Ett av de mest bedrägliga argumenten för ett etniskt splittrat globaliserat samhälle är att "det svenska är inget statiskt, utan stadd i ständig förändring/allt är föränderligt". Vi har hört det i oändlighet.
Underförstått är att eftersom det mesta förändras med tiden är åsiktsminoritetens förvandling av Sverige av naturen given. Sicket ordbajs. Det är som att säga att eftersom man någon gång kommer att flytta bör man börja hoppa bungyjump.
Det finns inget kausalt samband, ingen logik - inget som håller ihop argumentet. Ändå upprepas det in absurdum, från okunskap till dumhet, i oändlighet och från rapande papegoja till papegoja.
Låt oss ändå undersöka argumentet närmare. Först gör vi det abstrakta konkret. Därför ska vi prata om kök istället för nationella identiteter. Kök är inget statiskt, utan stadd i ständig förändring. Kök är inte oföränderliga. Ett kök här är inte exakt lika som ett kök där. Mitt kök är inte som ditt kök. Ett kök förr är inte detsamma som ett kök nu osv.
Ändå finns det en allmän uppfattning bland vanligt folk om vad som är kök och vad som inte är ett kök – och vad som är svenskt och vad som inte är. Av detta följer att ett kök inte slutar vara ett kök för att de är olika på olika platser och i olika tidevarv - trots att de är stadd i ständig förändring. Så även med nationella identiteter. Det svenska finns, vi svenskar finns. Åsiktsminoritetens påstående att det inte finns något svenskt är inte en sanning, utan ett rent hån. Samma åsiktsminoritet skulle aldrig hävda att det inte finns något palestinskt/turkiskt/japanskt/israeliskt. De är således inte bara fyllda av förakt för det egna utan också ryggradslösa i sitt förakt.
I deras infantila utopi är förändring detsamma som utveckling. Men hallå lilla minoritet, även ett as som förtärs av en gam är "stadd i ständig förändring", men det betyder inte att det är något bra. Frågan ska alltid vara: vill vi ha denna förändring? Vill vi ha det så här?
Trots påståenden om magiska skeenden där vi människor är maktlösa offer för "den nya tidens vindar", "utvecklingen", "marknaden" eller något annat dunkelt och duperande är det egentligen bara två faktorer som styr: människan och naturkatastrofer. Marknaden styrs av människor, utvecklingen styrs av människor. Ibland lägger naturkatastrofer in sitt brutala veto.
Vi systemkritiker är också människor och våra fiender är människor. Det finns inget magiskt med det som sker. Det som sker är heller inte förutbestämt utan bestäms av alla nu levande människor. Inklusive vi själva. Är vi passiva så bidrar vi till utvecklingen, liksom om vi är aktiva för ett nationellt tillfrisknande. Resultatet blir inte detsamma, absolut inte, utan vi har alla ett ansvar. Det är upp till alla oss människor att bestämma hur vi vill ha det och faktiskt stå för det och kämpa för det.
Den lilla åsiktsminoriteten som i sin förblindande okunskap försöker byta ut en frodig äng mot en sjuk och mager åkerlapp måste exponeras för vad de är – inte vad de själva påstår att de är. De kommer aldrig någonsin att erkänna att vi svenskar finns, att vi har en lång historia, ett gemensamt förflutet och är våra egna nationsbyggare. Låt stå!
Underförstått är att eftersom det mesta förändras med tiden är åsiktsminoritetens förvandling av Sverige av naturen given. Sicket ordbajs. Det är som att säga att eftersom man någon gång kommer att flytta bör man börja hoppa bungyjump.
Det finns inget kausalt samband, ingen logik - inget som håller ihop argumentet. Ändå upprepas det in absurdum, från okunskap till dumhet, i oändlighet och från rapande papegoja till papegoja.
Låt oss ändå undersöka argumentet närmare. Först gör vi det abstrakta konkret. Därför ska vi prata om kök istället för nationella identiteter. Kök är inget statiskt, utan stadd i ständig förändring. Kök är inte oföränderliga. Ett kök här är inte exakt lika som ett kök där. Mitt kök är inte som ditt kök. Ett kök förr är inte detsamma som ett kök nu osv.
Ändå finns det en allmän uppfattning bland vanligt folk om vad som är kök och vad som inte är ett kök – och vad som är svenskt och vad som inte är. Av detta följer att ett kök inte slutar vara ett kök för att de är olika på olika platser och i olika tidevarv - trots att de är stadd i ständig förändring. Så även med nationella identiteter. Det svenska finns, vi svenskar finns. Åsiktsminoritetens påstående att det inte finns något svenskt är inte en sanning, utan ett rent hån. Samma åsiktsminoritet skulle aldrig hävda att det inte finns något palestinskt/turkiskt/japanskt/israeliskt. De är således inte bara fyllda av förakt för det egna utan också ryggradslösa i sitt förakt.
I deras infantila utopi är förändring detsamma som utveckling. Men hallå lilla minoritet, även ett as som förtärs av en gam är "stadd i ständig förändring", men det betyder inte att det är något bra. Frågan ska alltid vara: vill vi ha denna förändring? Vill vi ha det så här?
Trots påståenden om magiska skeenden där vi människor är maktlösa offer för "den nya tidens vindar", "utvecklingen", "marknaden" eller något annat dunkelt och duperande är det egentligen bara två faktorer som styr: människan och naturkatastrofer. Marknaden styrs av människor, utvecklingen styrs av människor. Ibland lägger naturkatastrofer in sitt brutala veto.
Vi systemkritiker är också människor och våra fiender är människor. Det finns inget magiskt med det som sker. Det som sker är heller inte förutbestämt utan bestäms av alla nu levande människor. Inklusive vi själva. Är vi passiva så bidrar vi till utvecklingen, liksom om vi är aktiva för ett nationellt tillfrisknande. Resultatet blir inte detsamma, absolut inte, utan vi har alla ett ansvar. Det är upp till alla oss människor att bestämma hur vi vill ha det och faktiskt stå för det och kämpa för det.
Den lilla åsiktsminoriteten som i sin förblindande okunskap försöker byta ut en frodig äng mot en sjuk och mager åkerlapp måste exponeras för vad de är – inte vad de själva påstår att de är. De kommer aldrig någonsin att erkänna att vi svenskar finns, att vi har en lång historia, ett gemensamt förflutet och är våra egna nationsbyggare. Låt stå!
Läs även:
1 kommentar:
Ja, tänk att man som rakryggad ska behöva sitta framför datorn och läsa bloggar, för att endast kunna få sig ett emotionellt utbrott över hur logiken har försvunnit från alla dessa p-k maktmänniskor.
Denna väntan på att logiken ska hitta hem och ställa allt iordning tar sån tid.....varför dröjer den så?
Johan G.
http://www.rookie.nu/BlueRain
Skicka en kommentar