Misslyckad integration?

Tidigare har inte de invandringsextrema velat erkänna att deras politik inte klaffar. De senaste åren har tongångarna reviderats då det är uppenbart för var och en hur illa ställt det är med samhället i Det Nya Sverige. Nu säger man istället att: ”Det är integrationspolitiken som är misslyckad, och inte invandringen som sådan.”

Arbetet fortskrider planenligt

Som svar på detta resonemang skulle jag vilja göra följande bildliga jämförelse: Låt oss säga att en familj håller på att bygga ett nytt hus med hjälp av en entreprenörsfirma. Huset ska inte bli stort. Strax över 100 kvadratmeter. Men varje dag levereras det 10 ton betong, 200 kubikmeter trä i olika former och arter, 1500 glasskivor, 200 kg isolering och så vidare. Redan efter en vecka ser tomten ut som en katastrofzon. Överallt ligger byggmaterial i stora högar och travar. Huset har inte ens fått grunden gjuten. Byggarbetarna har svårt att ta sig fram i röran. Det finns ingen plats och inga andra förutsättningar för att bygga huset - men materialet fortsätter levereras kontinuerligt.

Lagd grund för framtiden?

Att i detta läge säga att: "Det är byggarbetet som är misslyckat, inte logistiken som sådan!" är så urbota dumt att jag har svårt att förstå hur en vuxen individ kan klämma ur sig något dylikt. Alltid dessa undanflykter från de invandringsextrema för att slingra sig undan det uppenbara faktum att amerikansk inrikespolitik inte funkar så bra för Europa.

Och familjen? Ja, det blir naturligtvis inget hus. Men det blir kaos – en del skulle kalla det mångfald. Och det blir dyrt, Mycket dyrt till och med. Men huset, ja det finns fortfarande bara i fantasierna. Så småningom får inte heller familjen plats på tomten. Slutet gott – allting gott?