30 januari, 2007

En nationell vänster?

I allt väsentligt går vänstern sina uttalade fienders, kapitalisternas, ärenden. Man attackerar alla former av nationalism och bekämpar därmed den mest potenta antikapitalistiska kraften i nuläget. I kampen mot den rovkapitalism som idag stympar och likriktar världens nationer är folken/nationerna ett mycket starkt fundament. Undanröjandet av hindren kopplat till nationerna leder bara till att kapitalismen får ännu friare spelrum.

I och med antagandet av liggande principprogram blev Sverigedemokraterna (SD) mindre arbetarvänligt och mer borgerligt inriktat. Omtanken med de svaga i det egna folket ersattes med den diffusa och till intet förpliktande frasen ”socialt ansvarstagande”. Denna utveckling accentuerades i och med antagandet av handlingsprogrammet i arbetsmarknadspolitik.

Antagandet av detta program föregicks av häftig intern debatt där undertecknad var involverad. Man undvek att beröra fördelningspolitik, men flera nu ledande partipampar utlovade att detta skulle få högsta prioritet så fort riksdagsvalet var avklarat. Så blev bevisligen inte fallet.

Summa summarum: Nu när den traditionella vänstern tar avstånd från nationen/folket och SD intar en mer högerkantrad hållning gryr funderingar hos mig. Finns det utrymme för en ny nationell vänster i Sverige? Hur skulle det partiet då se ut? Vad skulle de politiska grundvalarna vara?

11 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tror att uttrycket "En nationell vänster" kanske skulle bli ett för smalt arbetsnamn.
Om jag inte missminner mig så fanns det en kommunist som någon gång på 30-talet myntade begreppet folkfront (Demitrov?) i hans fall så var det ett arbetssätt för att samla motståndet mot nazisterna.
I vårt fall så skulle det kunna vara "En nationell folkfront" mot tex. massinvandring, folkgrupps privilegier ... osv.

Marthin sa...

SD är mer nationellt än vad Sjufalangen är, vilket är det enda som räknas. Ska vi få till ett nationellt skak i valet 2010, så är det sammanhållning kring SD som gäller. Det måste man vara realist nog att inse. Om det inte blir i kommande val tre år framåt, hur illa ser Svea ut om sju år; 2014? Sjufalangen _måste_ få grus i sitt maskineri innan det är helt kört att vända trenden.

Anonym sa...

Det behövs definitivt inga fler småfraktioner som bara splittrar och ställer till med ännu mer kaos!

De nationella rörelserna måste istället smälta samman till en enda massiv politisk kraft, enad mot de svenskfientliga grupperingarna i och utanför riksdagen. Det finns bara en enda viktig fråga: Överlevnad för det Svenska Folket i ett Svenskt Sverige. Allt annat är bara bagateller och tjafs. Spelar således ingen roll om katten är svart eller vit, bara den äter möss.


Det gamla talesättet "Min Fiendes Fiende är min Vän" måste gälla för alla. Och vår gemensamma fiende är och förblir de svenskfientliga grupperna och partierna utanför och i riksdagen!

Exempel: Vem som helst som sparkar Mona Muslim och resten av multi-kulti avskummet i baken är vår vän!

Weine Berg sa...

Anonymous1: Ja, en folkrörelse med fokus på några enstaka frågor har jag också funderat på. Du är inne på ett bra spår.

Marthin: Menar du riksdagspartierna med "Sjufalangen"?

Anonymous2: Nej det är helt sant det du säger, men de som splittrar är faktiskt vänsterrörelserna och SD:s nuvarande partiledning. Dessa äter inga möss, utan tittar bara lite snett på dem.

Reactionary sa...

Vad menar du med nationell vänster? Och omfördelningspolitik? Införa Socialismen?

Jag förstår inte varför man ska kalla sig vänster eller höger. Mittenparti är väl bäst, kan man locka till sig röster från både vänster och höger?

"Min Fiendes Fiende är min Vän"

Jag brukar säga: "Min fiendes fiende behöver inte vara min vän"

Bara för att tex NSF vill befria Sverige från mångkulturen så behöver de inte vara mina vänner för det, eller bara för att om israeler vill bekämpa muslimerna, så behöver inte de vara mina vänner för det, eller tvärtom. Osv.

Weine Berg sa...

Reactionary: Nej inte socialism. Jag syftar på en politik som visar solidaritet med det egna folket. Om det sen sker genom förstatligande eller genom privatägande eller något däremellan är en sekundär fråga.

Anonym sa...

varför inte kalla det nationell socialism, alltså nationalsocialism... eller vänta nu, det låter lite bekant?

Weine Berg sa...

Anonymous: Det kanske beror på att du inte klarar av att tänka utanför ramarna?

Anonym sa...

Intressant Weine. Har partisyrelsen svarat på de brev där du står undertecknad? Kommer en ny kampanj så lovar även att jag att skriva under. Jag vill ha också veta av den hemliga Sd-ledningens hållning i dessa frågor. Om Sd nämligen tror sig kunna bygga en folkrörelse på borglig politik, i Sverige, så har man så gott som redan förlorat kampen. Jag ger mig tusan på att Sverigedemokraterna skulle ha varit i riksdagen ifall man nu tydligare hade tagit ställning i dessa viktiga frågor. När så många svenska arbetare inte nu längre upplever att sossarna representerar dom, så måste det finnas alternativ. Sverigedemokraterna kommer aldrig att vara ett alternativ för knösse sork på Östermalm och i Danderyd. Och det har redan visat sig i valen. Ett nytt folkhem är vad som behövs!

Weine Berg sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Weine Berg sa...

Anonymous: Ja, partistyrelsen svarade - men ändå inte kan man säga. Det officiella svaret finns på följande länk: http://www.sdkuriren.se/nyheter.php?action=fullnews&id=832

Där hävdar partistyrelsen flera saker:
1. Partistyrelsen tycker likadant som undertecknarna.
2. Partistyrelsen måste ha årsmötets tillåtelse för att ta ställning i frågan.
3. Partistyrelsen antyder en annan hållning i välfärdsfrågan (i sista stycket på deras svar) som lyder: "Partiet står inför sin viktigaste valrörelse någonsin och för att kunna rädda Sverige är det samling kring det som förenar oss som vi behöver, snarare än söndring kring det som vi ännu inte är överens om."

Vid sidan om det officiella svaret var det blandad kompott från enskilda styrelseledamöter. En handfull gav sitt fulla stöd och sympati till undertecknarna, men vågade inte ta ställning i rädsla för att orsaka splittring. Andra ledamöter hade annan åsikt. Jonas Åkerlund ansåg att undertecknarna var "anti-demokrater". Richard Jomshof å sin sida utlovade att ett handlingsprogram i fördelningspolitik skulle "få högsta prioritet" så fort valet var avklarat. Så hette det.

Hursomhelst tolkade jag personligen partistyrelsens svar positivt vilket jag uttryckte i min respons som finns att läsa på följande länk: http://www.sdkuriren.se/nyheter.php?action=fullnews&id=833

Nu när valet är avklarat och det inte finns någon risk för "splittring" borde det således vara partistyrelsens prioritet att ta fram ett handlingsprogram i nämnda fråga. Tillåt mig tveka att så sker.