”flyktingvägran”

En Rakryggadläsare efterlyste mina kommentarer om Janne Josefssons program Debatt som den 4/12 handlade om Vellinge och deras ovilja att ta emot s.k. flyktingar. Efter att ha tittat på programmet på SVT:s hemsida kan jag omedelbart fastslå att inget förvånade mig. En första reflektion: rutinmässigt valde redaktionen ett endast en person, Tommy Larsson (m) i Vellinge kommunens styrelse, skulle få representera den invandringsrestriktiva sidan, medan samtliga övriga debattörer uppgick till över två dussin ungefär. En debatt i sann demokratisk anda?

Vid ett tillfälle medger till och med en av programmets medarbetare (en lång självgod fjunig kille som helst ställer vinklade frågor) att ”- Tommy Larsson är inte ensam om sina åsikter även om han är lite ensam här i studion”. Bingo! Huvet på spiken! Tyder inte detta på ett systemfel, min självgode herre? Är inte detta en snedrepresentation av folks åsikter?

Senare säger samma kille följande: "- Hur kommer det sig att reaktionerna (protester mot flyktingmottagning till Vellinge) blir såhär i Vellinge mot de som vill bedriva en mer generös flyktingpolitik?” För det första, din inkvoterade snobb, är färre än 5 % av de som får uppehållstillstånd i Sverige flyktingar enligt gängse FN-konventioner (se Migrationsverkets statistik). Det är således inte generöst mot riktiga flyktingar att Vellinge skulle tvingas ta emot 95 % icke-flyktingar. Jag tror att riktiga flyktingar runt om i världen gärna skulle ta en diskussion med dig, fjunepojke, om ditt påstående om en ”generös flyktingpolitik” närsomhelst. För det andra, hur många immigranter bor det i ditt bostadsområde? Mina fördomar säger mig att de är mycket få. Det är lätt att sitta på avstånd och vara generös med andras pengar, bostäder och sociala trygghet.

Janne Josefsson tycks inledningsvis vara fokuserad på en rasfråga då han säger ”- Hur länge ska Vellinge vara ett vitt reservat för den övre medelklassen”. Det är bra att Josefsson tydligt vädrar sina rasistiska åsikter om att en s.k. vit kommun är sämre än andra kommuner. Dock tycker jag han kan säga detta direkt till vellingeborna: Ni duger inte.

Ett annat tragikomiskt inslag i programmet var Anders Lago, Södertäljes starke man. Han påstår att vi verkligen behöver invandring (!). Lago, som lyckats så oerhört bra i sin egen kommun – med att driva ut svenskarna och fösa in immigranterna. Lago har därmed lyckats förverkliga Josefssons fråga om ”färre reservat för vita”.

Anders Alkewall (kd) var den som föreslog i Vellinge att man skulle börja ta emot ”flyktingar” och fick därefter hotbrev, sabotage av sin bil och andra tråkigheter. Jag förstår inte vad som rör sig i Alkewalls huvud. Har han tittat på Malmö, Landskrona, Helsingborg och andra kommuner och tyckt att det fungerar bra där? Vilket nöt.

En intressant, men för sakfrågan irrelevant, iakttagelse var att Fredrik Federley (c) dagen till ära bar cyklop, vilket måste bero på att han står upp över öronen i politiskt slemmigt korrekt sörja.

Avslutningsvis måste jag reflektera, återigen, över den enorma dubbelmoral som är grunden för Det Nya Sveriges s.k. flyktingpolitik. Det är ingen nyhet att pengar är olika värda i olika delar av världen. Detta, om något, sätter ramarna för hur en generös flyktingpolitik kan se ut. Pengarna, som används för syftet, ska naturligtvis hjälpa så många riktiga flyktingar som möjligt.Hur hjälper en svensk tusenlapp flest flyktingar? Genom invandring och integration, eller genom hjälp på plats och i närområdet? Var gör pengarna störst humanitär nytta: i fickan på Ahmed i Malmö eller omsatta i mat och kläder till Badawi och hundratals andra i Botswana? Det finns inga pengar att hjälpa de senare med, när Ahmed i Möllevången fått sitt. Så enkelt är det. Så ser solidaritet ut i det mångkulturella samhället.

Med dagens politik hjälps få flyktingar. Riksdagens icke-FN-sanktionerade hemmasnickrade flyktingdefinitioner ihopspikade i den infantila och inkompetenta godhetsverkstaden på Helgeandsholmen stjälper många riktiga flyktingar runt om i världen. Dagens politik kan därför inte, ur något perspektiv, kallas generös. Det Nya Sverige måste sluta hjälpa människor som inte behöver hjälp!

Men jag tror inte invandring av riktiga flyktingar till Sverige är en långsiktig lösning. Långsiktiga lösningar måste bygga på djupgående förändringar där behovet i världen finns. Med endast en bråkdel av de pengar Det Nya Sverige lägger på invandring/integration kan sådana kraftfulla förändringar åstadkommas i det långa loppet. Det Nya Sverige erkänner inte sådana lösningar.

Reinfeldt gör en Leijonborg

I två val på raken har Folkpartiet bedragit väljarna med sitt uppenbart bedrägliga språkkrav. När valen vanns glömdes språkkravet bort – rösterna hade man ju redan fått. I valet 2002 tredubblade Folkpartiet sitt väljarstöd och det enda man kan härleda detta till är just språkkravet. Äntligen, tänkte många väljare och hoppades att äntligen hade ett riksdagsparti fått upp ögonen för det sönderfallande mångkulturella experimentet. Men tji fick dem, det var vara valfäsk som sedermera brändes vid.

I valet därpå återanvändes samma bluff, men med begränsat resultat – väljarna hade ju fått se skillnaden i ord och handling från Folkpartiet – partiet för alla andra folk. Men nu är det dags igen. Denna gång är det Reinfeldts tur att dra väljarna vid näsan gällande immigrationspolitiken. Man vill nu att den som vill få hit sina anhöriga ska arbeta eller på annat sätt kunna försörja sig själv, samt ska denne ha en bostad som är tillräckligt stor för hela familjen.

Antingen är detta förslag, som jag tidigare antytt, ett försök att bedra väljarna och rycka vapnen ur nävarna från Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna i valet 2010 - eller så är det ett seriöst försök att mura igen sprickorna i fasaden på ett sedan länge havererat samhällsexperiment. I det senare fallet tycks det viktigare att rädda experimentet än själva Sverige.

Och vad innebär det senare? Innbär det att man erkänner att alla systemkritiska aktörer hade rätt när de tidigare framhållit att immigranterna går på bidrag och kostar pengar? De hånades då som ”främlingsfientliga”. Om de hade fel varför vill då Reinfeldt införa detta krav nu?