Kritik mot SD

Oftast när man får läsa vad fulmedia skriver, porträtterar och säger om Sverigedemokraterna så är det de vanliga flosklerna om främlingsfientlighet, rasism, extremism och så vidare. Sällan tas deras faktiska politik upp och analyseras. Nu kan vi dock se lite ljus i slutet på tunneln – och det är förhoppningsvis inte ett framrusande SJ-tåg…

I artikeln ”Lögnen om folkhemmet” i Dagens Nyheter skriver Kajsa Ekis Ekman om Sverigedemokraterna. Förvisso finns de traditionella flosklerna med, men där finns också mer saklig kritik. Så här skriver Ekman:

Löser Sverige­demokraterna sina väljares problem?

Det är bara att gå till deras handlingsprogram.

Där står att skatter är av ondo: förmögenhetsskatten ska avskaffas helt, eftersom skatt på egendom innebär ”en kränkning av äganderätten”. Arbetsgivaravgiften ska sänkas, både las och mbl ska bort och maxtaxan på dagis ska avskaffas.

Facket har för stort inflytande – i stället ska arbetare gå samman i egenskap av småsparare. Arbetsmiljöproblem viftas bort: bara folk har ett jobb är det okej, man ska inte slösa ”miljarder på den fysiska arbetsmiljön”.

Vården ska, som det mesta, hellre vara privat än offentlig; hårda tag och straffarbete för brottslingar, absolut ingen vård. Och när det handlar om ekonomi försvann plötsligt hela nationalismen, där är de ”mot protektionism och för frihandel”.

Det rör sig, med andra ord, om klassisk borgerlig politik. Bortom de inledande parollerna om social rättvisa och trygghet finns en politik som gör precis tvärtom. Som lockar till sig arbetare för att ge makt åt arbetsgivare.

Detta upplevde jag på nära håll i min tid i partiet. Ovan nämnda kritik är bara en bråkdel av det jag kallar högerkantring i ekonomiska frågor, och som var en av orsakerna till att jag lämnade partiet 2005. Jag tillhörde vänsterfalangen i partiet tillsammans med bland annat Torbjörn Kastell och Jimmy Windeskog.

Vidare skriver Ekman: för vad många av SD:s väljare säger är att de vill tillbaka till den ”äkta” socialdemokratin, med EU-motstånd, trygghet och välfärd. Det är denna politik de förgäves hoppas hitta i SD.

Detta kan jag skriva under på, men jag hoppas verkligen inte att drömmarna är förgäves.

Artikelförfattaren kritiserar också partiet för att använda lintottar på sin affischer i sin EU-kampanj och låtsas samtidigt som hon inte vet att blonda blåögda människor är sinnebilden av en svensk. Sinnebilden. Inte en absolut bild. Det är på detta vis man vanligen försöker koppla samman svenskvänlighet med extrema ideologier såsom nationalsocialism. Men även Sd har drabbats av febern att kalla människor för svenskar för att betyga att man absolut inte ser ner på icke-svenskar. Så här skriver man i sitt principprogram:

”Partiet tar avstånd från…läror där det etniska ursprunget räknas som det enda eller avgörande kriteriet för nationstillhörighet.” Man propagerar för ”…en öppen svenskhet med krav på invandrares anpassning och assimilering till det svenska samhället”. Man vill inte heller stoppa invandringen. Och inte tvinga tillbaka invandrare till sina hemländer. Saken är bara den att om man inte gör detta kommer svenskarna att obönhörligen hamna i minoritet på grund av invandrarnas högre barnafödsel. Så blir det enligt statistiken om utvecklingen fortsätter i samma spår som idag. Även där finns det alltså en hel del att ifrågasätta angående Sverigedemokraternas trovärdighet.

Just det att jag kämpar för att svenskarna inte ska hamna i minoritet var en av orsakerna till att man i SD:s ledning såg mig som rasist och kanske är det därför som svar uteblir från Erik Almqvist (sdu) när jag vid flera tillfällen det senaste halvåret frågat om en intervju för bloggen. Jag är ju inte lika fin som förespråkarna av ”öppen svenskhet” utan är bara en vulgär rasistfascistoid människohatare. Sjukt. Jag ser inte ner på andra folkgrupper, men lider ändå inte av hysterin att kalla alla människor i Sverige för svenskar.

Sverigedemokraterna är inte rasistiska och främlingsfientliga, inte heller jag. Ändå fortsätter dessa etiketter att stämplas i pannan på precis alla som vill minska eller stoppa invandringen.

Vår dag idag

Idag är dagen då vi ska glädjas åt vårt land som vårt folk skapat. Innerst inne vet vi att det är så, men våra politiker och fulmedia har försökt att göra nationaldagen till internationaldagen då vi firar allt annat än det svenska ursprung som förenar oss. Jag lyssnar inte så mycket till dessa pekpinnar och därför är nationaldagen vad det ska vara för mig.

Idag är det många Rakryggadläsare som tänker samma tankar som mig, förmodar jag. Den enda dagen man får hålla fanan högt utan att bli kallad extremist (sport-evenemang borträknade). Men etablissemanget vill helst att vi ska fira en slags amerikansk nationaldag där man firar medborgerliga rättigheter, entreprenörsanda och dylikt. Inte identitet och historia.

Och om jag ska vara personlig skänker jag en tanke till en av mina förfäder, Staffan Olsson, som var pikenerare i Karl XII:s armé. Att vara pikenerare innebar att man var de första att hälsa fiendekavalleriet välkommen till närstrid med karolinerna. Han dog i Ryssland i strid mot ryssarna, en av de tre angriparna, som Sverige slogs mot då. Med detta i åtanke, att många svenskar dog i många krig för att försvara vårt land och bevara vår självständighet, är det beklämmande att se ”våra” politiker idag säga att Sverige är allas land. Inte svenskarnas. Vad var det då för vits att så många av våra ättlingar dog i försvaret av landet?

Det är också magstarkt att man idag delar ut medborgarskap som om det vore medlemskap i Fantomenklubben. De som idag får medborgarskap - utan att för den delen säga nåt ont om dom - har inget gemensamt med våra förfäder, vår historia, uppoffringarna och de tårar, svett och blod som offrats i hundratals och tusentals år för att vi ska få vara de vi är.

Sverige, som enda land på jorden, är svenskarnas land. Denna lilla plätt är det inte mycket begärt att vi får ha i fred. Länge leve svenskarna!

Alla som räknas är överens: Vi ska ha mer invandring!

Under regeringen Reinfeldt har immigrationen slagit rekord flera år i rad. År 2007 kom det 99 485 immigranter till Det Nya Sverige (något som tas upp i ett av bloggens klistermärken), förra året steg siffran till 101 171 personer. Sannolikt slås det rekordet av innevarande års sammanlagda immigration.

