Var tog alla modiga journalister vägen?

Normalt sett ska journalister ha en oberoende ställning gentemot andra maktcentran i samhället. Massmedia ska representera en mångfald av perspektiv och analyser, samt även granska företeelser, offentliga personer, skeenden, förändringar osv. Men hur ser det ut i verkligheten? Annorlunda - milt sagt.

Var tog alla modiga journalister vägen? Var finns de självutnämnda granskarna Holmberg, Aschberg, Guillou, Ekberg och Dabrowski när det gäller de reella svårigheter som tvångsintegrationen innebär? Var finns de journalister som vågar ifrågasätta incitamentet för folkutbytarpolitiken, att svenskarna inte duger? Var finns de journalister som vågar avstå från att hålla med föregående talare? Vilka journalister vågar ifrågasätta mediediktatet? När får vi se en journalist som vågar stå fast vid att massinvandring är en synonym för lönedumpning? Massinvandring är lönedumpning!

Var finns de som beskriver verkligheten som den faktiskt ser ut? Och vilka granskar de som påstår sig granska? När kommer vi att få se reportage om de faktiska problem som den interkontinentala massinvandringen skapar? Hur länge dröjer det innan vi får läsa i tidningen hur bristfällig demokratin är i Sverige? När ska de som säger sig granska, granska de verkliga makthavarna och de verkliga problemen? Kort sagt: när kommer de som kallar sig för journalister, att bli journalister?