Insändare: Ansvar på entreprenad…

Flera av mina bekanta har utsatts för rån, stöld, mordhot och inbrott. Andra känner arbetskamrater och goda vänner som drabbats. Det är inte ovanligt att det funnits vapen med i bilden. Illegala vapen! Flera av de drabbade är legala vapenägare; jägare och sportskyttar. Hederliga friluftsmänniskor, som under senare tid sett sig alltmer kringskurna av meningslösa absurditeter i samband med nya restriktioner i vapenlagen, gällande legala vapen.

Detta har naturligtvis inte bidraget till någon positiv förändring i statistiken för mord med handeldvapen, väpnade rån, stölder eller inbrott i landet. Om någon till äventyrs skulle trott detta! Kurvan pekar fortfarande stadigt uppåt… Restriktionerna avsåg ju heller inte illegala vapen!

Många väljer dessutom bort vapen, är man några stycken sparkar man i stället lätt ihjäl sitt offer. Som i det famösa fallet med Riccardo i Stockholm.

Den accelererande frekvensen av skottlossningar på gator och torg i Sverige, samt mord med skjutvapen och väpnade rån, är naturligtvis inte värdigt en civiliserad nation som Sverige. När det gäller inbrott, inte minst bostadsinbrotten, är statistiken oacceptabel. Upptäckten att delar av ens liv plötsligt är borta, blir för många så chockartad att man aldrig reser sig igen. Hemmets trygga värld; basen för existensen, har slagits i spillror. Intrång i bostaden upplevs som djupt kränkande. Min egen familj tillhör de olyckliga; hustruns bil bara försvann en natt, och har sedan dess inte synts till! Vrede och indignation över att vara övergiven och utelämnad utmärker oss brottsoffer som råkat illa ut.

Hjärndödsepidemi
Ansvariga tar inte så allvarligt på saken: lagstiftare, politiker och domare. Medan den underbemannade polisen tvingats lågprioritera stöld, har det samtidigt blivit synnerligen riskfritt att stjäla. Vilket allt fler upptäcker. Antal väpnade rån på värdetransporter, samt ouppklarade diton, borde fungera som tillförlitlig riskindikator. Dessutom finns det en socialt accepterad titel i Sverige: yrkesförbrytare. Som då han fångas, för att släppas en stund senare … ”sedan tidigare” alltid är känd av polisen! Allt enligt sedvanlig briljant journalistik i svensk dagspress. Förresten, undrar vilket fackligt förbund yrkesförbrytarna tillhör!

Under tiden växer högarna med brottsanmälningar på skrivborden, på landets allt färre polisstationer. Sverige tillhör de främsta när det gäller antal ouppklarade brott inom EU! Samtidigt som vi också bara har hälften så många poliser per 100 000 invånare som genomsnittet inom unionen!

Dessutom sparkades rikspolischefen innan jul. Och Sverige kommer inte att ha någon ”riktig” rikspolischef på den vakanta posten förrän tidigast i september månad. Det leder naturligtvis till frågan: Ligger Reinfeldt och Ask och de andra på justitiedepartementet i koma! Eller är det en måttstock på hur högt man prioriterar polisen och dess arbete i Sverige? Samtidigt som det ger en fingervisning om hur hjärndöden kommit att påverka det svenska rättssamhället.

Straffrabatt
Hjälpen till landets brottsoffer är patetisk. Frustration och vanmakt väntar dessa stackars människor, vars skara blir allt större för varje vecka. Samtidigt mår man dåligt när gärningsmännen går fria; även då de i sällsynta fall åker fast! (Undrar förresten vilket politiskt parti alla dessa människor röstar på? Det skulle jag bra gärna vilja veta…!)

