Ett tryggt hem - det vill nog alla ha. I Sverige hade vi det fram tills för inte så länge sedan. Genom flera tusen års knog och slit har vi svenskar byggt upp ett land, en kultur och en historia att vara stolta över.
Men något hände i det en gång så trygga landet. År 1973 beslutade riksdagen att börja med s.k. asylinvandring - det fanns ju inte längre något behov av arbetskraftsinvandring.
Invandringen växte stadigt och ligger nu, 33 år efter riksdagsbeslutet, på uppåt 60 000 nya immigranter varje år. Dessa ska ha jobb, utbildning, sjukvård, bidrag, bostad och semestrar i landet de flydde från.
Någon folkomröstning om denna stora omvälvning gjordes aldrig. Men med samma självklarhet och arrogans som politikerna drev igenom detta projekt kräver man nu att du och din familj ska flytta på sig. I skolan ska det finnas plats för immigranternas barn, på arbetsmarknaden ska det skapas arbetstillfällen för de inflyttande trots en arbetslöshet i Sverige på nästan 20%. Och i väntrummet på sjukhusen får du nu trängas med folk från hela världen som har tvivelsamma flyktingskäl. När fick du tycka till om allt detta?
Man kan göra följande liknelse: du och din familj bor i en lägenhet som ni trivs i och som ni betalt dyra pengar för. Ni har renoverat den och offrat mycket tid, arbete och pengar för att få den fin, funktionell och gemytlig. Men så en dag beslutar hyresvärden att ni ska ha inneboende hos er. Okända människor börjar flytta in hos er, en del av dem är trevliga, andra är det inte. Det blir trångt och det blir dyrt - ni står för kalaset beslutades det. När ni protesterar mot vansinnet hos hyresvärden får ni den indignerade frågan: Ni tycker väl inte illa om andra människor?
Men något hände i det en gång så trygga landet. År 1973 beslutade riksdagen att börja med s.k. asylinvandring - det fanns ju inte längre något behov av arbetskraftsinvandring.
Invandringen växte stadigt och ligger nu, 33 år efter riksdagsbeslutet, på uppåt 60 000 nya immigranter varje år. Dessa ska ha jobb, utbildning, sjukvård, bidrag, bostad och semestrar i landet de flydde från.
Någon folkomröstning om denna stora omvälvning gjordes aldrig. Men med samma självklarhet och arrogans som politikerna drev igenom detta projekt kräver man nu att du och din familj ska flytta på sig. I skolan ska det finnas plats för immigranternas barn, på arbetsmarknaden ska det skapas arbetstillfällen för de inflyttande trots en arbetslöshet i Sverige på nästan 20%. Och i väntrummet på sjukhusen får du nu trängas med folk från hela världen som har tvivelsamma flyktingskäl. När fick du tycka till om allt detta?
Man kan göra följande liknelse: du och din familj bor i en lägenhet som ni trivs i och som ni betalt dyra pengar för. Ni har renoverat den och offrat mycket tid, arbete och pengar för att få den fin, funktionell och gemytlig. Men så en dag beslutar hyresvärden att ni ska ha inneboende hos er. Okända människor börjar flytta in hos er, en del av dem är trevliga, andra är det inte. Det blir trångt och det blir dyrt - ni står för kalaset beslutades det. När ni protesterar mot vansinnet hos hyresvärden får ni den indignerade frågan: Ni tycker väl inte illa om andra människor?
Får trägen vinna?
Ni står dock på er och påpekar att det faktiskt är ert hem. Hyresvärden hävdar då att det knappast var ni som byggde lägenheten, och inte heller ni som transporterade dit byggmaterialet eller för den sakens skull anlitade byggfirman.
Ni ger er dock inte. Ni framhäver att ni inte tycker illa om andra människor men att detta inte betyder att ni vill ha främmande människor hemma i ert vardagsrum.
Hyresvärden tar av sig glasögonen och viftar förmanande med fingret: ”- Alla hyresgäster är lika mycket värda - ingen är sämre än någon annan.” Ställd inför en absurd situation där ni inte har rätt till ert eget hem går ni till polisen. Väl där får ni skrivet på näsan att man inte får göra skillnad på olika hyresgäster oavsett tidigare boende. Det finns inget ni kan göra. Ni tvingas acceptera att ha främlingar i hemmets härd. Och de blir ständigt fler.
