Rakryggad är en blogg vars syfte är att väcka slumrande svenskar och bryta invanda tankebanor om Det Nya Sverige. Men detta är bara början. Nya tankar är intet värd om det inte leder till handlingar i samma linje. Med andra ord fyller bloggen ingen funktion om den inte skapar förändring. Därför uppmuntrar Rakryggad vid varje möjligt tillfälle sina läsare att omsätta sitt missnöje i handling.
Jag blir personligen glad varje gång en rakryggadläsare kontaktar bloggen och berättar om vad man gjort, luskat ut eller åstadkommit. Det är ett steg framåt när så många bloggläsare klistrat upp Rakryggads dekaler över hela landet. Det är positivt när en rakryggadläsare ringer till Svenska Dagbladet och frågar varför de porrsurfar. Det är en bris av framtiden när en elev med hjälp av Rakryggads argumentation ifrågasätter läraren som försöker trycka i eleverna politikernas floskler. Lovande är det när rakryggadläsare kontaktar riksdagsledamöter och ifrågasätter deras tystnad som svar på Rakryggads öppna brev till riksdagen. Det är en tröst när läsare skriver ut Rakryggads artiklar för att ge till vänner och bekanta. Och när bloggens anhängare tar diskussionen på sina arbetsplatser har bloggen lyckats i sitt syfte. Allt detta har skett och fortsätter att ske. Fler och fler tar händerna ur byxfickorna och är en del av en livsviktig förändring. Deras handlingar gör Rakryggads existens meningsfull!
Så till dig, du aktive Rakryggadläsare: Rakryggad förändrar genom Dina handlingar!
Jag blir personligen glad varje gång en rakryggadläsare kontaktar bloggen och berättar om vad man gjort, luskat ut eller åstadkommit. Det är ett steg framåt när så många bloggläsare klistrat upp Rakryggads dekaler över hela landet. Det är positivt när en rakryggadläsare ringer till Svenska Dagbladet och frågar varför de porrsurfar. Det är en bris av framtiden när en elev med hjälp av Rakryggads argumentation ifrågasätter läraren som försöker trycka i eleverna politikernas floskler. Lovande är det när rakryggadläsare kontaktar riksdagsledamöter och ifrågasätter deras tystnad som svar på Rakryggads öppna brev till riksdagen. Det är en tröst när läsare skriver ut Rakryggads artiklar för att ge till vänner och bekanta. Och när bloggens anhängare tar diskussionen på sina arbetsplatser har bloggen lyckats i sitt syfte. Allt detta har skett och fortsätter att ske. Fler och fler tar händerna ur byxfickorna och är en del av en livsviktig förändring. Deras handlingar gör Rakryggads existens meningsfull!
Så till dig, du aktive Rakryggadläsare: Rakryggad förändrar genom Dina handlingar!
9 kommentarer:
PK-utryckning med Ann-Charlotte Marteus på Expressen…
Larm! Utryckning! Rödljus! Nu har även den andra på Expressen vaknat: Ann - Charlotte Marteus…
Blixtsnabbt hoppar hon i mångkultur-stövlarna och drar på sig PK-uniformen; sotig och skitig efter alla utryckningar och släckningsförsök hänger jackan knappt ihop. Söndrig och med stora hål, särskilt på armbågarna… Fast brandbilen är som alltid nyvaxad, man kan spegla sig i dörrarna trots det skumma dagsljuset. Den illröda lacken sticker obehagligt i ögonen… Det gäller att hålla uppe skenet och glansen, åtminstone utåt!
Invändigt råder en kaotisk oordning, med bråte och skräp överallt; körriktningsvisaren har pajat för länge sedan och bromsen tar bara ibland. Man ser inte golvet och sprutmästare Ann-Charlotte Marteus har svårigheter att hitta gaspedalen och ratten. Därför blir det si och så både med styrfart och rätt kurs. Det är som vanligt ett automatlarm. Ett av många under senare tid. Och alltid från samma adress: Sveciahuset på Välfärdsgatan 13, Kv. Socialbidraget.
Uppgifter över interna PK-radion gör gällande att branden skulle vara anlagd, av moderate gossen Per Schlingmann. Han påstås avsiktligt ha slarvat med PK-stickorna, och vill ställa krav på utlänningar som kommer till Sverige på asylsemester. Han vill att de skall skriva på ett kontrakt! Det hävdas också att Schlingmann är en misstänkt pyroman. Denna information gör sprutmästare Marteus eld och lågor!
Vid framkomsten tyder dock ingenting på att det skulle brinna i Sveciahuset. Precis som vanligt, tänker sprutmästare Marteus: “Ytterligare ett falsklarm!” Bortsett från att det sipprar ut lite rök från ett par krossade fönsterrutor på första våningen; dock inte förorsakat av någon brand.
Sprutmästare Marteus gör sig klar för rökdyning, medveten om att hon vanemässigt måste ta larmet på allvar; hennes uppgift är ju att rädda, skydda och försvara den brännande aktuella frågan kring asylturismen. Med vidhängande studiebesök, lastbilscharter och sightseeingturer i småbussar över Öresundsbron. Där asylturisterna (låtsasflyktingarna) i Malmö sedan brukar fördriva tiden med eldstrider och annat kulturförankrat spektakel på svenskarnas bekostnad.