Att neka till brott är praxis. Då brukar det ordna sig. Socialassistenter, psykologer och kuratorer brukar heller inte vara nödbedda att dra en snyftare. Och saken är klar! För det händer inte mycket… efter erhållen straffrabatt. Om man slagit ihjäl en människa, eller fem, skit samma! Sedan kvittar det om man länsat två, fyra eller elva bostäder. Krossat rutorna på en bil, eller på alla bilarna i hela kvarteret. ”Vården” blir den samma. Skyddstillsyn. Eller någon månad på ”öppen anstalt”. Snart är man ute igen, och fortsätter där man slutade.

Eller så är gärningsmännen efter att ha fått sina ”straff” utmätta, redan efter ett par dagar igång igen på gatorna och sparkar! Som i fallet med Riccardos mördare. Är arbetsuppgifterna i landets domstolar och rättssalar reserverade för endast dårar, byfånar och idioter…! Vem bär egentligen ansvaret för att man släpper ut två mördare på gatan? Eller finns det ingen som har ansvar… Jag bara undrar.

Medan offren och dess anhöriga lider i sin förtvivlan, satsar samhället fantastiska ekonomiska resurser på att ”rehabilitera” respektive ”vårda” mördare, terrorister och våldtäktsmän. Medlidandet för kriminella i det rättshavererade Sverige är groteskt. Man värnar om brottslingar och ser hellre att dessa har det bra, än att straffas. Det sjuka systemet försöker till och med rädda de kriminella undan personligt ansvar; genom att sjukförklara dem! Och sedan erbjuda vård på hotellinrättningar, medan identiteten omsorgsfullt skyddas. Brottsoffren får klara sig själv. Oftast med hjälp av privata försäkringsbolag…

Väloljade käftar, tillhörande skrupelfria advokater, har äntrat scenen och blivit en av landets mest välbetalda yrkesgrupper. Att försvara mördare, människosmugglare, rattfyllerister, terrorister, våldtäktsmän, pedofiler och väpnade rånare har blivit oerhört lukrativt! Allt medan feta arvoden dras via våra skattsedlar.

Mördad utrikesminister
Det makabra jippot kring Anna Linds mördare för några år sedan, blev ett manifest på att vitala delar av rättssystemet kollapsat. Fallet med utrikesministerns ”mångkulturelle” mördare måste dessutom ha varit en guldgruva för advokaten och folkpartistiske politikern Peter Althin; han bör på kort tid ha kammat hem motsvarande runt tio årspensioner för en fattigpensionär. Den nye advokaten som senare tog över försvaret, lär sannolikt inte heller ha gått hem tomhänt!

Inte ens när någon i de egna leden stacks ned inför öppen ridå och föll ifrån, vaknade man upp ur de ideologiska flumdimmorna! Några symboliska tårar i direktsänd statstelevision, sedan var allt glömt. Konceptet ”svensk demokrati” i dess nuvarande modell är direkt motbjudande. Många trodde mordet skulle bli en vändpunkt, att regeringen stod beredd att ta i med hårdhandskarna i försök att vända (mångkulturella) våldsspiralen. Men icke sa Nicke. Sedan landets utrikesminister mördades, har det skjutits ner och knivskurits och sparkats ihjäl och dödats ett sensationellt stort antal människor på landets gator och torg. Alliansregeringen förvaltar flumideologin intill perfektion!

Skottlossning vid brutala rån och så kallade ”shoot outs” mellan olika utländska grupperingar, med illegala vapen, tillhör svensk vardag. Dagliga rapporter från Malmö, Landskrona, Helsingborg, Halmstad, Göteborg… Stockholm, utgör skrämmande dokument. Varför reagerar inte landets regering? Var det Alliansen man kallade sig…?

