En ny politisk kraft - en nationell vänsterrörelse - bör trampa upp nya vägar när det gäller arbetssätt. Pressmeddelanden i all ära - men det är inte så man förändrar. En nationell vänsterkraft i Sverige anno 2007 måste visa upp ett närmast övermänskligt mod och civilkurage. I detta inlägg skissar jag lite på hur en sådan skulle kunna agera.
Vägen till framgång går knappast genom att hoppas på att massmedia plötsligt eller gradvis ska släppa in systemkritiker i värmen. In i värmen kommer man kanske förvisso - om man lämnar de oppositionella åsikterna utanför. Nej, snarare är det genom arbete ute på fältet som förändring uppnås. Men först tittar vi på grundförutsättningarna.
Motvärn och nytänkande
Jag anser att rörelsen bör bildas som en proteströrelse snarare än ett parti. Partibildning ligger längre fram i utvecklingen. Proteströrelsen skapas kring ett fåtal frågor som radikalt strider mot etablissemangets åsikter men som ligger ganska väl i fas med gemene mans uppfattning. De ståndpunkter man enas kring och samlar sin aktivitet för, kan vara motståndet mot:
1. Att svenska jobb går till billig utländsk arbetskraft och invandrare
2. Att invandringen fortgår i kolossala proportioner samtidigt som äldre och sjuka svenskar får betala priset för detta
3. Att de som vurmar för den förda politiken isolerar sig i etniskt svenska rika enklaver
Avstamp i kunskap och dialog
Fröet till rörelsen springer ur en liten grupp med hängivna människor som före det officiella bildandet av rörelsen träffas åtskilliga gånger och förbrödras. Man vrider och vänder på alla samhällsfrågor och får till slut fram en gemensam linje kring vilket man skapar rörelsens teoretiska bas som används i rekryteringen och integrationen av nya kämpar.
Metoder och avancemang
Arbetssättet bör vara att ockupera och informera. Med detta menas att man ockuperar tid och utrymme i samhället och människors vardag liksom i massmedias informationsspektra. Exempelvis i enlighet med ovannämnda punkt 1 samlas man utanför en arbetsplats som hyrt in billig polsk arbetskraft och protesterar genom agitation, flygblad, banderoller, protestlistor och direkt dialog med förbipasserande. Allt informerande sker ur ett nytt nationalsolidariskt perspektiv.
På samma vis kan man samlas utanför en större tidningsredaktion och protestera enligt punkt 3 ovan. Eller utanför äldreboenden/vårdcentraler enligt punkt 2 ovan.
Man måste gå till sådan aktion att ingen lämnas oberörd - inte ens massmedia. Det krävs stora mått av civil olydnad och nytänkande. Omtanken om det egna folket och civilkurage är grundstommarna i rörelsens arbete. Varje resa börjar med ett första steg.
Vägen till framgång går knappast genom att hoppas på att massmedia plötsligt eller gradvis ska släppa in systemkritiker i värmen. In i värmen kommer man kanske förvisso - om man lämnar de oppositionella åsikterna utanför. Nej, snarare är det genom arbete ute på fältet som förändring uppnås. Men först tittar vi på grundförutsättningarna.
Motvärn och nytänkande
Jag anser att rörelsen bör bildas som en proteströrelse snarare än ett parti. Partibildning ligger längre fram i utvecklingen. Proteströrelsen skapas kring ett fåtal frågor som radikalt strider mot etablissemangets åsikter men som ligger ganska väl i fas med gemene mans uppfattning. De ståndpunkter man enas kring och samlar sin aktivitet för, kan vara motståndet mot:
1. Att svenska jobb går till billig utländsk arbetskraft och invandrare
2. Att invandringen fortgår i kolossala proportioner samtidigt som äldre och sjuka svenskar får betala priset för detta
3. Att de som vurmar för den förda politiken isolerar sig i etniskt svenska rika enklaver
Avstamp i kunskap och dialog
Fröet till rörelsen springer ur en liten grupp med hängivna människor som före det officiella bildandet av rörelsen träffas åtskilliga gånger och förbrödras. Man vrider och vänder på alla samhällsfrågor och får till slut fram en gemensam linje kring vilket man skapar rörelsens teoretiska bas som används i rekryteringen och integrationen av nya kämpar.