För sprutmästare Marteus är utryckningen en i mängden. Ett rutinuppdrag. Och där hennes uppgift är koncentrerad till att PK-begjuta och släcka kritiken riktad mot den parasiterande, samhällsdestruktiva och illegala invandringen; samt förstås på sedvanligt redaktionellt manér i den handskrivna släckningsrapporten propagera för fortsatt, okontrollerad interkontinental invasionen av vårt land. Detta då den är omåttligt (kultur)berikande, på alla plan. Dessutom behöver vi i takt med stigande arbetslöshet i landet, ytterligare arbetskraftinvandring!
Väl framme, beger sig sprutmäste Marteus in i Sveciahuset. Det är lätt att ta sig in, dörrarna har stöttats upp och står sedan länge på vid gavel. Någon har skruvat bort gångjärnen… Hon letar intensivt både länge och väl på nedre våningen efter den misstänkta mordbranden. Nära att ge upp, upptäcker hon så plötsligt, borta i ena hörnet vid golvet, några små, oskyldigt pyrande så kallade kravglöder. Med syrgasen påkopplad och tuberna på ryggen, och med slangen i högsta hugg, rusar vår tappre brandsoldat mot de små förargliga glöderna som ligger där och pyr…
Hon har ännu inte upptäckt den verkliga orsaken till att larmet utlösts: i andra ändan av huset rasar det för fullt en storbrand. De glödheta, kolossala och flyktiga asylflammorna slickar redan de bärande bjälkarna i välfärdstaket, som när som helst hotar att falla in. Och vilket sannolikt kommer att leda till att även väggarna på Sveciahuset kollapsar. Sputmästaren är fullständigt ovetande om denna överhängande fara. För att inte säga tragedi; Sveciahuset är K-märkt och förklarat som kulturminne…!
Brandsoldat Marteus är helt koncentrerad på kravglöderna. Dessutom är sikten kraftigt nedsatt, beroende på att några anhängare ur Expo och AFA i skydd av mörkret kastat in ett par kraftiga rökgranater i Sveciahuset. “Expo/AFA-röken” mörklägger stora delar av Sveciahusets inre, så man inte ser vad som egentligen pågår.
Med onda avsikter har man velat kasta skulden på gossen Schlingmann, för att tänt eld på hela Sveciahuset. Detta är åtminstone vad några pålitliga ögonvittnen påstår sig ha sett och hört dem säga, och som rapporterar detta till Marteus. Medan man samtidigt upplyser om att det brinner för fullt från andra våningen och uppåt.
Något sådant vill hon inte höra tals om. “Skitsnack!”, fräser sprutmästaren ovänligt tillbaka. “Försvinn förbannade lögnhalsar!” Och fortsätter likt en paranoid vara helt inriktad på kravglöderna i hörnet vid golvet. Det är endast dessa som existerar i hennes sinnevärld. Ingenting annat. Sprut, sprut…
Sprutmästare Marteus väljer att bekämpa kravglöderna med skum. För säkerhets skull, vrider hon på maximalt tryck, och förlorar nästan balansen av kraften i den skumblandade vattenstrålen då den lämnar sprutmuntrycket.
Marteus väljer det gamla beprövade röda floskelskummet; med produktionskoden: PK-V(PK)-1984-AFA-PLO. Det brukar släcka det mesta. (Visserligen politiskt allergiframkallande och dödskallemärkt; dock PK-certifierat och godkänt enligt ny EU-standard.) Snart står hon i rött skum ända upp till knäna… men vadå…? “Något är fel… Hjälp..!”. Skummet sjunker genast ihop och utan att glöderna visar minsta tecken på att mattas; dess gulvita sken tycks ännu intensivare genom den tilltagande illaluktande, kväljande röken.
Sprutmästaren upptäcker till sin förtvivlan att, mätaren indikerar att floskelskumkoncentratet nått lägsta nivå! I nästa stund kommer det bara vatten ut munstycket; medan strålen blir allt tunnare i takt med att trycket i motorsprutan sjunker.
Marteus kan genom brandröken (från den stora branden) skymta den hackade motorsprutan genom dörren och som i nästa stund lägger av helt. Och nu hör hon hur det tassar, prasslar och lunkar i golvet, från en till synes oändlig och svallande ström av grå skuggor, som flyr hals över huvud ut genom den öppna dörren. Röken hindrar henne från att se vad det är för gynnare; hon tror att det är råttor… och förstår att de hållit sig gömda i huset och nu känner den stickande röken…och annalkande faran. Samtidigt flyger packningarna på motorsprutan all världens väg, med vattnet sprutande åt alla håll… I samma ögonblick tar syrgasen slut, och hon sliter av sig masken och kränger av tuberna.
