Häromdagen besökte jag och min flickvän Liseberg för att njuta av den, inför julen, ordentligt mysigt upplysta nöjesparken. Bland butiker och stånd ser vi ett tält som drar till sig vår uppmärksamhet. Skylten över entrén är tydlig: Samisk konst. Inne i tältet visar det sig att man har samisk konst till försäljning. Vi går in och tittar på konstverken som består av både tavlor och figurer.
Sakta börjar funderingar dyka upp i mitt stilla sinne. Skylten över entren sa "Samisk konst". Det väcker grubblerier. "Samisk konst"? Hur kommer det sig att det anses finnas samisk konst?
Retorisk nihilism
Om man tar det svenska exemplet och hur etablissemanget skulle hantera frågan om det istället rörde sig om svensk konst så åskådliggör detta den kulturelitistiska chauvinismen gentemot oss svenskar och det svenska.
Etablissemanget skulle ha två lika bedrägliga utgångspunkter. Den första är det bedrövliga förnekandet: "det finns ingen svensk kultur". Vi har hört den förut och vi kommer att få höra den många gånger innan de slipper stå oemotsagda.
Den andra utgångspunkten är att det faktiskt finns en svensk kultur, följt av att det rabblas upp valloner, finnar, araber och andra folk. Det svenska ligger i invandringen, menar man. Förnekande by proxy, skulle jag vilja kalla denna premiss. Och den inkluderar inte oss svenskar ens ett uns mer än den förstnämnda utgångspunkten.
Med hatet som vapen
Gemensamt för de olika förnekandeformerna är att man härleder attribut och företeelser i vår kultur till andra kulturer, men man gör inte detsamma om andra. Denna enögda syn beror på den totala ryggradslöshet som makthavarna inom de olika sektorerna i samhället har när det gäller nationalitet och identitet. Man säger inte om samisk kultur att "det finns ingen samisk kultur" eller ställer retoriska frågor som "vad är egentligen samiskt?”. Samer behandlas med vederbörlig respekt – inte med hat så som svenskar.
Ingen påstår heller att samerna egentligen inte finns och inte har en gemensam historia. Kultureliten behandlar helt enkelt inte andra människor så som de behandlar svenskar.
Alla folks rätt till sin kultur och ursprung
Jag har inga låga tankar om samisk kultur. Tvärtom. Samerna har bevarat sin kultur och sitt folk utan att skämmas. Den samiska kulturen råkade finnas tillgänglig som utgångsläge för mina tankegångar och ifrågasättanden. Samerna har, precis som alla andra folk, rätt till sin historia, sitt ursprung, sin identitet, sin kultur och sin gemenskap.
Min uppmaning till dig som läser detta: Öppna ögonen och låt detta leda till att du även öppnar käften.
Sakta börjar funderingar dyka upp i mitt stilla sinne. Skylten över entren sa "Samisk konst". Det väcker grubblerier. "Samisk konst"? Hur kommer det sig att det anses finnas samisk konst?
Retorisk nihilism
Om man tar det svenska exemplet och hur etablissemanget skulle hantera frågan om det istället rörde sig om svensk konst så åskådliggör detta den kulturelitistiska chauvinismen gentemot oss svenskar och det svenska.
Etablissemanget skulle ha två lika bedrägliga utgångspunkter. Den första är det bedrövliga förnekandet: "det finns ingen svensk kultur". Vi har hört den förut och vi kommer att få höra den många gånger innan de slipper stå oemotsagda.
Den andra utgångspunkten är att det faktiskt finns en svensk kultur, följt av att det rabblas upp valloner, finnar, araber och andra folk. Det svenska ligger i invandringen, menar man. Förnekande by proxy, skulle jag vilja kalla denna premiss. Och den inkluderar inte oss svenskar ens ett uns mer än den förstnämnda utgångspunkten.
Med hatet som vapen
Gemensamt för de olika förnekandeformerna är att man härleder attribut och företeelser i vår kultur till andra kulturer, men man gör inte detsamma om andra. Denna enögda syn beror på den totala ryggradslöshet som makthavarna inom de olika sektorerna i samhället har när det gäller nationalitet och identitet. Man säger inte om samisk kultur att "det finns ingen samisk kultur" eller ställer retoriska frågor som "vad är egentligen samiskt?”. Samer behandlas med vederbörlig respekt – inte med hat så som svenskar.
Ingen påstår heller att samerna egentligen inte finns och inte har en gemensam historia. Kultureliten behandlar helt enkelt inte andra människor så som de behandlar svenskar.
Alla folks rätt till sin kultur och ursprung
Jag har inga låga tankar om samisk kultur. Tvärtom. Samerna har bevarat sin kultur och sitt folk utan att skämmas. Den samiska kulturen råkade finnas tillgänglig som utgångsläge för mina tankegångar och ifrågasättanden. Samerna har, precis som alla andra folk, rätt till sin historia, sitt ursprung, sin identitet, sin kultur och sin gemenskap.
Min uppmaning till dig som läser detta: Öppna ögonen och låt detta leda till att du även öppnar käften.
1 kommentar:
Men samtidigt så finns den svenska kulturen där: spelmän och dalakarlar, köttbullar och lingonsylt, midsommarstångar och "små grodorna", jul och lucia sånger, "Den blomstertid nu kommer" och "Idas sommarvisa", kräftskiva och skolavslutningar i kyrkan, Strindberg och Astrid Lindgren ...
Det är en absurd situation, jorden är platt. Och att vi delar t.ex traditionen med midsommarstång med Tyskland m.m. motsäger inte att midsommarstångar är en del av svensk kultur.
Skicka en kommentar