Den politiska s.k. oppositionen - socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet - vill öka invandringen genom att man ska göra flyktingdefinitionerna ännu generösare. De tre partierna har nu kommit överens om en gemensam migrationspolitik.

– Vi vill bredda begreppet inre väpnad konflikt. Med en breddad tolkning skulle vi få helt andra siffror när det gäller hur många irakier och afghaner som får stanna i Sverige, klargör Magdalena Streijffert (s).

Kan det stå mer klart än någonsin att, oavsett om vi väljer Reinfeldt eller Sahlin så får vi samma underliga vansinnespolitik? Vem som än vinner, så förlorar Sverige. Tveka inte om detta (också det ett budskap bland bloggens klistermärken). För vem betalar kalaset? Inte är det alla ”företagsamma” immigranter. Nej, det är i vanlig ordning de äldre, de sjuka och våra barn.

Extrema LUF (Liberala Ungdomsförbundet) vill ha fri invandring, deklarerar man stolt på sin kampanjsida. Där skriver man följande.

”Liberala ungdomsförbundet har länge drivit rätten till asyl som hjärtefråga. Men det är inte bara människor som måste söka trygghet någon annanstans som har rätt till rörligheten. Även de som vill byta jord under fötterna för att de är rastlösa, lycksökare, äventyrslystna eller kärlekskranka borde ha rätt att röra sig fritt.

EU bygger på tanken om fri rörlighet för varor, kapital, tjänster och människor. Det är en tydlig tanke om frihet. Men trots att fri rörlighet fungerar super i EU så ökar globaliseringsgnället. Det påstås att invandrare hotar vår välfärd, identitet och trygghet. Med den här kampanjen vill Liberala ungdomsförbundet ändra den uppfattningen. Vi vill lyfta upp invandringens fördelar. Globaliseringsmotståndet är framtidsfientligt. Globalisering är glädje.”

Men har inte LUF glömt något? Borde man inte i ärlighetens namn lägga till följande? ”Gnälliga arbetare som förlorar jobbet för att storföretagen flyttar jobben utomlands är framtidsfientliga. Globalisering är glädje. Och inte har vi LUF:are märkt av något hot mot vår välfärd, identitet och trygghet. Vi bor i trygga, lugna områden som förvisso är helsvenska, men också genomsyras av harmoni och samförstånd. Här går det ingen nöd på oss. Länge leve mångfalden!”

De stora arbetsgivarna och medieföretagen vill också ha mer invandring/lönedumpning. Kort sagt: alla som räknas i Det Nya Sverige vill ha ökad kött-tsunami. Vi vanliga medborgare, vars röst bara räknas en dag vart fjärde år (kanske skulle vi kalla den dagen för Stora Demokratidagen?), har inget att säga till om. Propagera för minskad eller stoppad invandring i vilket forum eller sammanhang som helst (köksbordet och arbetsplatsen borträknad) så stoppas du effektivt med diverse olika härskartekniker. Du räknas inte, du hörs inte, du finns inte.

I en artikel nyligen redogör tidskriften Nationell Idag för den dystra utvecklingen där vi svenskar inte längre räknas. Baserat på SCB:s siffror kan vi där läsa: ”Sedan år 2002 har antalet personer med utländsk bakgrund ökat med 303 806 personer, medan antalet personer med svensk bakgrund ökade med 25 478.”

Vi svenskar kommer att inom en mansålder hamna i minoritet i vårt eget land, i landet vi döpt efter oss som byggde det, i landet våra förfäder dött i blod, svett och tårar. Det här är inte längre ett land för dina barn, utan för alla andras barn.

Alla som räknas är överens: Du räknas inte, svennejävel!

Demokratisera mera!

Vi har under slutet på 1900-talet och början på 2000-talet fått se hur makten centraliseras alltmer och koncentreras i ett fåtals händer. EU är kanske det mest tydliga tecknet på detta, men även den kommande Nordamerikanska Unionen (USA, Kanada och Mexico) bygger på samma princip – ett gränslöst handelsområde där de rikaste i världen får störst svängrum.

De olika folken får mindre att säga till om då deras skiljande intressen från varandra gör dem till konkurrenter om den politiska makten. Eliten har därför inget att frukta. Det finns då inte längre en enad folklig kraft att balansera upp den finansiella makten med, som med vackra, men bedrägliga fraser om ”frihandel” samlar alltmer makt i sina händer.

Det är självbedrägeri att tro att alla folk har samma behov, intresseområden och ambitioner. Att centralisera makt är bakåtsträvande i dess yttersta form. Ett modernt samhälle är decentraliserat för att den politiska makten ska utövas av de som påverkas av den. Tänk dig själv: var finns de politiker du har störst möjlighet att påverka; i kommunfullmäktige, i riksdagen eller i EU-parlamentet?

Alla länder måste stå fria från direkt politisk makt utifrån, för att vara verkligt fria. Alla länder kan enas om sin rätt till självständighet och mellanstatligt samarbete. Alla länder med självrespekt bör vägra den nuvarande avvecklingen av frihet, demokrati och självständighet. Alla världens länder, lev rakryggade – nu.

Reinfeldt försöker en Leijonborg

Säkerligen minns den påläste att Folkpartiet i två val på raken lurade väljarna att man vill ha språkkrav på immigranterna. Folkpartiet har inte gjort några allvarliga försök att förverkliga detta upprepade vallöfte. Nu försöker Moderaterna samma knep.

Det är följande krav man säger sig vilja genomföra: ett nytt Europeiskt asylsystem, skarpare avvisningsprocess, avskaffande av Ebo, obligatorisk introduktion för nyanlända, återkallande av medborgarskap som delats ut på felaktiga grunder, fler utvisningar av kriminella utländska medborgare, ordentligare kontroll på de 200 000 (!) svenska pass som är på drift ute i världen och naturligtvis (favorit i repris) – språkkrav för medborgarskap.

Detta är ett sätt att avväpna Sverigedemokraterna (SD) och i viss mån Nationaldemokraterna (ND) naturligtvis. Genom att vrida argumenten ur nävarna på främst SD, görs partiet överflödigt. Eftersom Sverigedemokraterna övergivit den enda ståndpunkten Moderaterna aldrig kan tänka sig att plagiera – svenskarnas rätt till etnisk gemenskap och fortlevnad – tappar partiet funktion och därmed existensberättigande - om Moderaterna skulle sätta sina planer i verket. Men visst kan Moderaternas utspel kosta SD riksdagspremiären ändå.