Nå Alliansen:
- Var finns respekten för de människor som fortfarande försöker bära upp landet? För dem som ännu försöker göra rätt för sig och har ett rättspatos? Man får intrycket av att ni ansvariga politiker lagt ut ansvaret på entreprenad, och sedan gått hem! Bevakningsgrupper, beskyddarorganisationer, privata vaktbolag, medborgargarden, inhyrda polska insatsstyrkor…

- Finns det ingen vettig människa i landets Allians-administration, med förnuftet i behåll? Är regeringen så frälst av det globala miljöflummet att man helt förlorat kontakten med sitt fosterland! En regering där miljöministern plötsligt av någon outredd anledning, kommit att fungera som en snattrande skyltdocka… det är mycket märkligt …

- Eller är ni hjälplösa offer för ett samhälle där Marx och Lenin länge utgjorde förebilder, där personligt ansvar och individualism var bannlyst. Staten visste bäst. Fast logiken lyser fortfarande med sin frånvaro. Den svenska modellen har blivit sin egen fiende!

Friluftsliv hotat
Däremot har det tillsammans med Rikspolisstyrelsen (RPS) och lokala handläggare gått att avsätta energi och omfattande resurser, för att i minsta detalj reglera licensierat ägande av handeldvapen. Vilket mycket ofta drabbar redan betrodda vapeninnehavare; alltså landets sannolikt laglydigaste medborgare! Det är inte bara obegåvat, utan enfaldigt provokativt. Underförstått: man undergräver hobbyn och intresset för en hel rekreationssektor, samtidigt som man på ett motbjudande sätt misstänkliggör de människor som skapat sig en socialt meningsfull och fysiskt aktiv fritid genom jakt och sportskytte.

Är det inte pipan på revolvern som är för kort, så faller gevärsmodellen inte RPS i smaken. Eller anses vapenlåsets konstruktion vara för gammal för jakt. Alternativt att den sökande inte anses ha ”behov”, eller att vapnet betraktas som ”olämpligt”. Den ena subjektiva motiveringen förnuftsvidrigare än den andra. Skälen för avslag gällande inköp av ett legalt vapen är ofta mycket bisarra.
Dessutom ovärdigt ett land som kallar sig rättsstat och som påstår sig vara upplyst och demokratiskt.

16 000 rattfyllon om dagen
Regering och RPS förefaller däremot kontinuerligt godkänna att det är OK att åka omkring packad och påtänd på våra vägar. Ungefär 16 000 rattfyllerister irrar dagligen omkring på landets vägar; utan att man ägnar dessa presumtiva mördare någon större uppmärksamhet. De legala vapenägarna betraktas dock som en säkerhetsrisk… enligt RPS:s skattefinansierade propaganda. Detta är sanslöst!
Svensk massmedia har givetvis aningslöst svalt hela soppan av propaganda och desinformation. Tack vare ett för stort antal inkompetenta journalister, där majoriteten dessutom har uttalat starka sympatier åt vänster. Alltså världsfrånvända antidemokrater…

Samma journalister skriver, med politisk korrekthet och fortfarande utan att ifrågasätta, nyhetsartiklar om dagliga ”hold up” på värdetransporter och ständiga ”shoot out” i den undre världen. Alltså bland annat rån och interna uppgörelser av utländska, kriminella gäng i Växjö, Stockholm, Malmö, Halmstad, Jönköping, Göteborg… Där verktygen utgörs av illegala enhandsvapen och AK 47:or, som i ett stort antal tillsammans med ammunition, smugglas in i landet genom obevakade gränsövergångar från de outsinliga depåerna i östra Europa!

Paradoxalt nog straffas den skötsamme. Du och jag! Vi får betala notan för sekundäreffekterna av det fenomenalt misslyckade experimentet, som kommit att kallas: Det Svenska Multikulturella Folkhemmet. Ännu folkligare och mångkulturellare har det blivit sedan Alliansen tog över.

Som svenskar är vi omyndigförklarade sedan länge tillbaka. Därför tillåts vi inte bestämma över vår egen vardag, och inte heller vår morgondag eller vår framtid. Det enda förtroende som givits oss är att, betala skatter och avgifter. Ett område där vi blivit världsledande..!

”Trött, uppgiven och frustrerad”