Ikonisering i vår tid

Olof Palme hyllas ordentligt i dagarna som gått, främst i s-märkta organ. Som den skicklige politiker han var, framstod han som svårbesegrad och retoriskt fulländad. Låt vara att hans politik var avstampen till den situation Sverige plågas av idag - han har ändå gjorts till en martyr av de som idag in absurdum driver på denna politik.

Även om jag inte delar Ulf Nilsons politiska åsikter till fullo, eller ens i närheten, har han ibland träffsäkra observationer av det underliga samhället vi alla tvingas leva i.

Igår på 20-årsdagen av Palmes dödsdag, beskrev han bland annat hur Palmes politik helt och hållet lade om familjepolitiken och därmed allvarligt försämrade kvinnornas ställning i samhället. Han skriver bland annat:

"En hel rad beslut (det viktigaste lagen om särbeskattning 1971) gjorde det mer eller mindre nödvändigt för båda makarna i ett äktenskap att arbeta utanför hemmet. I stället för att ta hand om sina egna barn hemma, tar man hand om andras på dagis, sas det. En klyscha, men inte helt osann."

Barnen blev samhällets egendom, inte föräldrarnas. Och kvinnorna fångades (fastslog till och med en FN-rapport) i låglönefällan."

Idag ikoniseras Olof Palme. Apropå ikonisering kan det påpekas att det islam förbjuder, vad gäller avbildningar av islams profet Muhammed, är just ikonisering - inte avbildning i sig. Så vad handlar muhammedstriden/yttrandefrihetskrisen om egentligen? Framflyttande av positioner och expansion på västerlandets bekostnad naturligtvis.