04 februari, 2009

Mångkulturella erfarenheter, del 10

Vi bor i ett område som av dagens media anses vara segregerat. Majoriteten av de som bor här är etniska svenskar. Många tjänar säkert bra med pengar men långt ifrån alla gör det. I lokalblaskan kan man ofta läsa om hur mycket pengar folk tjänar samt om deras flärdfulla liv. På grund av lokalblaskans vinkling av området har diverse brottslingar lockats hit. Här kan man lura och råna godtrogna pensionärer. Andra brott som våldtäkt och knivrån förekommer.

Vi bor på Gärdet i Stockholm, och vi är långt ifrån ensamma om att ha drabbats av brott.

Följande händelse utspelade sig för några år sedan. Min son, som då var 17 år, och hans kamrat knivrånades av ett par invandrarkillar. En söndagskväll i september var min son och hans kamrat på väg hem från en bioföreställning. Vi kan kalla min son A och kompisen B.

När de skall korsa en gatukorsning står två svarta invandrarkillar och ser ut att vänta på något. A och B känner igen de två killarna eftersom de tidigare under samma kväll sett dem driva runt i Humlegården. Så här i efterhand är det inte orimligt att anta att de sett ut A och B för attsedan försöka råna dem.

När pojkarna skall passera killarna så tar en av killarna fram en kniv. A känner knivspetsen mot magen. Rånaren vill ha pengar och mobiltelefon. A plockar fram allt han äger; en begagnad mobil och en 20-lapp. Detta ger han till rånaren. Den andre rånaren försöker muddra B men blir hindrad av B själv. Helt plötsligt sticker rånarna iväg och pojkarna lyckas då ringa polisen.

Polisen har tur och hittar dem inte långt från rån platsen. Det visar sig att rånarna bor i Kista och är mellan 19-21 år gamla.

Det blir sedan rättegång. Under rättegången ombedes de förklara varför de var i området. Förklaringen blir att de ville fråga om vägen. Detta var givetvis inte sant. De hade tidigare blivit dömda för liknande brott, men i det här fallet fick de löjligt låga straff. Min son fick 15 000 kr i skadestånd minus självrisk på 1000 kr.

Eva

9 kommentarer:

carl sa...

så fort man ser en utlänning gå över på andra sidan av gatan, undvik all kontakt det leder ändå bara till ett elände för er till slut. även om de verkar trevliga och bra, till de bekänner sin rätta färg

Anonym sa...

Är man förvånad

svar: nej

Anonym sa...

Jag skrev första inlägget men det vill inte Weine ta med.

Weine Berg sa...

Anonym 19:25: nej jag kan inte publicera kommentarer som uppmanar till brott. Jag är juridiskt ansvarig för det som skrivs på min blogg.

Anonym sa...

Nänänä, nu driver ni väl med mig i allafall. Dömdes invandrarna?
midgardsjarjen

Anonym sa...

Eva!

Självklart förtjänar ditt inlägg ett riktigt gensvar från kretsen av övriga bloggläsare.

Man bör förstås inte gå omkring och inbilla sig olika möjliga förföljare eller angripare överallt på allmänt område.

Emellertid måste var och en alltid hålla blicken lyft och vidga synfältet, vara närvarande i nuet och genast vidta åtgärder för att sätta sig i säkerhet om man anar oråd, då något hos människor i omgivningen vilka man iakttar avviker från vad man har anledning att förvänta sig hos vänligt sinnade människor: Ta ett steg tillbaka i god tid, stanna upp, byt väg, gå in i en affär eller liknande och kalla på hjälp där eller ring på hjälp därifrån om hotet kvarstår.