Ändock, den som tror att Det Nya Sveriges problem är brist på krav, har missat pudelns kärna. Oavsett hur mycket krav man ställer på de som kommer hit kommer ändå mängden som redan finns här att radera ut svenskarna genom högre barnafödande (för de som tvivlar rekommenderas att projicera tillgänglig statistik hos SCB på de kommande decennierna).

Vad spelar det då för roll om Ahmed är självförsörjande och skötsam?

Dom kallar oss enfald

I lagen om hets mot folkgrupp (HMF) stadgar det att man inte får hetsa mot en människa på grund av dennes ursprung, nationalitet, hudfärg, sexuell läggning eller religion. Alla utom svenskar skyddas av den här lagen. Regeringen har i proposition 1997/98:16 fastställt att det inte finns svenskar, såsom gemene man betecknar svenskar. Enligt propositionen har svenskar ursprung från hela världen, inte enbart Sverige. Man ignorerar följaktligen att det finns etniska svenskar och att det är dessa som per definition är svenskar. Detta är att förneka vår långa och mödosamma historia med allt vad det inneburit i blod, svett och tårar. Det verkar viktigt att beteckna en människa som svensk för att denne ska anses jämlik. Ett underligt perspektiv.

Enligt HMF är det således omöjligt att kalla till exempel somalier, turkar, irakier, serber etc för ”enfald”. Varför man nu skulle vilja säga nåt sånt. Men svenskar går bra att håna och hetsa. Till och med från regeringshåll kallar man oss för enfald. Och vår statsminister ser oss som barbarer. Underförstått är att han själv inte är barbar eftersom hans släkt kommer från Tyskland samt att han dessutom har afrikanskt blod i släkten. Han är således inte en simpel barbar som vi andra. Men vi andra som inte kan skryta med ett exotiskt påbrå får finna oss i att bli kallade både det ena och det andra av makthavarna inom politik och media. I våra makthavares ögon har vi inte det mervärdet som alla andra folk har.

Det man gör med denna retorik är att skapa motiv för nykoloniseringen av Sverige. Motivet är den påstådda odugligheten hos oss svenskar och nyckeln är att ta hit alla andra folk, som ju inte är enfald, enligt maktens unkna filosofi. Och eftersom den politiska klassen och fulmedia lever i symbios finns det få, förutom vi systemkritiker, som ifrågasätter det det mjuka folkmordet och retoriken bakom det.

Naturligtvis nöjer man sig inte med att förlöjliga, förminska, förringa och förtala oss. Man har även gått från ord till handling. Några exempel:

Man har skapat äldreförsörjningsstödet som till över 90 % går till invandrade pensionärer. Försörjningsstödet ger invandrade pensionärer samma eller bättre pension än våra egna pensionärer. Samtidigt lever 250 000 svenska fattigpensionärer på existensminimum. Nog är det väl klart vilka samhällsgräddan föredrar? På detta vis ogiltigförklarar man de svenska pensionärernas livslånga insatser för oss.

Ett annat exempel är de s.k. instegsjobben som alliansregeringen skapat. Med instegsjobben får arbetsgivaren ett bidrag på 75 procent av lönekostnaden (!). Obs! Gäller endast invandrare. Rörande detta kan man alltså konstatera att regeringen vill ha invandring för att få tillgång till arbetskraft, samtidigt måste man subventionera jobben till de nyanlända – på svenskars bekostnad. Fast vi finns ju inte. Det går inte ihop eftersom det är lögner och ursäkter för att fortsätta den oerhört destruktiva och konstiga politiken mot oss svenskar.

Mona Sahlin sa, när hennes parti hade makten, att invandrarskolor ska ha de bästa lärarna, mest resurser och så vidare. Hon motiverade inte varför. Och ingen inom fulmedia ifrågasatte, eftersom de tycker likadant. Återigen betraktar man svenskar som något dåligt som behöver bytas ut. Denna misantropiska inställning är skamlig och de skyldiga måste exponeras för vad de verkligen är.

Någon kanske invänder att alla dessa åtgärder från politikernas sida är för att hindra utanförskap och förbättra integrationen, men då ska vi komma ihåg att hela massinvandringsprojektets grund är att ”mångfald är bättre än enfald”. Mångfald är det man försöker skapa, och enfald är det som var innan - ett homogent Sverige präglad av relativ trygghet och harmoni. Att förbättra integrationen är således ytterliggare ett i raden av hugg i ryggen i en samlad attack på oss svenskar och vår identitet som folk.

Fulmedia är inte bättre de. I den propaganda de dagligen matar oss med får vi reda på att alla mördare och våldtäktsmän är svenskar. En del exponeras med namn och bild och andra anonymiseras. Alla uppgifter på de senare filtreras genom ett etniskt filter där alla uppgifter som kan påvisa en icke-svensk härkomst plockas bort. Till och med i redovisningen av straff på brottslingar rensas uppgifter om exempelvis utvisning bort. Kontentan av allt detta är att samtliga grova brottslingar framstår som svenskar. Något som vi inte alls är skyldiga till.

Att skuldbelägga oss som folkgrupp är accepterat av tyckar-Sverige. Då finns det ”vi och dom”. Men att påvisa det orimliga att massinvandringen slukar enorma mängder skattepengar
samtidigt som våra pensionärer förvägras ett värdigt åldrande är att ”ställa grupp mot grupp”.

Ni ser, det är mycket jobb som återstår för att bekämpa denna mångkulturella hydra som skapat så mycket elände för vårt land. Gör det Du kan för ett bättre Sverige – om du törs. Enfalden finns inte i oss svenskar, enfalden sitter på redaktionerna, i riksdagen och i regeringen!

Fallet Zlatan och den misslyckade integrationen

Hur många gånger har inte namnet Zlatan slängts i ansiktet på systemkritiker i debatterandet om mångkultur? Otaliga gånger. Zlatan, eller andra invandrade kändisar, verkar vara orsaken till att vi ska massinvandring, anser vissa motdebattörer. Men de som hävdar detta definierar aldrig hur många fall av misslyckade integrationer - som leder till brottslighet, svenskfientlighet, missbruk, motsättningar och bidragsberoende - som är ett acceptabelt pris för en (1) Zlatan. Tåget ska rulla på helt enkelt. Tankarna på offren och de som aldrig blir Zlatan finns inte med. Debattörerna har många skygglappar och verkar indoktrinera sig med föreställningen om invandringsextremismens fläckfria utsida och helbrägdagörande verkan på homogena tusenåriga länder.

Men ett lyckat fall av integration såsom Zlatan är inte värd tusen, tiotusen eller hundratusen fall av misslyckad integrationsfall. Alltid slipper motdebattörerna undan att definiera vad man egentligen menar. De slipper undan med innehållslösa floskler, utopiska fraser och oikofobiska angrepp. För övrigt är inte integration ett valbart alternativ när själva folket, svenskarna, riskerar att bli i minoritet i processen och slutligen försvinna från jordens yta. Inga fagra ord eller goda intentioner kan ursäkta detta.

En annan intressant aspekt, som förvisso är hypotetisk, är att samtliga invandringsextremister kallar Zlatan för svensk. Tydligen finns det något högre värde i att vara svensk än något annat. Men samma personer som kallar Zlatan för svensk skulle ändra sig på stubben om Zlatan själv valde att inte kalla sig för svensk. Zlatan i all ära – liv går före död.

Misslyckad integration?

(tidigare publicerad 25 maj 2006)

Tidigare har inte de invandringsextrema velat erkänna att deras politik inte klaffar. De senaste åren har tongångarna reviderats då det är uppenbart för var och en hur illa ställt det är med samhället i Det Nya Sverige. Nu säger man istället att: ”Det är integrationspolitiken som är misslyckad, och inte invandringen som sådan.”

Arbetet fortskrider planenligt
Som svar på detta resonemang skulle jag vilja göra följande bildliga jämförelse: Låt oss säga att en familj håller på att bygga ett nytt hus med hjälp av en entreprenörsfirma. Huset ska inte bli stort. Strax över 100 kvadratmeter. Men varje dag levereras det 10 ton betong, 200 kubikmeter trä i olika former och arter, 1500 glasskivor, 200 kg isolering och så vidare. Redan efter en vecka ser tomten ut som en katastrofzon. Överallt ligger byggmaterial i stora högar och travar. Huset har inte ens fått grunden gjuten. Byggarbetarna har svårt att ta sig fram i röran. Det finns ingen plats och inga andra förutsättningar för att bygga huset - men materialet fortsätter levereras kontinuerligt.

Lagd grund för framtiden?
Att i detta läge säga att: "Det är byggarbetet som är misslyckat, inte logistiken som sådan!" är så urbota dumt att jag har svårt att förstå hur en vuxen individ kan klämma ur sig något dylikt. Alltid dessa undanflykter från de invandringsextrema för att slingra sig undan det uppenbara faktum att amerikansk inrikespolitik inte funkar så bra för Europa.Och familjen? Ja, det blir naturligtvis inget hus. Men det blir kaos – en del skulle kalla det mångfald. Och det blir dyrt, Mycket dyrt till och med. Men huset, ja det finns fortfarande bara i fantasierna. Så småningom får inte heller familjen plats på tomten. Slutet gott – allting gott?

Lösning: Ersätt européerna med alla andra folk

Det finns en politisk lösning som alltid går hem i den grädda av eliten som har makten i samhället: mera invandring!

I Metro (080822) hänvisar tidningen i en notis till anonyma forskare som menar att Sverige är ett bra exempel på hur man kommer till rätta med födelseunderskottet av européer i Europa. Metro skriver: ”Europa står inför en demografisk kris – befolkningen krymper, enligt tyska forskare”. Mer preciserat än så blir det inte.

Européerna blir allt färre (snacka om misslyckad politik). Men Sverige har höga födelsetal i jämförelse med resten av Europa – vilket avses vara föredömet.

Tydligen finns det en föredömlig mängd människor som varje landmassa ska innehålla, för det spelar ingen roll i sammanhanget att det är utomeuropéer såsom araber, perser, kurder och afrikaner som står för folkökningen i Sverige. Människa som människa. Perspektivet är 100 % ekonomiskt. Konsumtion och produktion måste hållas igång. Att kulturer dör ut med sina folk är inget högt pris så länge pengarna rullar, tycks det - om de gör ens det. Kulturella värden och rent existensiella sådana betyder inget när ekonomisterna har full hegemoni. Notisen är en rent högerliberal konstruktion som inte hyser någon som helst sympati för alla folks unika identitet.

MUF älskar hippielivet

Moderata Ungdomsförbundet har startat en ny kampanj. Fast ny är den inte egentligen. Men denna gång är den MUF:s i alla fall. ”Jag älskar SWE”, heter den. När jag fick höra talas om den blev jag nyfiken. Kanske fanns det något sunt förnuft i kampanjen och kanske säger man denna gång att vi svenskar duger som vi är och att vi inte behöver berikas för att duga, tänkte jag. Jag blev mycket besviken. Och inte nog med att den handlar om integration istället för Sverige. Man har döpt den till Jag Älskar Sverige, men redan i andra stycket av introduktionstexten säger man ”Det finns inte ett Sverige eller en svenskhet”. Så MUF älskar något som…enligt dem inte finns?

Man skriver också ”Jag älskar mitt land så mycket att jag vill dela det med alla”. Ja, vem älskar inte sin maka/make så mycket att man vill dela henne/honom med alla? Och vem älskar inte sin favoritplats i solen så mycket att man vill dela den med alla?

För att vara en text som handlar om Sverige lyckas man nämna svenskar noll (0) gånger i introduktionstexten. Man pratar om naturen, företagandet, självförverkligande osv men svenskar finns inte i detta utrymme. En makalös prestation som visar att man inte vet att nationen består av folket.

I kampanjen för man dessutom vidare en del lögner. ”Vi är också ett rikt land”, ”Sverige blev allt rikare när vi öppnade våra gränser mot omvärlden”, ”…människor [har] flyttat hit för att få förbättra sitt eget liv och bidra till att göra Sverige bättre. Det har gjort Sverige rikt”, ”Människor som har flyttat till Sverige har en högre utbildningsnivå än den inhemska befolkningen” osv osv.

MUF vill ha, i det närmaste, fri invandring. Ju mer invandring desto bättre. De som kommer till Sverige, gör landet rikare. Alla ska kunna komma till Sverige och förverkliga sina ambitioner och göra Sverige till ett finare land att leva, säger man. I mina ögon är deras vision inte ett land, utan ett hippieliknande 70-talskollektiv. Likheterna mellan ett sådant och MUF:s idealsverige är slående. För inte har det med ett land att göra - ett land som består av ett folk, dess surt förvärvade landområden, en kultur, en historia, en identitet. Nej, det handlar om ett tomt hus som behöver fyllas med goa främlingar utifrån. Ha roligt tillsammans, förverkliga sig själva.

Och MUF påstår att det vi svenskar kan tillföra är ”enfald”. ”… vi värderar kompetens och mångfald, istället för fördomar och enfald”. Detta är precis vad Mona Sahlin och vänstern brukar säga om oss svenskar. ”Hellre mångfald än enfald” heter det då. Nu har MUF sällat sig till detta gäng. Hatiskt skriver man om oss svenskar att: ”I dag finns det 1,2 miljoner människor i Sverige som är födda utomland och nästan en halv miljon som har två föräldrar som är födda i ett annat land. Utan dessa människor skulle Sverige vara ett pytteland knappt värt att ta på allvar.”

Och inte har man missat att flika in det eviga språkkravet. Dessutom hävdar man att man står för en ”mångfaldsnationalism”. Men det är ju det som är riktig nationalism. Mångfald. För att bevara den globala mångfalden måste vi bevara den nationella integriteten. Enkel matematik. Om vi blandar alla kulturer och folk har vi bara en fragmentarisk mångfald under en övergångsfas, innan allt blir en likartad global genomsnittsmassa.

Svenskföraktet ligger och pyr i kampanjen. Läs strofer såsom ”… vi värderar kompetens och mångfald, istället för fördomar och enfald” och ”… [vi] är därför aldrig rädda för att låta den [svenska kulturen] tävla mot eller blandas med andra. Det är nämligen precis det som är svensk kultur.” Med andra ord får vi svenskar vårt värde genom att vara oss själva så lite som möjligt. Genom att blanda oss med andra folk blir vi svenskar. Låter för mig som propaganda hämtad direkt från USA.

Jag tror vi vet var de flesta MUF:are inte bor. Rinkeby, Rosengård, Bergsjön. Och inte har man missat att använda den obligatoriska afrikanen för att undgå beskyllningar om rasism när man nyttjar frasen nationalism. En signal till resten av etablissemanget att man inte menar nationalism, utan dess motsats. Ungefär som på nationaldagen alltså.

Summa summarum älskar MUF något som inte finns, betraktar det som ett hippiekollektiv och anser att de som byggt det är enfald. Underkänt på alla tre punkter, med andra ord! MUF, ni är en skam för oss svenskar!

Rättvisa för folken – en möjlighet och skyldighet

Den dramatiska kursändringen på 60-talet inom immigrationspolitiken kom inte till genom en slump för Europa. Vad den lett till kan vi se idag. Upplopp, förorter i brand, en rasande icke-europeisk kriminalitet både i organiserad form och på gatan, undanträngning av européerna osv. Därtill har man nästan till perfektion lyckats verkställa en policy som tycks verka för att så få europeiska barn som möjligt föds överhuvudtaget.

Situationen är inte märkbart annorlunda än om kontinenten hade invaderats och ockuperats av fientlig stat. Här kan nämnas att denna strategi använts tidigare i mer tydliga former. Baltikum blev efter den sovjetiska invasionen utsatt för en civil invasion påtvingad av Stalin. Civila ryssar flyttades in i det ockuperade Baltikum. Detta för att den främmande makten ville stärka greppet om de ockuperade. Numera bor det 90 % ryssar i den estländska staden Narva. Israel använder samma taktik mot vissa ockuperade områden. Tibet är ett annat exempel där de 6 miljoner tibetanerna nu får finna sig i att dela sitt hemland med 7,5 miljoner inflyttade kineser.

Europa har invaderats, ockuperats och håller på att nykoloniseras - och de flesta européer är så hjärtntvättade att de inte ser det uppenbara. Eller rättare sagt: de har fostrats i att se dagens utveckling genom olika filter så att de tolkar denna på ett grovt förvanskat sätt. Därför kan det te sig som att en person ivrigt arbetar för att släcka ett hus i brand, när det i själva verket är mordbrännaren som hela tiden späder på elden.

Men det är inte folkvandringar som går till Europa. Det är begravningståg och det är vår begravning. Men ordningen är omvänd. Begravningståget orsakar begravningen – inte tvärtom. När vi är döda och begravda finns det ingen kvar som sörjer oss. Omvälvningen som påbörjades på 60-talet har nått vägs ände och vi med den. Men – motvärnet ökar, informationen sprider sig och folk har allt lättare att trotsa de inlärda sociala beteendespärrarna och engagera sig i kampen mot denna s.k. utveckling.

De som ligger bakom denna enorma omvälvning av västvärlden bär skuld till vad som därav har följt. I vart och ett av våra europeiska länder har denna politik propagerats för och lobbats för. De ska också ta konsekvenserna av detta. Prejudikat finnes. Efter andra världskriget dömdes förlorarna efter lagar man stiftade när kriget väl var över. Detta markerade början på en ny tid och ett nytt sätt att se på juridiken. I enlighet med denna nya etablerade tradition kan, och skall, de skyldiga till dagens Europas problem framöver att dömas.

Vilka nya lagar kan komma i fråga?

¤ Förringande av kulturarvet
¤ Skuldbeläggande av Europas folk
¤ Anstiftan till undanträngning
¤ Förstörelse av hemortsrätten
¤ Etnisk förskingring
¤ Rotande av fientlig kultur
¤ Stöld och plundring av bostäder, utbildning, arbeten och skattemedel

Troligen finns det ett dussin, ännu icke-existerande, rimliga lagar som kommer att kunna implementeras. Arbetet att nå denna situation måste fortsätta varje dag. Du kan bidra, om du väljer att bidra. Hur du bidrar beror helt på dig själv och din livssituation. Men något kan du med all säkerhet göra.

Eurabia blir verklighet

EU expanderar i söderled. Så kan man sammanfatta ett EU-projekt som funnits i planerna länge, men som nu presenteras som skinande blankt och nytt. EU ska bilda Medelhavsunion med länder såsom Jordanien, Israel, Syrien, Marocko, Algeriet, Tunisien, Egypten, Libanon, Turkiet, Libyen (som ”observatör”) och Palestina. Den som fått sätta sitt namn på globalisternas projekt är Nicholas Sarkozy, som uppges vara upphovsmakare.

Projektet, tillsammans med Reinfeldts, och andras, ambitioner att få med Ukraina och Balkan ger ett EU som inte alls kommer att vara särskilt europeiskt. Men så är politiken sedan länge död och ersatt med företagspolicy och arbetsgivares behov.

Samtidigt som EU inrättar myndigheter som ska hålla Européernas ”motvilja” i schack, bedriver man samarbete med allt fler diktaturer, exempelvis de i mellanöstern och Kina. Det är för mig helt obegripligt att så få har genomskådat denna fasad.

En värld, ett folk, en president?

BBC och Metro hade nyligen ett gemensamt projekt kallat "Varför demokrati?". Det låter bra så långt. Iallafall om man menar demokrati som i den ordagranna betydelsen "folkstyre" där varje folk har rätt att utse sina egna ledare utan att särintressen såsom medieföretagen ska vara med och pilla i processen. Dock är inte projektet vad det verkar om man funderar ett tag på det. En av de återkommande frågorna i intervjuerna i projektet är Vem skulle få din röst som president för hela världen?

