16 oktober, 2005

"- Många av dem saknar verkliga flyktingskäl"

Sverigedemokraterna har länge hävdat att flertalet av de som beviljas uppehållstillstånd och medborgarskap inte är flyktingar. Detta bekräftas av förre chefen för Migrationsverket i Halland, Göran Åsard, då han intervjuades av Hallands Nyheter den 10:e november.

- Jag är övertygad om att det inte finns samma desperation bland de asylsökande i dag, eftersom så många av dem saknar verkliga flyktingskäl.

Vid en kontroll med Migrationsverkets statistik över beviljade uppehållstillstånd mellan åren 1980 och 2000 visar det sig att endast 2 % av fallen är flyktingar enligt FN:s Genèvekonvention (gästarbetare, utbytesstudenter, adoptivbarn etc. borträknade).

- Men när jag började var det annorlunda, nästan alla som lyckats ta sig hit fick uppehållstillstånd i Sverige och de hade verkligt starka skäl. De mådde dåligt och kom många gånger direkt från krigshärdar, fortsätter Åsard.

Massmedia har en vana att kalla samtliga immigranter för flyktingar. Allt från obotliga ögonsjukdomar till dålig ekonomi är giltiga flyktingskäl, framstår det som. Åsard beskriver faran i denna hantering:

- Problemet är att vi i dag har ett läge där asylrätten håller på att urholkas, när så många söker sig hit av andra skäl än att de behöver skydd från krig och förföljelse.

Vad göra?
Sverigedemokraterna har länge förespråkat att Sverige behöver gå från invandring till återvandring för att komma till rätta med de enorma sociala och ekonomiska samhällsproblem och den avidentifikation som drabbat Sverige. Åsard meddelar sin inställning i ämnet:

- Arbetet med återvändandet måste effektiviseras. Vi har gjort en undersökning här i Halland. Vi har sett att av de asylsökande som fått avvisningsbeslut är det 40 procent som avviker innan avvisningen har verkställts.

Posten som chef för Migrationsverket i Halland har Göran innehaft i 15 år. Hans inställning till sin tillvaro som pensionär i Spanien är enkel:

- Vi ska självfallet assimilera oss. Därför har vi lärt oss spanska och bosätter oss i en by utan turister.

Det som är det stora problemet idag är att frågan inte får diskuteras. Bara de som tycker ”rätt”, får yttra sig. Alla andra associeras till suspekta krafter, hånas och tystas. Därför har samhället kommit till ett läge där ytterst få av de som får stanna i Sverige är flyktingar. Ingen har ju fått ifrågasätta skälen hos de som kommer hit.
Jag är helt övertygad om att de riktiga flyktingarna runt om i världen (som inte får bistånd på grund av att riksdagspartierna i Sverige väljer att lägga pengarna på att importera 98 % människor med ”flyktingliknande skäl” samt ”humanitära skäl”) skulle ha en hel del att säga om saken – om de bara kunde.

Vad ger mest: en tusenlapp till Muhammed i Malmö eller en tusenlapp till Darfur?

Inga kommentarer: