FN repatrierade 172 000 angoleser

FN: s flyktingkommissariat har länge rekommenderat Sverige och länder i den europeiska världen att verka för återvandring av dem som inte har riktiga flyktingskäl. Risken är annars att utvecklingsländer dräneras på sin kompetenta och livsnödvändiga arbetskraft samtidigt som europeiska världen dras ner i samhälleligt kaos.

En undersökning har visat att Afrika dränerats på en tredjedel av sina få högutbildade – något som bevisligen slagit hårt mot kontinenten. Sverige har inte hörsammat detta, utan fortsätter att bedriva den politik som de senaste decennierna fört landet mot ett ekonomiskt, socialt och kulturellt sammanbrott.

FN: s flyktingkommissariat lever som de lär, och har för några år sen repatrierat 172 000* angolesiska flyktingar från grannländerna Zambia, Kongo och Namibia. Repatrieringarna kommer sannolikt att fortgå i oförminskad takt. Anledningen är att de angolesiska flyktingarna inte längre har något skyddsbehov. FN: s repatrieringsplaner har rönt stor uppståndelse i angolanska medier.

Vid krigsslutet i Angola befann sig 450 000 angoleser på flykt från fäderneslandet. Många har återvänt av egen fri vilja. De repatrierade angoleserna försågs med ett överlevnadspaket och fick utöver detta livsmedelstöd från FN: s matprogram WFP i inledningsskedet.

Att återförenas med fäderneslandet
I Sverige är situationen mer gynnsam. Färre än 5 % av dem som fick uppehållstillstånd mellan åren 1980 och 2000 har konstaterat skyddsbehov enligt FN: s riktlinjer (Migrationsverkets statistik). Många utav dessa skyddsbehov är försvunnit under tiden och detta leder till att nästan alla som kommit till Sverige med påhittade eller legitima flyktingskäl kan repatrieras till sina hemländer. Sverige kan, för att underlätta processen, bidra med uppehälle den första månaden i hemlandet eller på annat sätt hjälpa de tidigare flyktingarna att komma igång och vara en del av sitt hemland. Repatriering betyder just att återförenas med fäderneslandet.

Vägra lurendrejare!
Vad gäller de som genom bedrägeri, falsk identitet och liknande fått uppehållstillstånd eller medborgarskap ska obönhörligen repatrieras utan stöd – pengarna har de redan roffat åt sig från de svenska skattebetalarna i en mängd år och det finns ingen som helst anledning för skattebetalarna att hålla bedragare och lurendrejare under armarna.

Etablissemanget som stödjer massinvandringsprojektet kommer naturligtvis att slänga fram argument som går ut på att ”de har ju varit här så många år och har rotat sig” osv. Jag kan låta oförsonlig, men det finns inga ursäkter. Har man ljugit, så har man. Sånt ska inte belönas eller främjas på något vis. Särskilt gäller detta med tanke på allt vad nedskärningarna skadat människor, särskilt de gamla, endast för att bekosta massinvandringen.

Hjälp till de som hjälp behöver
Riktiga flyktingar däremot, som redan befinner sig i Sverige, ska få stanna så länge de har skyddsbehov. Om det finns möjlighet att flytta över dem till FN: s Safe Haven-program eller liknande ska detta göras med generöst stöd från Sverige.

Riktiga flyktingar som inte befinner sig i Sverige ska få distansstöd så långt det är möjligt inom ramen för biståndet. De ska ges hjälp till självhjälp. På det viset hjälper Sverige fler flyktingar än idag, samtidigt som vi undviker de sociala och ekonomiska problem med kulturkrockar som Sverige är hårt drabbat av idag. Biståndet ska också skärskådas så att det kommer fram dit det ska och gör den nytta det är avsett att göra.

När Sverige åstadkommit allt detta finns det alla möjligheter att bygga upp välfärden igen. Stora resurser kommer att frigöras och de kommer att sättas in på rätt ställen.

Framtiden börjar med repatriering.

---------------------------------------------------------------------------------------------------

* United Nations High Commissioner for Refugees (UNHCR), 14 Dec 2004, "Angola repatriation: Second season winds down with onset of rains".