Skulle världen rösta fram en president skulle de som är den största minoriteten råda över de övriga. Folkrika områden skulle få makt och folkglesare områden skulle tappa makt. En världspresident skulle fatta beslut om folk på andra sidan jorden baserat på ofullständig vetskap. En världspresident är detsamma som att placera makten över alla till några få. Så varför ställs frågan - i ett demokratiprojekt?

Om man tittar på vad globaliseringen är så består fundamentet av att undanröja nationsgränserna. Detta gynnar bara storföretagen, inte människorna.

Centralisering av makten är en resa tillbaka i tiden, inte en demokratisk förbättring. Besluten ska fattas så nära folket som möjligt. Det vill säga de som påverkas mest ska vara de som råder över situationen. Detta står i rak motsats till globaliseringen och centralisering. EU och kommande NAU (USA+Kanada+Mexico) är besserwissrars våta dröm. Och vad är nästa steg? Det kan man fundera på, men det lär ju inte bli mer demokrati. Släng globaliseringen åt fanders – låt folken styra.

Etnomasochism eller kärlek och respekt?

I en artikel i punktSE den 20 februari skrivs det att Kfor-styrkan har satts in mot demonstrerande serber i Kosovo. Intressant nog är det första gången man ger Kosovos serber ett erkännande genom att kalla dem Kosovoserber. Nu när Kosovo har skänkts till de albanska invandrarna. Innan det albanska övertagandet var det bara albanerna i Kosovo som fick prefixet Kosovo av medieföretagen.

Det mest intressanta i artikeln är dock något annat. Man beskriver staden Mitrovica som ”etniskt kluven”. Oväntad uppriktighet. Men vad heter det alltid om Sverige? Jo, vi är inte etniskt kluvna, utan vi har ”etnisk mångfald”. Tala om propagandism!

Sanningen är att Sverige, liksom Mitrovica, är etniskt kluvet. För varje dag som går blir vi alltmer etniskt splittrade då folkslag från hela världen bjuds in av regeringen Reinfeldt och journalistkåren för att förverkliga sina materialistiska drömmar. Riktiga flyktingar berövas hjälp på plats på grund av dessa. Är det solidaritet?

I mina ögon är en värld med etniskt splittrade länder bara en övergångsfas till att integrera sönder samtliga etniciteter som nekas sin egen stat. Vilket förvisso är en gammal våt dröm hos marxister. En fri värld består av fria folk, inte frihet för ”varor, kapital och tjänster”. Genom att respektera alla folks rätt till sitt eget land, sin identitet, sina gränser, sin kultur och sitt självbestämmande sätts det mänskliga värdet över alla konsumistiska, materialistiska, korporativa och socialistiska sådana.

En ideologi för mångfald?

Nyligen hittade jag nedanstående text på Svenska Nihilistsällskapets hemsida. I en tid då ett virrvarr av olika ideologier smälter ihop till en enda är det lätt att gå vilse när man söker sin politiska identitet. Jag själv har numera svårt att bekänna mig till en bestämd –ism, jag går efter mina instinkter. Texten ifråga behandlar nationalismens natur och hur den står i motsats till rasism och patriotism.

Om man ska tolka texten bokstavligt är till exempel dagens Sverigedemokraterna inte nationalistiska eller rasistiska utan snarare patriotiska. Det som avgör tillhörighet enligt patriotismen i denna text är landets gränser samt kultur. Nationalismen däremot utgår från både kultur och etnicitet. Texten är en intressant läsning så ögna igenom den om du orkar…

Nationalism är en traditionell trosuppfattning som åberopar vikten av nationell identitet, såsom manifesterad i etnicitet, kultur, tradition och generell livsåskådning. Nationalism utgår ifrån ett integralistiskt perspektiv, där varje nation ses som en organisk enhet. Denna enhet har nått sina etniska, kulturella och traditionella särdrag, dels genom den divergerande evolution som tagit plats sedan jorden skapades, och dels genom anpassning efter de miljömässiga omständigheter som tagit plats och format de olika folkslagen, både internt och externt.

Således utgår nationalism ifrån ett större helhetsperspektiv, som grundar sig på biologiska och sociala skillnader mellan olika folkslag och deras respektive kultur, men lägger störst vikt på de biologiska skillnaderna. Nationalism hävdar att varje folkslag är unikt och att även varje kultur är unik. Om dessa folkslag assimileras och dessa skilda kulturer börjar kompromissa med varandras värderingar och särdrag, till den grad att de normaliseras, går alla de skillnader som skiljer folkslag och kulturer åt, förlorad. Därmed åberopar nationalism varje nations, varje folkslags och varje traditions självständighet och moraliska rätt att existera.

Det enda sättet, hävdar nationalismen, att bevara olika folkslags och kulturers skilda särdrag, är att separera dem, såväl etniskt som kulturellt. Genom att separera och åberopa varje etnicitets och kulturs självständighet, behöver dessa inte kompromissa med varandra till den grad att de riskerar att se sina särdrag gå förlorade. Således kräver nationalism respekt och tolerans för överlevnaden och fortväxandet av andra etniciteter och kulturer. Inga sociala, moraliska, ekonomiska eller politiska förhållanden dikterar därmed de olika nationernas gränser enligt nationalism; då varje nation ses som en organisk enhet, åberopar den självständighet och självbevarande oavsett hur andra nationer agerar eller tänker.

Nationalism är därmed raka motsatsen till såväl rasism som patriotism. Rasism utgår ifrån ett absolutistiskt perspektiv där ett folkslag är mer värt än ett annat folkslag, och därmed är värt att kolonisera eller utrota. Nationalism hävdar motsatsen och åberopar etnisk och kulturell separation utan att se dem som olika värda. Olika kulturer och raser utvecklar olika särdrag som fungerar olika bra i olika klimat och miljöförhållanden, och därmed så kan nationalismens grundtanke beskrivas som ett instämmande till en divergerande evolution som sker parallellt och inte linjärt. Rasism utgår ifrån att en ras i alla lägen är överlägsen en annan ras, oavsett omständigheter. Nationalism hävdar motsatsen, nämligen att olika raser är olika "överlägsna" beroende på vad de ska utföra, var de ska utföra det och hur de ska utföra det. Således lägger nationalism större vikt på att bemöta verkligheten på olika sätt, än att följa ett redan utsatt schema som påstås fungera bäst i alla lägen, något som uppenbarligen är mer en önskvärd illusion än resultatet av en realistisk tankegång grundad på logik.

Därmed hävdar nationalism utifrån detta att den biologiska mångfalden i sig har ett egenvärde, och att detta egenvärde överskrider både politiska och social gränsförhållanden. Således förnekar en nationalist patriotism, eller tron på att en nations gränser kan definieras utifrån politiska omständigheter. En hängiven dansk kan därmed aldrig, enligt en nationalist, kalla sig själv för svensk, om hans föräldrar är av dansk etnicitet. Nationalism utgår endast ifrån samverkan mellan det biologiska (ras/folkslag) och det sociala (tradition/kultur/trosuppfattning), med tyngdpunkt på det biologiska.

Dagens moderna mångkultur står således i stark kontrast till nationalism. Mångkultur tjänar till att tvinga på en specifik kultur en annan kulturs värderingar och traditioner, vilket för med sig en kulturnormalisering som resultat. Ingen kultur som är inkompatibel med en annan kultur, kan låta båda bevara sina särdrag, om de tvingas samverka inom samma nation. Ännu större förödande konsekvenser uppstår då i grunden, självaste fundamentet bakom kulturer, sätts i gungning av mångkulturen. Då två eller flera etniciteter blandar sig med varandra, förlorar varje inblandad etnicitet sina speciella särdrag, till förmån för en blandning - en normalisering - av den totala mängden särdrag.

Detta kan minst sagt få förödande konsekvenser, där t.ex. en etnicitets immunitet mot en viss sjukdom i en viss miljö kan gå förlorad, och därmed sätta individen i fråga i en olöslig situation som aldrig kan återgäldas på sociala plan. Den etniska och kulturella "jämlikheten" som mångkulturen förespråkar försätter även varje folkslag i en situation där de lätt kan manipuleras och utnyttjas av de kapitalistiska krafter som endast ser till ekonomisk vinst. Dessa företag tar inte hänsyn till kulturell och etnisk mångfald, utan vill endast tjäna sig en hacka på att klämma in människor i en viss jämlik standard, för att sedan påtvinga dessa människor en ny kultur, nämligen konsumtionskulturen - samma "kultur" som idag dikterar villkoren i det mångkulturella Sverige. Ingen tjänar på mångkultur i längden, inte ens storföretagen, som till sist kommer att inse vilken ofantlig skada de orsakat en värld som annars hade kunnat vara en plats för etnisk och kulturell blomning. Istället har samtliga folkslag inom den svenska mångkulturen upplevt sin egen kultur liberaliseras, till förmån för McDonald's hamburgare, Coca Colas drycker och Levis jeans.

Mångkulturen är därför en illusionär lögn, för den kan aldrig skapa ett hållbart samhälle där människor från olika etniciteter kan leva och utveckla sina respektive kulturer. Eftersom olika kulturer mer eller mindre är inkompatibla med varandra, och olika etniciteter bär en mängd olika särdrag som går förlorade vid blandning, kan en mångkultur endast tjäna till den eventuella undergången för alla inblandade folkslag och kulturer. Se det som en kanvas med olika målarfärger på var sin yta. Blanda t.ex. grön och gul, och du får uppenbarligen ljusgrön färg som resultat; en blandad färg istället för två skilda färger. Mångkulturen är därmed ignorant mot upphovet till sin egen existens, för utan skilda och bevarade etniciteter och kulturer, skulle aldrig det mångkulturella experimentet kunna utföras. Att blanda ljusgrönt med ljusgrönt är inte mångkultur utan monokultur.

Tagen till sin logiska slutsats, vill nationalismen därmed endast inte bevara svenskar, fransmän och japaners särdrag, utan även de lokala särdrag som finns inom varje nation. Skånsk kultur, skånskt språk och skånska traditioner och seder skiljer sig från t.ex. norrländsk kultur, norrländskt språk och norrländska traditioner. Således vill nationalismen införa en form av etnisk, men främst kulturell, lokalisering av en nation, för att bevara den lokala mångfalden inom ett land. Samtidigt som dessa lokala delar åberopar sitt självbevarande, infinner de sig i den större helheten, vilken utgörs av nationen. Därmed stödjer nationalismen lokalt styre av t.ex. en hövding, samtidigt som dessa lokala delar infinner sig i nationella beslut som t.ex. tas av en ledare. Lokalisering är en naturlig del av nationalism och tjänar till att bevara mångfald på allvar, istället för att klänga fast vid illusionära och politiska floskler som dagens mångkultur gör.

Nationalism är den enda lösningen till mångkulturens utsvävande i vår moderna tid. Det enda sättet för varje enskild etnicitet, kultur, tradition och by att bevara sina särdrag, är att bli nationalistiska, och därmed inte bara stödja sin egen självständighet och sitt eget självbevarande, utan även hävda alla andra etniciteters och kulturers rätt till att existera och samverka på vår jord. Nationalismen ser i universum en mängd differentiella potentialer till mångfald, och tjänar till att bevara denna. Nationalism motsätter sig både rasism och patriotism, till förmån för mångfald och nationella samt lokala självberättiganden. Inte förrän människor som lever i dagens mångkulturella samhälle inser fördelarna med och sanningen bakom vad nationalism är och i praktisk mening innebär, kan de åter igen finna tilltro till sitt eget folk, sin egen kultur och sin egen lokala bysammanhållning. Nationalism är en ideologi, inte bara som lösning på mångkulturens problem, utan som en vision där oändliga möjligheter banar väg för framtiden...

Vi måste hänga med i utvecklingen

I hela min uppväxt har jag fått höra hur vi svenskar måste anpassa oss till de folk som flyttar hit. Att inte göra det är att inte ställa upp på ”allas lika värde”. Jag väntar verkligen på att vi ska anpassa oss. När kan vi se all offentlig information på de 149 språk som finns representerade i landet idag? För vi ställer väl upp på allas lika värde?

En annan sak vi måste anpassa är trafikskyltar. Vissa områden bör omgärdas av skyltar med betydelsen Annan fara: stenkastning. Kanske med tillägget: Här börjar mellanöstern. För de folk som bosätter sig i förorterna verkar ha svårt att lämna stenåldern bakom sig. Konsonanter och vokaler tycks ha ett helsike att sätta sig i hjärnhalvorna.

Som upplysningsskylt finns det en som definitivt bör skapas. Den gör skillnad på svenska kvinnor och invandrarkvinnor. För invandrarkvinnor påbjuder den användande av slöja, burqa eller niqab. För svenska kvinnor påbjuder skylten den svenska slöjan: ljust hår som färgas svart.

Alla bostadsområden som inte är etniskt rensade från svenskar bör också upplysa om att området är en politiker- och journalistfri zon. Här bosätter sig inte mångkulturens skapare, helt enkelt.

En anpassning som handlar mer om inställning är också denna: Motvilja mot att folk som redan har hemländer får svenskars jobb, bostäder, skolplatser, bidrag etc är diskriminering. Det vill säga, visar man motvilja mot att svenskar diskrimineras från svenska arbetstillfällen, hem, skattepengar osv så är det man själv som diskriminerar. På nyspråk alltså.

