En ideologi för mångfald?

Nyligen hittade jag nedanstående text på Svenska Nihilistsällskapets hemsida. I en tid då ett virrvarr av olika ideologier smälter ihop till en enda är det lätt att gå vilse när man söker sin politiska identitet. Jag själv har numera svårt att bekänna mig till en bestämd –ism, jag går efter mina instinkter. Texten ifråga behandlar nationalismens natur och hur den står i motsats till rasism och patriotism.

Om man ska tolka texten bokstavligt är till exempel dagens Sverigedemokraterna inte nationalistiska eller rasistiska utan snarare patriotiska. Det som avgör tillhörighet enligt patriotismen i denna text är landets gränser samt kultur. Nationalismen däremot utgår från både kultur och etnicitet. Texten är en intressant läsning så ögna igenom den om du orkar…

Nationalism är en traditionell trosuppfattning som åberopar vikten av nationell identitet, såsom manifesterad i etnicitet, kultur, tradition och generell livsåskådning. Nationalism utgår ifrån ett integralistiskt perspektiv, där varje nation ses som en organisk enhet. Denna enhet har nått sina etniska, kulturella och traditionella särdrag, dels genom den divergerande evolution som tagit plats sedan jorden skapades, och dels genom anpassning efter de miljömässiga omständigheter som tagit plats och format de olika folkslagen, både internt och externt.

Således utgår nationalism ifrån ett större helhetsperspektiv, som grundar sig på biologiska och sociala skillnader mellan olika folkslag och deras respektive kultur, men lägger störst vikt på de biologiska skillnaderna. Nationalism hävdar att varje folkslag är unikt och att även varje kultur är unik. Om dessa folkslag assimileras och dessa skilda kulturer börjar kompromissa med varandras värderingar och särdrag, till den grad att de normaliseras, går alla de skillnader som skiljer folkslag och kulturer åt, förlorad. Därmed åberopar nationalism varje nations, varje folkslags och varje traditions självständighet och moraliska rätt att existera.

Det enda sättet, hävdar nationalismen, att bevara olika folkslags och kulturers skilda särdrag, är att separera dem, såväl etniskt som kulturellt. Genom att separera och åberopa varje etnicitets och kulturs självständighet, behöver dessa inte kompromissa med varandra till den grad att de riskerar att se sina särdrag gå förlorade. Således kräver nationalism respekt och tolerans för överlevnaden och fortväxandet av andra etniciteter och kulturer. Inga sociala, moraliska, ekonomiska eller politiska förhållanden dikterar därmed de olika nationernas gränser enligt nationalism; då varje nation ses som en organisk enhet, åberopar den självständighet och självbevarande oavsett hur andra nationer agerar eller tänker.

Nationalism är därmed raka motsatsen till såväl rasism som patriotism. Rasism utgår ifrån ett absolutistiskt perspektiv där ett folkslag är mer värt än ett annat folkslag, och därmed är värt att kolonisera eller utrota. Nationalism hävdar motsatsen och åberopar etnisk och kulturell separation utan att se dem som olika värda. Olika kulturer och raser utvecklar olika särdrag som fungerar olika bra i olika klimat och miljöförhållanden, och därmed så kan nationalismens grundtanke beskrivas som ett instämmande till en divergerande evolution som sker parallellt och inte linjärt. Rasism utgår ifrån att en ras i alla lägen är överlägsen en annan ras, oavsett omständigheter. Nationalism hävdar motsatsen, nämligen att olika raser är olika "överlägsna" beroende på vad de ska utföra, var de ska utföra det och hur de ska utföra det. Således lägger nationalism större vikt på att bemöta verkligheten på olika sätt, än att följa ett redan utsatt schema som påstås fungera bäst i alla lägen, något som uppenbarligen är mer en önskvärd illusion än resultatet av en realistisk tankegång grundad på logik.

Därmed hävdar nationalism utifrån detta att den biologiska mångfalden i sig har ett egenvärde, och att detta egenvärde överskrider både politiska och social gränsförhållanden. Således förnekar en nationalist patriotism, eller tron på att en nations gränser kan definieras utifrån politiska omständigheter. En hängiven dansk kan därmed aldrig, enligt en nationalist, kalla sig själv för svensk, om hans föräldrar är av dansk etnicitet. Nationalism utgår endast ifrån samverkan mellan det biologiska (ras/folkslag) och det sociala (tradition/kultur/trosuppfattning), med tyngdpunkt på det biologiska.

