Den onde, den gode och den fule

Att ha modet att agera nationellt i dagens Sverige är mycket som att vara den duktiga eleven som vågar läsa högt inför klassen - trots glåporden och hånet från klasskamraterna och till och med läraren. Man måste våga tro på sig själv, sin betydelse och klasskamraternas behov av de kunskaper och insikter som man har förvärvat.

Makten har alla medel att sätta in mot gräsrötterna i de fall den lille mannen på gatan opponerar sig. Lagar stöps om för att stävja kritik, s.k. etiska riktlinjer utformas för företag och myndigheter, föreläsningar och seminarier om oliktänkandes elakhet företas, grupparbeten i skolor om maktens politiks förträfflighet görs till obligatorium och folkets värde och identitet förringas, förlöjligas eller förnekas.

Repression och repressalier
Mot allt detta tillåts ingen att opponera sig. Den som ändå gör det pekas ut som dum, elak eller ond. Allt detta för att säkra att maktens värdegrund integreras i varje instans, skikt och enhet i samhället. Tvångsintegrationen bedrivs med kraft och utan pardon.

Historien skrivs om och i en handvändning är det du med ditt svenska ursprung som är skurken, den inkompetente eller den vämjelige.

Strukturförändringar och likriktning
Verkligheten är såpass enkel med maktens gemena tänkande. Det kan liknas vid en Clint Eastwood-western faktiskt. Den onde är den som kommer med kritik och inte rättar in sig i ledet. Den gode är etablissemanget och deras handgångna i tvångsintegrationsarbetet. Den fule är den som inget säger utan förblir tyst och därför hånas av de goda och förbannas av de onda.

En värdegrund om alla folks lika värde
Personligen står jag för en värdegrund som syftar till att vi svenskar i oss, liksom alla andra folk, har ett värde som gör att vi duger. Vi behöver inte ”berikas” för att räcka till.

Alla folk har ett inneboende värde som rent mänskligt borde vara tillräckligt för att avhålla maktens män och kvinnor från att genom förödande massimmigration framhålla tesen om folkens bristfällighet. Men så sker inte.

Alla är inte stöpta i samma form
I min värdegrund förekommer inte migration som ett bärande fundament. Det gör det för riksdagspartierna. De behöver inte en konstruktiv familjepolitik eftersom samhällets behov av ständigt nya generationer utvinns ur den interkontinentala massimmigrationen.

De behöver inte heller någon värdig arbetarpolitik eftersom de kan pressa arbetarna med lönedumpning via hög eller ökad immigration från vitt skilda kontinenter.

Det ekonomiska värdet står, enligt dem, över det mänskliga värdet och svenska barn kan därför bytas ut mot andra barn.

En för mamma, en för pappa…
Det är i detta sammanhang Du kommer in. Din röst, din vilja och din övertygelse måste omsättas i konkreta resultat. Vi svenskar kan inte gå samman och kräva vårt land tillbaka på demokratiskt vis om vi är i minoritet. Tidsaspekten är därför avgörande.

Fråga dig vad du kan göra. Om inte för oss levande så för alla de döda generationer svenskar och de som ännu inte fötts - och som därför inte kan föra sin egen talan om du förblir en åskådare.

Fråga dig inte längre vad Sverige kan göra för dig – för Sverige kan inte göra något för dig. Fråga istället: Vad kan jag göra, jag som är så liten, så ensam, så svag – mot det stora och mäktiga etablissemanget?

Svaret är enkelt: Vad KAN du göra?