Det finns många sätt att beskriva invandringen till Sverige och Europa. Ett perspektiv som ofta missas är det krasst ekonomiska perspektivet. Hur berikar invandringen Sverige? Utan att drunkna i siffror kan man konstatera några ekonomiska faktorer. Det första är naturligtvis det faktum att utbildning, kläder, logi, mat och dylikt kostar pengar. Stora pengar rent av.
Kostnaden för en individ, från födsel till examen, är astronomiska för samhället. Det tar trots allt bortåt 20-25 år innan en individ efter födsel börjar generera pengar tillbaka till samhället. Det finns följaktligen pengar att tjäna om denna tid kan kortas ner eller helt och hållet hoppas över.
Ett sätt att skippa denna utgiftsperiod är att importera vuxna individer i form av färdigutbildad arbetskraft. Invandringen av vuxna är en potentiell källa till stora inkomster för samhället.
Från invandring till framgång
Men hur framgångsrikt är rekryteringen av färdigutbildad arbetskraft? I vissa fall är den mycket framgångsrik. Om man ser på Zambia till exempel så har fyra av fem färdigutbildade läkare rekryterats av omvärlden. Framgångssiffran är alltså 80 %, vilket är en förhållandevis makalös prestation.
Zambia har en befolkning på 11.5 miljoner, men i dagsläget finns det sammanlagt 600 läkare och 6 000 sjuksköterskor som ännu inte rekryterats till utlandet. Låt vara att underskottet på läkare och sjuksöterskor i Zambia är 1 700 läkare respektive 11 000 sköterskor.
Det finns andra fall som också är att betraktas som lyckade. I Sydafrika har hela 37 % av läkarna lämnat landet för att berika den rikare delen av världen.
Out-of-Africa-teorin bevisad
I ett större perspektiv har omvärlden genom invandring framgångsrikt tagit över hela en miljon läkare, barnmorskor och sjuksköterskor från Afrika. Idag arbetar bara 1.5 % av världens sjukvårdspersonal i Afrika, vilket tyder på att övriga världen står sig starkt i konkurrensen om vårdpersonal genom invandring. En av fyra läkare och en av tjugo sjuksköterskor från Afrika, jobbar idag i något av OECD-länderna. Anders Molin, chef för Sidas hälsoenhet, bekräftar detta lyckosamma mångfaldskoncept:
- Många rika länder bygger sina hälsovårdssystem på att de kan anställa personal som kommer från länder i Afrika.
WHO (World Health Organisation) tycks dock ha en fientlig inställning till den lyckade rekryteringen. “When a country has a fragile health system, the loss of its workforce can bring the whole system close to collapse, with the consequences measured in lives lost”, menar man.
Stark rekrytering!
WHO är starkt kritiska till det faktum att USA:s, Storbritanniens, Kanadas och Nya Zeelands vårdpersonal till mer än en fjärdedel har importerats från andra länder. 29 % av Ghanas läkare har lämnat Ghana. 34 % av Zimbabwes sjuksköterskor har gjort detsamma med sitt hemland.
Europa och Afrika i ett kreativt samspel
Om man tittar på Europa och Afrika i en jämförelse på hur antalet utbildade läkare per år finns tillgänglig för rekrytering visar siffrorna förvisso en stor skevhet, men ju fler läkare som rekryteras från Afrika, desto färre behövs utbildas kostsamt i Europa. Medan Europa årligen utbildar 174 000 egna läkare, utbildar Afrika bara 5000 läkare. En ansenlig del av dessa 5000 har dock framgångsrikt lockats bort från sina hemländer.
Genvägen att importera fattiga länders läkare är därmed ett ekonomiskt genidrag, men naturligtvis inte ett dugg solidariskt eller värdigt. Så berikar invandringen Sverige och övriga europeiska världen. Basta.
Kostnaden för en individ, från födsel till examen, är astronomiska för samhället. Det tar trots allt bortåt 20-25 år innan en individ efter födsel börjar generera pengar tillbaka till samhället. Det finns följaktligen pengar att tjäna om denna tid kan kortas ner eller helt och hållet hoppas över.
Ett sätt att skippa denna utgiftsperiod är att importera vuxna individer i form av färdigutbildad arbetskraft. Invandringen av vuxna är en potentiell källa till stora inkomster för samhället.
Från invandring till framgång
Men hur framgångsrikt är rekryteringen av färdigutbildad arbetskraft? I vissa fall är den mycket framgångsrik. Om man ser på Zambia till exempel så har fyra av fem färdigutbildade läkare rekryterats av omvärlden. Framgångssiffran är alltså 80 %, vilket är en förhållandevis makalös prestation.
Zambia har en befolkning på 11.5 miljoner, men i dagsläget finns det sammanlagt 600 läkare och 6 000 sjuksköterskor som ännu inte rekryterats till utlandet. Låt vara att underskottet på läkare och sjuksöterskor i Zambia är 1 700 läkare respektive 11 000 sköterskor.
Det finns andra fall som också är att betraktas som lyckade. I Sydafrika har hela 37 % av läkarna lämnat landet för att berika den rikare delen av världen.
Out-of-Africa-teorin bevisad
I ett större perspektiv har omvärlden genom invandring framgångsrikt tagit över hela en miljon läkare, barnmorskor och sjuksköterskor från Afrika. Idag arbetar bara 1.5 % av världens sjukvårdspersonal i Afrika, vilket tyder på att övriga världen står sig starkt i konkurrensen om vårdpersonal genom invandring. En av fyra läkare och en av tjugo sjuksköterskor från Afrika, jobbar idag i något av OECD-länderna. Anders Molin, chef för Sidas hälsoenhet, bekräftar detta lyckosamma mångfaldskoncept:
- Många rika länder bygger sina hälsovårdssystem på att de kan anställa personal som kommer från länder i Afrika.
WHO (World Health Organisation) tycks dock ha en fientlig inställning till den lyckade rekryteringen. “When a country has a fragile health system, the loss of its workforce can bring the whole system close to collapse, with the consequences measured in lives lost”, menar man.
Stark rekrytering!
WHO är starkt kritiska till det faktum att USA:s, Storbritanniens, Kanadas och Nya Zeelands vårdpersonal till mer än en fjärdedel har importerats från andra länder. 29 % av Ghanas läkare har lämnat Ghana. 34 % av Zimbabwes sjuksköterskor har gjort detsamma med sitt hemland.
Europa och Afrika i ett kreativt samspel
Om man tittar på Europa och Afrika i en jämförelse på hur antalet utbildade läkare per år finns tillgänglig för rekrytering visar siffrorna förvisso en stor skevhet, men ju fler läkare som rekryteras från Afrika, desto färre behövs utbildas kostsamt i Europa. Medan Europa årligen utbildar 174 000 egna läkare, utbildar Afrika bara 5000 läkare. En ansenlig del av dessa 5000 har dock framgångsrikt lockats bort från sina hemländer.
Genvägen att importera fattiga länders läkare är därmed ett ekonomiskt genidrag, men naturligtvis inte ett dugg solidariskt eller värdigt. Så berikar invandringen Sverige och övriga europeiska världen. Basta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar