15 februari, 2006

God dag yxskaft!

För förra årets prestationer delas det ut en del priser och utmärkelser, men märkligt nog delas det inte ut några till massmedia för dåliga prestationer. Jag tar därför tillfället i akt att instifta God Dag Yxskaft!-priset särskilt till massmediala insatser som på olika sätt grumlar den vanlige mannen på gatans överblick över hur samhället faktiskt ser ut.

Priset för 2005 går, i hård konkurrens, till privatägda och reklamfinansierade gratistidningen Metro som under förra året lyckades ge allt (utom gärningsmännen) skulden för den dramatiska ökningen av överfallsvåldtäkter.

Metro lanserade flera olika teorier om orsaken bakom ökningen, vilket jag skrivit om tidigare. Bland annat ansåg man att krogliv, stadsbelysning, alkohol, mobilkameror, pojkvänner och pensionärer är möjliga källor till att kvinnor oftare blir överfallna och våldtagna i det Nya Sverige. Starkt jobbat, Metro!

Ett yxskaft med tillbehör och full kraft till Metro för deras obstruktiva journalistik.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Ett dylikt politiskt pris bör gå till vårt f.d. parti om jag fattat saken rätt angående ditt mail till en viss toppman i partiet.

Ja även jag har kastat in handduken, aktiv patriot sedan BSS-tiden 1981 som jag är.

Jag kan som patriot inte längre åse det jag var med och sådde fröet till drunkna i politiskt korrekta floskler och billiga poäng för att bli "rumsrena".

Men som gammal i gården vet jag att med ett mer markant islamistiskt inslag i det svenska vardagslivet kommer den vanlige mannen på gatan inte att ropa på förskönande massmediala skildringar i en "middle-of-the-road soppa från s.k. nationella medier, rabiat "kulturetnicitet" (rena vansinnet då folket är sin kulturs bärare)eller en mjuk linje som stryker ockupationsstyrkorna från Mellanöstern medhårs.

Det man då behöver är en RAKRYGGAD politisk front mot islamiseringen och det mångkulturella vansinnet, d.v.s. ärligt rakt klarspråk, det som fordom kännetecknade vår folksjäl och som burit oss genom historien.

Jag minns när vi stod en handfull tappra på olika torg runtom i landet med våra plakat i ur och skur för 25 år sedan, jag minns hur den skådespelare som senare blev Fader Fouras i Fångarna på Fortet spottade en vän i ansiktet bara tre meter från där jag stod bara för att han hade modet att visa att han var en svensk patriot,och hur våra ledare manade oss till lugn och sans då dylika kränkningar skedde,jag minns de små mötena hemma hos folk i olika delar av landet.

Vi hade en vision. Vi spelade bollen till nästa generation patrioter och de förvaltade den genom att bilda SD och ta partiet uppåt till framgångar, och nu då jag och mina nationalistiska kamrater äntligen börjat se ljuset i änden av tunneln så går ett gäng ungtuppar och spelar bollen i eget mål.

Jag är bitter och uppgiven. Jag kommer ine att orka 25 år till, men var finns visionen nu: visionen om ett svenskt Sverige???

itsweden sa...

Pelle, med din erfarenhet så borde du ha en blogg. Ditt inlägg här visar att du har mycket att ge för oss som vill kunna bo kvar i Sverige och som hoppas på en framtid för framtida generationer.

Anonym sa...

Jag hörde att du sagt upp ditt medlemskap i SD Weine.
Även fasst jag inte alltid delat dina uppfattningar och meningar så måste jag då säga dig Weine att du har en ryggrad hårdare än stål.
Fler rakryggade som dig behövs nämligen inom det "nya" SD.
Hade gärna sett dig Weine reta gallfeber på etablissimanget i riksdagen då när den dagen förhoppningsvis kommer.

Kommer även att i en fortsättning smygläsa den bästa bloggen på nätet.
Din och Eriks må vara dom mest sevärda SD-bloggarna.

Jag hoppas att du ångrar dig / Patrick_S

Anonym sa...

z999:

Tackar för de orden. Jag funderar på att starta en egen blogg faktiskt, det är tiden som är min fiende i detta fall då jag inte kan arbeta så mycket som jag vill med att få ut budskapet...

itsweden sa...

Det går väl att börja i mindre skala, det behöver ju inte vara så ambitiöst i början. Hoppas att du gör allvar av funderingen i alla fall.