Dagens moderna mångkultur står således i stark kontrast till nationalism. Mångkultur tjänar till att tvinga på en specifik kultur en annan kulturs värderingar och traditioner, vilket för med sig en kulturnormalisering som resultat. Ingen kultur som är inkompatibel med en annan kultur, kan låta båda bevara sina särdrag, om de tvingas samverka inom samma nation. Ännu större förödande konsekvenser uppstår då i grunden, självaste fundamentet bakom kulturer, sätts i gungning av mångkulturen. Då två eller flera etniciteter blandar sig med varandra, förlorar varje inblandad etnicitet sina speciella särdrag, till förmån för en blandning - en normalisering - av den totala mängden särdrag.

Detta kan minst sagt få förödande konsekvenser, där t.ex. en etnicitets immunitet mot en viss sjukdom i en viss miljö kan gå förlorad, och därmed sätta individen i fråga i en olöslig situation som aldrig kan återgäldas på sociala plan. Den etniska och kulturella "jämlikheten" som mångkulturen förespråkar försätter även varje folkslag i en situation där de lätt kan manipuleras och utnyttjas av de kapitalistiska krafter som endast ser till ekonomisk vinst. Dessa företag tar inte hänsyn till kulturell och etnisk mångfald, utan vill endast tjäna sig en hacka på att klämma in människor i en viss jämlik standard, för att sedan påtvinga dessa människor en ny kultur, nämligen konsumtionskulturen - samma "kultur" som idag dikterar villkoren i det mångkulturella Sverige. Ingen tjänar på mångkultur i längden, inte ens storföretagen, som till sist kommer att inse vilken ofantlig skada de orsakat en värld som annars hade kunnat vara en plats för etnisk och kulturell blomning. Istället har samtliga folkslag inom den svenska mångkulturen upplevt sin egen kultur liberaliseras, till förmån för McDonald's hamburgare, Coca Colas drycker och Levis jeans.

Mångkulturen är därför en illusionär lögn, för den kan aldrig skapa ett hållbart samhälle där människor från olika etniciteter kan leva och utveckla sina respektive kulturer. Eftersom olika kulturer mer eller mindre är inkompatibla med varandra, och olika etniciteter bär en mängd olika särdrag som går förlorade vid blandning, kan en mångkultur endast tjäna till den eventuella undergången för alla inblandade folkslag och kulturer. Se det som en kanvas med olika målarfärger på var sin yta. Blanda t.ex. grön och gul, och du får uppenbarligen ljusgrön färg som resultat; en blandad färg istället för två skilda färger. Mångkulturen är därmed ignorant mot upphovet till sin egen existens, för utan skilda och bevarade etniciteter och kulturer, skulle aldrig det mångkulturella experimentet kunna utföras. Att blanda ljusgrönt med ljusgrönt är inte mångkultur utan monokultur.

Tagen till sin logiska slutsats, vill nationalismen därmed endast inte bevara svenskar, fransmän och japaners särdrag, utan även de lokala särdrag som finns inom varje nation. Skånsk kultur, skånskt språk och skånska traditioner och seder skiljer sig från t.ex. norrländsk kultur, norrländskt språk och norrländska traditioner. Således vill nationalismen införa en form av etnisk, men främst kulturell, lokalisering av en nation, för att bevara den lokala mångfalden inom ett land. Samtidigt som dessa lokala delar åberopar sitt självbevarande, infinner de sig i den större helheten, vilken utgörs av nationen. Därmed stödjer nationalismen lokalt styre av t.ex. en hövding, samtidigt som dessa lokala delar infinner sig i nationella beslut som t.ex. tas av en ledare. Lokalisering är en naturlig del av nationalism och tjänar till att bevara mångfald på allvar, istället för att klänga fast vid illusionära och politiska floskler som dagens mångkultur gör.

Nationalism är den enda lösningen till mångkulturens utsvävande i vår moderna tid. Det enda sättet för varje enskild etnicitet, kultur, tradition och by att bevara sina särdrag, är att bli nationalistiska, och därmed inte bara stödja sin egen självständighet och sitt eget självbevarande, utan även hävda alla andra etniciteters och kulturers rätt till att existera och samverka på vår jord. Nationalismen ser i universum en mängd differentiella potentialer till mångfald, och tjänar till att bevara denna. Nationalism motsätter sig både rasism och patriotism, till förmån för mångfald och nationella samt lokala självberättiganden. Inte förrän människor som lever i dagens mångkulturella samhälle inser fördelarna med och sanningen bakom vad nationalism är och i praktisk mening innebär, kan de åter igen finna tilltro till sitt eget folk, sin egen kultur och sin egen lokala bysammanhållning. Nationalism är en ideologi, inte bara som lösning på mångkulturens problem, utan som en vision där oändliga möjligheter banar väg för framtiden...