Metoder och avancemang
Arbetssättet bör vara att ockupera och informera. Med detta menas att man ockuperar tid och utrymme i samhället och människors vardag liksom i massmedias informationsspektra. Exempelvis i enlighet med ovannämnda punkt 1 samlas man utanför en arbetsplats som hyrt in billig polsk arbetskraft och protesterar genom agitation, flygblad, banderoller, protestlistor och direkt dialog med förbipasserande. Allt informerande sker ur ett nytt nationalsolidariskt perspektiv.
På samma vis kan man samlas utanför en större tidningsredaktion och protestera enligt punkt 3 ovan. Eller utanför äldreboenden/vårdcentraler enligt punkt 2 ovan.
Man måste gå till sådan aktion att ingen lämnas oberörd - inte ens massmedia. Det krävs stora mått av civil olydnad och nytänkande. Omtanken om det egna folket och civilkurage är grundstommarna i rörelsens arbete. Varje resa börjar med ett första steg.
5 kommentarer:
Intressant. Partibildning känns dock som ett fyrkantigt vapen, se på Fi och Piratpartiet, så fort valet var över fick de ingen uppmärksamhet längre. Opinionsbildning och organisering kan åstadkomma en mer långvarig förändring i mentaliteten som till slut sprider sig till alla partier och samhället i övrigt.
Kul i alla fall att det finns en vänsteropposition i den "nationella rörelsen". Om man ändå vill avskaffa välfärden i Sverige och förråda sitt folk förstår jag inte varför man motsätter sig massinvandring heller, faktiskt. Jag har bl a tagit upp SDs borgerlighet på min blogg, och det kommer nog mer.
Jag håller i alla fall till viss del med om vad vissa kommenterade till En nationell vänster, att splittring är problematiskt, därför bör kanske folk i den mån det går hålla sig till den organisering de har idag och försöka föra fram sina åsikter där. T ex kan vissa försöka föra fram mer vänsterperspektiv i SD, andra mångkulturkritiska åsikter i respektive partier, osv.
Det kanske behövs en samordning, nåt slags samarbete mellan oss som ser oss som "nationell vänster"?
mvh,
Engelbrekt
Vad tror du om att se till att gärningsmän som begått grova brott ställs till svars för sina handlingar, och får ett adekvat straff.
Detta daltande med brottslingar som sker i samband med identitet, när de skall efterspanas, och de obetydliga straff de får när det kommer till rättegång.
För smärre brott skulle säkert foto och namn i lokala media på brottslingen vara hämmande för brottsutvecklingen.
Det är något magiskt med herr rakryggade Weine. Varje gång jag besöker bloggen så blir jag alltid lika glad och stolt. Att se en sådan stark idealist som dig värmer om hjärtat. Att du lämnade Sd tog hårt på många av oss. Startar du den nationella vänstern så räkna med mitt stöd och medlemsskap. /Patrick S
Engelbrekt: Ja, det har du rätt i. Jag lutar mer och mer åt en rörelse av något slag som inte är et parti.
Oven: Ja, för grova brott är det en självklarhet att upplysa allmänheten om brottslingarna. Att man i Det Nya Sverige bryr sig mer om brottslingar än pensionärer är oförlåtligt i mina ögon.
Patrick S: Tack för de värmande orden. Framtiden tillhör de som bryr sig - till exempel du.
Frågan är ju dock hur framgångsrika dessa ickeparti projekt har varit. MIlld har ju själv varit med att bild tre sådana grupper som inte varit speciellt framgångsrika.
På det sättet sådana här grupper varit positiva så är det mest för SD:s inre talton (FIIN, BGF, Folkviljan, Virtus). SD:s politiska vansinnesfärd idag tror jag dock inte påverkas av några mer eller mindre bra utformade tidngar.
Det är väl kanske lätt för mig att säga också iofs då jag är medlem i ND och de har landet ledande nationalistiska tidning.
Skicka en kommentar