Öppet brev till Aftonbladet

Den 8 februari skrev Rakryggad om mordförsöket på Vávra Suk, chefredaktör för Nationell Idag. Nu har Suk skrivit ett öppet brev till Aftonbladet angående pressfriheten och deras överslätande attityd gentemot attentatsmännen. Aftonbladet publicerar inte brevet av någon outgrundlig anledning. Alla är jämlika - men en del är mer jämlika än andra, Aftonbladet? Rakryggad publicerar nu brevet i sin helhet och hoppas att Aftonbladet skäms för sina vidlyftiga ord om pressfrihet, en frihet de bevisligen inte kan leva upp till.

Ska pressfriheten stödjas även nu, Aftonbladet?
Förra söndagen överfölls jag av en maskerad pöbel. Jag hann precis kasta mig in i min bil och hålla den i rörelse så pass att angriparna inte skulle få in några fullträffar på mig. Ändå fick jag ett antal slag i huvudet med en sten och ett sticksår i armen.

Syftet är uppenbart: i egenskap av chefredaktör för nyhetstidningen Nationell Idag utgör jag en viktig kugge i framväxten av nationaldemokratiska medier i Sverige. Samma dag hade jag varit med om att dela ut över 3 000 tidningar till förbipasserande på Sergels torg i centrala Stockholm. Intresset för Nationell Idag är stort, och det har skrämt extremvänstern.

På sina forum jublar avgrundsvänstern idag över attacken. Nationell Idag kommer allt närmare att uppfylla kriterierna för att erhålla statligt presstöd, och extremvänstern vill absolut förhindra att åsikter som är kritiska till mångkultur och globalisering ska få komma fram.

Jag är överväldigad av allt stöd jag och min redaktion fått de senaste dagarna, men lika upprörd blir jag av att vissa medier har en överslätande attityd till det politiska våldet – så länge det begås av ”rätt” anledning. Aftonbladet titulerade till exempel våldsgruppen Afa, som senare tog på sig dådet, som en ”politisk aktionsgrupp”. Var 30-talets brunskjortor också en ”politisk aktionsgrupp” enligt Aftonbladet?

Dessa tillrättalägganden kommer inte minst fram i rapporteringen om de årliga manifestationerna i Salem, där en stillsam sorgemarsch regelbundet angrips med stenar och brandbomber. För Aftonbladet är det ”högerextremister” och ”antirasistiska motdemonstranter” som polisen måste ”hålla isär”.

Inom Sveriges journalistkår har 70 procent vänstersympatier, enligt Göteborgs universitet. Är det denna ideologiska samstämmighet som tar sig uttryck i ursäktandet av det grova politiska våldet? Kanske, även om jag direkt vill poängtera att flera framträdande personligheter på vänsterkanten uttryckt sympati med mig och tagit avstånd ifrån våldet, vilket hedrar dem.

De poliser jag talat med bekräftar dock den dystra bilden. Många journalister slätar över vänsterns våld, till exempel den återkommande vandaliseringen av hela stadskärnor under så kallade gatufester. Polisen känner sig bakbunden, eftersom varje ingripande utsätts för en storm av kritik från vänsterjournalisterna som påstår att polisen därmed ”provocerar ungdomarna”.

Var det också vänstersympatierna som låg bakom att Aftonbladet tillsammans med Expressen år 1996 finansierade ett utskick av tidningen Expo i 800 000 exemplar? Expo uppfattades av de flesta som nyhetsorgan för de våldsamma vänsterextremisterna. Expos chefredaktör hade då hunnit bli dömd flera gånger för politiskt våld mot oliktänkande. Brottsregistret omfattar hotbrev, uppvigling, skadegörelse (av domkyrkan) och sabotage (sprängde en tv-mast). Sina brott förklarade han själv i tidskriften Svartvitt, nr. 1/1996, med orden ”Jag började helt enkelt attackera och mer eller mindre misshandla personer som betedde sig rasistiskt i min närhet. Det kunde röra sig om allt från fullfjädrade skinheads, till barn i skolåldern eller äldre herrar och damer”.

Aftonbladet och Expressen kände naturligtvis till detta, men valde ändå att ta Expo under sina vingar, när Expos tryckeri inte ville trycka tidskriften längre på grund av att man utsatts för hot och fönsterkrossning. Aftonbladet och Expressen fick då mycket kritik, men försvarade sig med att det inte hade något med gemensamma åsikter att göra. Det handlade bara om press- och yttrandefrihet, sade man.

Hade det verkligen inget med åsikterna att göra? Tar man över huvud taget avstånd ifrån Afas agerande? Hur tänker Aftonbladet och Expressen stödja pressfriheten nu, när en chefredaktör utsatts för ett överfall som polisen rubricerar som mordförsök?

Vávra Suk
chefredaktör Nationell Idag