Mångkulturella erfarenheter, del 9

Hejsan,

vet inte riktigt var jag skall börja. Av att skriva detta får jag så mycket känslor att det blir svårt att skriva grammatiskt korrekt. Här kommer en del av upplevelserna iallafall:Jag som är i tonåren märkte av "Det nya Sverige" redan för några år sedan. I grundskolan tvingades min klass (2 invandrare på hela skolan) att umgås med invandrare. Vi åkte ganska regelbundet till Rosengårdskolan och spenderade tid där med dem, oavsett om vi ville eller ej.

Redan under denna tid ansåg jag att det fanns en rad skillnader mellan oss. Hur vi betedde oss, hur vi pratade, hur vi såg ut, hur deras föräldrar behandlade dem, ljudnivån när de pratade… Listan kan göras lång. Vid denna tid var jag ungefär 7-10 år.

I högstadiet hittade jag mer och mer fel i invandringspolitiken som råder i Sverige idag. Under denna tid började jag uppleva en känsla som jag aldrig riktigt har uppfattat innan. Fosterlandskärlek. Jag tänker ofta tillbaka på min tid som barn, hur jag lekte med familjen, farmor och farfar, att jag kunde vara ute till klockan 10 och umgås med kompisar. Det är ett Sverige som jag inte ser idag. Faktum är att det inte var länge sedan jag var ett barn, och ändå är det denna obskyra skillnad.

Det är även under högstadie- och gymnasietiden som jag upplever den mörka sidan av mångkulturen. Rån, slagord, hot, våld och skrik är vardagsmat för mig. Min jacka har blivit stulen tre gånger (!) och tack vare min far har vi bemött ont med ont och fått tillbaka jackan. Vi bor i ett lugnt område, men på senare tid har även vi berikats av dessa människor. Att gå ut med vår hund är ett problem. Invandrarna kastar glasflaskor, engångsgrillar och mycket annat lite var som helst, vilket gör att vi inte kan gå där dem har varit. De använder aldrig koppel på sina hundar, varav min far har blivit biten och skyddat vår hund med livet ett antal gånger. På toppen av allt detta vill berikarna ha skadestånd för att vi tillrättavisar dem när vi blir attackerade.

Min kompis blev nyligen misshandlad av två invandrarkillar (som förövrigt hade rånarluvor i sina underkläder, vilket senare bevisade att de hade rånat äldre folk) och han blev ganska illa däran. Hans ryggrad förflyttades några millimeter och kunde därav uteslutande inte spela mer innebandy. Straffet? Ungdomsvård.

Det som är så enerverande är att de har rätt till att skrika "svenne", "svennehora" och liknande slagord utan några som helst konsekvenser. Om man sedan, mot förmodan, skriker någonting liknande till dem så är man rasist - utan tvekan. Att gå i stan har resulterat i att man fått dessa slagord rakt upp i ansiktet, för att inte tala om tjejernas dilemman. De kan knappast gå ut och festa i stan utan att någon kulturberikare går fram och "umgås". Deras kvinnosyn är så brutalt fel så att man blir mörkrädd när man kollar på dem.

Ovannämnda scenarion är bara ett axplock av alla händelser. Jag bor förresten i staden Malmö. Att inte styrketräna- och/eller träna självförsvar är nästintill omöjligt om man vill undvika att bli rånad.

Leo

Har du också erfarenheter du vill dela med dig av? Skriv till Rakryggad på adressen rakryggad_blogspot[snabel-a]yahoo.se.