DETTA ÄR INTE ATT VARA FEG! I synnerhet inte i Sverige, om man är nordbo eller nordeuropé. Lagen och rättsväsendet i Sverige skyddar inte offret eller offrets rätt att freda sig så att rättvisa skipas, i synnerhet inte om man är nordbo eller nordeuropé. Sådana främlingar som särkilt angriper svenskar eller andra nordeuropéer vet i allmänhet om detta och det sporrar dem än mer i detta. Offret blir offer flera gånger till följd av brottet genom det sätt som rättsskipningen missköts och åstadkommer orätt mot offret. I synnerhet genom den diskrimineringslagstiftning som gäller i de europeiska länderna enligt anbefallan från EU och som i Nordeuropa egentligen är författad och inriktad som verktyg för att kväsa motstånd bland såväl svenskar som övriga nordbor eller nordeuropéer mot det nuvarande styrets folkförräderi och medlöperi i de motsvarande fosterländerna och därjämte den kraft som ligger bakom detta styre. Det gäller därför att i möjligaste mån undvika att bli angripen eller att komma i bråk om man inte som svenskt, eller nordeuropeiskt offer överhuvudtaget, är beredd att bära denna orätt, vilket kan bli mycket förvårande för det enskilda offret.

VAD VI BEHÖVER ÄR DÄRFÖR JUST ETT FRÄMJANDE AV VÅRT EGET FOLK, MEDELST EN SAMMANSLUTNING AV OCH FÖR VÅRT FOLK VILKEN MÅSTE ARBETA FÖR VÅRT FOLKS ANGELÄGENHETER, I DESSA AVSEENDEN OCH ALLA ÖVRIGA AVSEENDEN.


Med ditt inlägg slår det sålunda vidare an att om din son och den andre unge mannen som var med honom hade satt sig till motvärn då dessa främlingar reste dödligt vapen – kniv – mot dem hade det mycket väl kunnat leda till att din son och den andre unge mannen blivit anklagade till följd av detta i samband med efterföljande rättegång. >> De hade förvisso också kunnat bli dödade eller allvarligt skadade >>. Den svenska lagen är nämligen sådan att sådana anklagelser i allmänhet är fullt rättsligt möjliga och rättsväsendet i Sverige gillar ofta framställan av sådana anklagelser då en rättssak behandlas inför domstol. Det är förstås emellertid en annan sak huruvida domstolen i det enskilda fallet låter sig påverkas, eller blir lurad, av sådant.

De egenliga gärningsmännen får ju allmänt rättslig hjälp genom biträde vid advokatbyrå.

För att rättsliga verkningar skall kunna inträda för gärningsmännen måste de ha begått ett brott i enlighet med föresatsen i en tillämplig rättsregel. Utgående från de förhållanden gällande lagen och rättsväsendet som redan ovan nämnts är dylika gärningsmäns försvarsadvokater, eller juridiska biträden, i många fall benägna att på oriktig grund framställa brottsoffret som ansvarigt eller delansvarigt på sådant sätt att föresatsen i den rättsregel som utgör förutsättningen för att regelns rättsföljder skall tillämpas inte befinns vara uppfylld då målet behandlas av domstolen. Försvarsadvokaterna, eller de juridiska biträdena, försöker därvidlag i sin sakframställan att obehörigt och dolt påverka uppfattningen om brottsoffrets eller gärningsmännens handlingar genom att smyga in "ord och meningar i munnen" på offret för att snärja offret och så även till offrets nackdel påverka och undergräva försvarbarheten i offrets efterföljande "yttranden" över försvarsadvokaternas, eller de juridiska biträdenas, framställan. I sådana fall är avsikten att vilseföra domstolen om de verkliga omständigheterna och på så sätt obehörigt och dolt åstadkomma samma sak som en motsvarande verklig påverkan av domstolens rent rättsliga bedömning av de verkliga omständigheterna skulle ha åstadkommit. Sålunda syftande till att påverka domstolen att döma fördelaktigare för de egna klienterna - gärningsmännen, än vad de verkliga sakförhållandena skulle ha medgivit.


I enlighet med vad ovan anförts skulle gärningsmännen i din sons fall ha kunnat åberopa såsom sin mening, att de visserligen dragit kniv mot brottsoffret, men att de själva först blivit hotade med något föremål som de uppfattade kunde ha varit en kniv och även slagna varpå de nödgats fösvara sig, med det står ju ord mot ord. Det kan vara svårt att bevisa vid vilket ögonblick som en kniv tagits fram och vem eller vilka som egentligen hållit i kniven, likaså vem som börjat med hot eller att utdela något slag eller dylikt. Det är detta som gör det möjligt för försvarsadvokater, eller juridiska biträden att försöka åstadkomma sådan obehörig och dold påverkan som ovan anförts. Vad nu sagts gäller i VERKLIGHETEN oaktat att det i enskilda fall kan finnas en entydig och omfattande vittnesbild från området där angreppet skett. Gärningsmännens försvarare kan ändå i många fall försöka åstadkomma sådan obehörig och dold påverkan som ovan anförts.