Det är så mycket vi ännu inte har gett upp. Vi har inte lagt upp oss länge nog, vi har inte slagit knut på oss själva tillräckligt mycket för att mångkulturen ska fungera. Trettio års underkastelse och förnedring löste inga problem. Vad blir det härnäst?

På söndag tas ett folks kärnland ifrån dem

Kosovo har bebotts av serberna sedan 500-talet. År 1389 förlorade de kristna serberna mot de muslimska styrkorna från det osmanska riket, den serbiska armén nästan utplånades och deras prins Lazar avrättades efter nederlaget. Osmanska riket var dock för svagt att göra mer än så vid det laget. Först år 1448 inlemmades Kosovo i Osmanska riket.

I slutet på 1600-talet försökte serberna göra uppror och bryta sig loss från muslimerna. Upproret misslyckades och vedergällningen mot serberna blev ursinnig. Många serbiska familjer flydde från Kosovo och samtidigt flyttade albaner in i Kosovo i mängder. Detta fortsatte i tvåhundra år.

I slutet på 1800-talet drabbade serberna samman med de massinvandrande albanerna. Detta berodde till stor del på att albanerna tagit ställning för osmanska riket. Serberna förlorade och osmanerna började rensa Kosovo från serber. Enligt uppgifter var det uppåt 400 000 som deporterades från Kosovo.

Under balkankrigen 1912 lyckades serberna erövra Kosovo från osmanska riket och under andra världskriget ockuperades Kosovo av Italien och Albanien. Albanska SS Division Skanderbeg mördade bortåt 10 000 serber. Många flydde i panik från Kosovo.

I slutet av kriget erövrade Tito Kosovo från ockupanterna. Serberna hamnade under nytt förtryck i Titos kommunistiska Jugoslavien. Idag består Kosovo till 90 % av albaner.

Varför all denna historia? Jo, på söndag utropar sig Kosovo självständigt från Serbien. Eller rättare sagt, albanerna i Kosovo utropar att de har erövrat Kosovo från serbien genom hundratals års civil krigföring mot serberna i serbernas land. Undanträngning kallas det med modernt språk. Albanerna har ju redan ett hemland. Så går det till när ett land tas från sitt folk.

Känns situationen bekant?

Saladin var inte irakier – är Zlatan svensk?

Vem var Saladin? Hans fulla namn var Al-Malik An-Nāṣir Ṣalāḥ ad-Dīn Yūsuf ibn Ayyūb och det var han som ledde muslimerna vid återerövrandet av Jerusalem år 1187. Låt vara att han efter detta fick pisk av kung Rickard Lejonhjärta två gånger på raken, Jerusalem förlorade han inte.

Den 10 februari hade Göteborgs-Posten (GP) en artikel om kurderna och däri en faktaruta. Man skrev: ”Historiens mest kände kurd är härföraren Saladin, som 1187 erövrade Jerusalem från korsfararna. Han föddes i samma stad som Saddam Hussein, Tikrit.”

Saladin föddes i Tikrit, där också Saddam Hussein såg dagens ljus, precis som GP skriver. Men nej, Tikrit ligger inte i Kurdistan och har aldrig gjort det. Ändå kallar man Saladin för kurd och Saddam Hussein för irakier. Jag chansar hej vilt på att detta beror på att Saddams föräldrar var irakier och Saladins föräldrar var kurder.

Detta är dubbla måttstockar av GP om man ser till hur man benämner människor idag. Vi européer förnekas alltid vår blodslinje. Däremot har andra rätt till vår blodslinje. Alla som föds i Sverige har rätt att kalla sig svenskar om man så vill, har våra ledare bestämt. Även de som inte är födda i Sverige, men numera bor här har rätt att kalla sig svenskar, enligt nämnda direktiv. Chefen har alltid rätt hur fel han än har, heter det. Alla har rätt att kalla sig svenskar - utom möjligtvis vi svenskar. Det finns ju ingenting svenskt. Och om det finns något svenskt är det invandringen som är det mest typiskt svenska.

Men om vi återgår till verkligheten: även om mina föräldrar födde mig i Japan skulle jag aldrig bli japan, och ingen skulle heller se mig som japan. Betyder det att japanerna ser ner på mig? Har jag ett mindre värde i Japan om jag inte kallas japan? Jag tvivlar. Det är i "Det Nya Sverige" som man har vänt allt upp och ner, gjort det absurda till normalt. Det är här man försöker pressa in fyrkantiga klossar i runda hål.

Mer eller mindre demokrati?

BBC och Metro har ett gemensamt projekt kallat "Varför demokrati?". Det låter bra så långt. I alla fall om man menar demokrati som i den ordagranna betydelsen "folkstyre" där varje folk har rätt att utse sina egna ledare utan att särintressen såsom medieföretagen ska vara med och pilla i processen. Dock är inte projektet vad det verkar om man funderar ett tag på det. En av de återkommande frågorna i intervjuerna i projektet är Vem skulle få din röst som president för hela världen?

Skulle världen rösta fram en president skulle de som är den största minoriteten råda över de övriga. Folkrika områden skulle få makt och folkglesare områden skulle tappa makt. En världspresident är detsamma som att placera makten över alla till några få. Så varför ställs frågan - i ett demokratiprojekt?

Om man tittar på vad globaliseringen är så består fundamentet av
att undanröja nationsgränserna. Detta gynnar bara storföretagen, inte människorna.

Centralisering av makten är en resa tillbaka i tiden, inte en demokratisk utveckling. Besluten ska fattas så nära folket som möjligt. Dvs de som påverkas mest ska vara de som råder över situationen. Detta står i rak motsats till globalisering och centralisering. EU och kommande NAU (USA+Kanada+Mexico) är globaliseringsvännernas våta dröm. Och vad är nästa steg? Det kan man fundera på, men det lär ju inte bli mer demokrati. Om inte du säger ifrån förstås.

Blåögda har samma förfader

Ny forskning bevisar att en mutation som skedde för 6000-10 000 år sedan ledde till att det första paret blå ögon öppnades och att alla blåögda människor idag är släkt med denne människa. Det är Hans Eiberg från Panum-Institutet vid Köpenhamns Universitet som lyckats ta fram dessa uppgifter genom att forska i våra gener. Kan vara intressant att veta med tanke på att blå ögon är en del av sinnebilden av en svensk.

Idag är 150 av 6 000 miljoner människor blåögda, uppger Eiberg. Han drar slutsatsen att eftersom en enda människa gjort ett sådant enormt genetiskt avtryck i 150 miljoner människor måste blå ögon vara en stark sexuell attraktion för många människor.

Försök hitta denna nyhet i svensk massmedia…

Källa: Jyllands-Posten