Desperat rusar sprutmästaren ut till brandbilen och hämtar en röd räddningsfilt. Då hon återvänder ser hon att stora delar av Sveciahuset är övertänt, men kastar sig ändå över kravglöderna i ett sista fåfängt att försöka kväva dem. Knappt hörbart går det att förnimma sprutmästare Marteus skrik: “Ajjj…som fan…vad jag brände mig!”
Braket som fyller Sveciahuset då stora delar av välfärdstaket faller in överröstar det mesta. Den hjältemodiga sprutmästaren har tappat sin skyddshjälm och gnistregnet från det instörtande taket, antänder delar av hennes hår. Hon slår förtvivlat vilt omkring sig, hostar och spottar och kippar efter andan. Hon känner den heta, syrefattiga luften bränna i bröst och lungor, och försöker ta sig ut. Men utgången är spärrad av nedfallade kollapsat välfärdstak, säkerhetsreglar och uppbärande fundament och armeringsbalkar.
Ursinnigt kämpar hon mot röken och hettan och det intensivt bländande skenet från de ettriga små kravglöderna. “Nej, detta går inte längre… vad skall jag göra…? Jag brinner inne…! Hjääälp!” tjuter sprutmästaren i okontrollerad panik. Med tårarna rinnande nedför de sotiga kinderna faller hon på knä, krampaktigt kramande den en gång röda filten, som nu är svart och förkolnad och full av trasiga brännhål. Den påminner om hennes egen vid det här laget uttjänta och förbrukade PK-uniform.
Medan ena långväggen till Sveciahuset långsamt äts upp av lågorna och håller på att rasa ner, famlar Marteus med rökfyllda ögon efter mobilen. Med brännskadade fingar knappar hon in numret till huvudredaktionen på Expressen… Det ringer länge, utan att någon svarar. Hon försöker igen… Slutligen meddelar en röst: Abonnemanget har upphört, hänvisning saknas!
Rakryggad Ifrågasättare
Hahaha! Härlig morgonläsning för en trött knegare. Dagen blir roligare av sånt här. Har du mejlat häxan detta? Isåfall kommer standardsvaret:-Jag besvarar inte..blabla. Ser fram emot fler av dina utsökta "noveller". PK-dårarna ska bombarderas med sanningar tills dom skiter på sig. Har du skrivit någon bok? Skulle med glädje köpa den. M.V.H. Blodsven
Jobbet du gör med bloggen Weine är otroligt bra. Den har gett mig en bredare grund att stå på när det gäller argumentationer och liknande och det tackar jag dig för. Bland annat så har den hjälpt mig i skolan på samhällslektioner och dylikt.
Vidare så hoppas jag många fler hittar den här bloggen och jag ska göra allt jag kan för att läsarantalet ska öka. Bland annat tänkte jag beställa dina klistermärken så fort pengar finns.
Min kännedom angående fulmedia är väldigt dålig och det är först det senaste jag uppmärksammat det. Jag undrar va du och andra menar när ni skirver PK framför olika ord.
Annars återigen tack för en fin blogg och fortsätt kämpa, du gör det otroligt bra! :)
Pierre: PK är en förkortning för Politiskt Korrekt. Vill bara säga också att jag verkligen uppskattar ditt deltagande bland de aktiva hos Rakryggad. Stå på dig!
Svensk konst vågar mest.
Kolla Sveriges mohammed t-shirt och läs infot (måste på Engelska).
http://www.mohammedt-shirt.com
Blodsven...ja, mitt tack försvann visst...! Försöker igen. Tack, det är alltid uppiggande med lite uppskattning. Ja, jag har skickat "novellen" till Marteus.
Och...jo, jag har faktiskt producerat tre böcker (text o. bild) och medverkat i flera andra, både inom och utom landet. Dessa böcker är dock inte av politisk karaktär, eller med politisk inriktning... Men vem vet. Kanske blir det en sådan bok en vacker dag.
Reseach är enkelt; det är bara
att slå på TV:n, lysna på radio eller öppna en dagstidning. Eller gå ut en runda i kvarteret...
Bakgrundsmaterial saknas definitivt inte, och det är lätt att det blir en "tegelsten"!
Läser din blogg varje dag, ofta flera gånger om dagen för man vet ju aldrig. Skickar ofta något som står i bloggen till bekanta. De tar tackamst mot detta. Senast idag så pratade jag med en av dom som blivit väldigt upprörd av något som jag skickat. Det var brevet till Anna Dahlberg som gjort honom upprörd, inte brevet i sig utan svaret. Svara ej på främlingsfientliga brev.
Tackar för din blogg.
//Crille
Underbar satir! Tyvärr ingen större risk självaste överste-batikhäxan kommer kommentera det dock.
Hoppas det blir en "sån" bok en vacker dag. Din vassa penna smular sönder fåntrattarnas låtsasvärld, till den milda grad. Förstår att du inte vill avslöja dig, men hajar att du har gedigna kunskaper i ryggen(ryggraden som Weine). Ser som sagt fram emot fler intelligenta bombardemang mot ruttenhetens försvarare. Skarpaste vapnet är ju som bekant sanningen, vilken du och Weine avlossar med precision till lögnarnas förtret. Hoppas på fler "noveller" M.V.H. Blodsven
Skicka en kommentar