04 september, 2007

Det fulländade hyckleriet

Tänk på detta när du kollar på sport och de spelar vår nationalsång: de spelar en hymn för ett folk som påstås inte finns, ett folk som nekas ha en kultur, ett folk som sägs vara utan gemensam historia - ett folk som håller på att bytas ut för att några få anser att vi inte duger.

Sportvärlden måste vara en av de mest skenheliga delar av vårt samhälle. Och ryggradslösa. De vågar inte stå upp mot den lilla, men högljudda, åsiktsminoriteten som påstår just detta - att vi inte finns och att vi ingen identitet har.

Sportvärlden är en värld där ett klubblags alla spelare kan bytas ut nästan fullständigt mot köpta spelare följt av att man ändå låtsas att laget har något överhuvudtaget med klubbloggan och det ursprungliga laget att göra.

Det är samma sak med landslaget. Varenda svensk kan bytas ut men man kommer ändå skådespela och vara bleka kopior av amerikanska patrioter med en något annorlunda flagga. Lojaliteten blir densamma som för det företaget man jobbar för - när anställningen är slut är också lojaliteten det. Trohet och identitet börsnoteras.

Detta är en total amerikanisering av värden. En flagga är bara en påklistrad statussymbol i vilket man kan låtsas ha något gemensamt med. Visst är det något som luktar ruttet?

2 kommentarer:

Johan Björnsson sa...

Huvudet på spiket Weine.

Har du sett vissa s k "svenska" landslag vi har? "Svenska" landslaget i boxning t ex ha ha, snarare negroid- och arablandslaget.

Det värsta är att Makten har kommit på att det är bra för deras egen makt, ifall de låter den "dumma" massan få utlopp för lite harmlös nationalism, vid sportevenemangen. Man kan säga att då svensken står där full med korven och ölen i nävarna (inkl dessa fula jävla töntiga hattar som vissa har) och sjunger nationalsången, så får dessa Svenssons omedvetet ur sig lite av spänningarna det innbär att leva i denna demokratur. Det blir liksom som en "säkerhetsventil" som precis, precis, precis hindrar svensken från att koka över och faktiskt erkänna faktum för sig själv.

Makten är beräknande. Tänk efter själv, man förbjuder nationella yttringar i skolorna/skolavslutningarna (vid skolavslutningarna skulle ju gemensam sång av nationalsången skapa mer patos, känsla, och gemenskap, än vad en massa fulla ölkorvsätande birakillar iförda fula töntiga mössor någonsin kan frambringa.

Det är så skenheligt och beräknande så jag spyr!

Anonym sa...

Ja, åtminstone klubbidrott är ju helt makalöst själlös. Jag kan inte förstå hur man kan intressera sig för dessa ombytliga horder av legosoldater. Obegripligt.

Jonatan