I synnerhet kan detta vara fallet i fråga om gärningsmän som överklagat fängelsedomar till hovrätten. Då inser de och deras försvarare att nu gäller det för dem att lyckas påverka hovrätten, det är deras sista möjlighet, annars åker de in i fängelset och det vill de inte *. Då tvingas den vilken gärningsmännen begått brottet mot att i en ny rättegång åter oförskyllt belastas med framdragna obehagliga minnen, kostnader och tidsspillan i sitt dagliga värv, för att dessa gärningsmän med bistånd av rättslig hjälp från samhället avser att söka undkomma sitt ansvar för brottet och de domar de fått till följd av detta.

Det är en skam och ett åtlöje att rättsskipningen i vårt land i verkligheten får lov att omfatta sådana förhållanden som här anförts och att samhället skall bistå med underhåll av missdådares obehöriga och dolda försök att undkomma rättvisan, på bekostnad av sina offer och de allmänna medlen. OM GÄRNINGSMÄNNEN SÅLUNDA SLUTLIGT BEFANNS OTVETYDIGT SKYLDIGA BORDE DÄRFÖR DETTA SÅ GOTT SOM ALLTID MEDFÖRA ETT SÄRSKILT ANSVAR FÖR DEM GENOM EN BETYDLIG SKÄRPNING AV STRAFFET JÄMFÖRT MED DOMEN I DET IFRÅGAVARANDE RÄTTSFALLET.


*)

Till yttermera visso förekommer det att enskilda som dömts till fängelsedomar inte inställer sig för att sitta sin tid i fängelset, enligt domen. Då sådana uteblir och håller sig undan med hjälp av ”okända tillhåll” får de i flera fall hållas, polisen sätter inte in medel för att riktigt verksamt söka upp dem, gripa dem och föra dem till fängelset. Långt efter att de skulle påbörjat avtjänandet av sina fängelsedomar är många sådana brottslingar fortfarande på fri fot och fortfar med sin brottsliga verksamhet. Då de är på fri fot utgör de i många fall ett hot mot brottsoffer som vittnat i ifrågavarande rättsfall. Det är först vid riktigt allvarliga och grova brott, ofta inbegripande brott och våld mot polismakten, som verkliga medel sätts in för att verkligen tvinga brottslingar som är på flykt eller håller sig undan att avtjäna fängelsedomar som avkunnats mot dem.



Hälsar Theudanoz

Anonym sa...

Jag håller med dig Theudanoz.

När min son blev rånad av två afrikaner i tjugoårsåldern sa de hånfullt till honom, att det är ingen ide du anmäler för polisen gör ändå inget.

Uglybinnen sa...

Då jag stått som dörrvakt i över 20 år och sett en del, mycket med invandrare.. att när en invandrare slår någon i skallen med en flaska och jag kastar ut honom, då kallar han mig rasist hehehe idiot.
En historia där till o med polisen tröttnade var en alban som stulit ifrån casinot på diskoteket. Vi tog honom och när polisen kom mordhotade han mig om o om igen.. jag bad polisen gå ut, men han sade att så kunde han inte göra. Efter en stunds ytterligare mordhot, så sade polisen att han glömt något utanför... jag slog kroppslag på albanen som skrek av skräck och nu istället för mordhot tackade för alla slag... de är snabba att anpassa sig efter situation :)

Anonym sa...

uglybinnen

ja de förstår inget annat än våld de aporna

var det i landskrona fanns väl bara ett ställe där förutom strand var väl nåt ställe med en faraohuved utanför. där var man ofta och tuktade albaner.
hadde en vän där han fick stryk för han umgicks för mkt med svennar??
ALBAN=GALEN

MVH Martin Isaksson