Ni står dock på er och påpekar att det faktiskt är ert hem. Hyresvärden hävdar då att det knappast var ni som byggde lägenheten, och inte heller ni som transporterade dit byggmaterialet eller för den sakens skull anlitade byggfirman.
Ni ger er dock inte. Ni framhäver att ni inte tycker illa om andra människor men att detta inte betyder att ni vill ha främmande människor hemma i ert vardagsrum.
Hyresvärden tar av sig glasögonen och viftar förmanande med fingret: ”- Alla hyresgäster är lika mycket värda - ingen är sämre än någon annan.” Ställd inför en absurd situation där ni inte har rätt till ert eget hem går ni till polisen. Väl där får ni skrivet på näsan att man inte får göra skillnad på olika hyresgäster oavsett tidigare boende. Det finns inget ni kan göra. Ni tvingas acceptera att ha främlingar i hemmets härd. Och de blir ständigt fler.
Ekonomi utan verklighetsförankring
Matkostnaderna för hushållet stiger i höjden, klädkontot skenar. På grund av den allt större oredan i bostadsområdet och att tidigare självklarheter inte längre är självklarheter, anställer hyresvärden personal för ändamålet. Hyresvärden höjer dock inte hyrorna utan skär istället ned på underhållet. Snart syns sprickorna i fasaden och huset ter sig alltmer förfallet. Men ni är inte de enda som drabbats. Allt fler hyresgäster reagerar på missförhållandena och bildar en förening för att ena alla missnöjda som blivit överkörda av hyresvärden. Föreningen samlar in namn i protest och de delar ut informationsblad om hur saker förhåller sig. Det dröjer inte länge innan föreningen av tidningarna omnämns som ”gästfientliga” och på lösa grunder kopplas ihop med enskilda hyresgäster som inte sköter sig.
Parallellerna med dagens Sverige är uppenbara. Men vi missnöjda hyresgäster - vi som vågar säga ifrån - bjuder nu in dig i gemenskapen. Om tillräckligt många vågar öppna ögonen, finns det goda chanser att få ordning på torpet igen. Vågar du säga ifrån? Om vi blir tillräckligt många får du tillbaka ditt hem. Din familj får leva i fred. Ni får själva avgöra vilka som får komma och hälsa på hos er. De som vill bosätta sig i området måste sköta sig - eller slå rot någon annanstans.
Vi tiger inte, vi blundar inte, vi ser inte åt något annat håll. Ser vi en spade kallar vi den för spade. Oavsett vad Mona Sahlin tycker.
Ditt land - ditt val.
Matkostnaderna för hushållet stiger i höjden, klädkontot skenar. På grund av den allt större oredan i bostadsområdet och att tidigare självklarheter inte längre är självklarheter, anställer hyresvärden personal för ändamålet. Hyresvärden höjer dock inte hyrorna utan skär istället ned på underhållet. Snart syns sprickorna i fasaden och huset ter sig alltmer förfallet. Men ni är inte de enda som drabbats. Allt fler hyresgäster reagerar på missförhållandena och bildar en förening för att ena alla missnöjda som blivit överkörda av hyresvärden. Föreningen samlar in namn i protest och de delar ut informationsblad om hur saker förhåller sig. Det dröjer inte länge innan föreningen av tidningarna omnämns som ”gästfientliga” och på lösa grunder kopplas ihop med enskilda hyresgäster som inte sköter sig.
Parallellerna med dagens Sverige är uppenbara. Men vi missnöjda hyresgäster - vi som vågar säga ifrån - bjuder nu in dig i gemenskapen. Om tillräckligt många vågar öppna ögonen, finns det goda chanser att få ordning på torpet igen. Vågar du säga ifrån? Om vi blir tillräckligt många får du tillbaka ditt hem. Din familj får leva i fred. Ni får själva avgöra vilka som får komma och hälsa på hos er. De som vill bosätta sig i området måste sköta sig - eller slå rot någon annanstans.
Vi tiger inte, vi blundar inte, vi ser inte åt något annat håll. Ser vi en spade kallar vi den för spade. Oavsett vad Mona Sahlin tycker.
Ditt land - ditt val.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar