En skola i elitens tjänst?

Jag drar mig till minnes Lärarförbundets tidskrift Pedagogiska Magasinets temanummer (nr 4/2001) om rasismens rötter. I artikeln ”Skolan måste stå för civilkurage!” betonar man vikten av att varje elev tar ställning mot de anti-demokratiska krafterna. Ett tveklöst lovvärt initiativ, får tillstås. Man tar upp mordet i Klippan, Hronmordet och mordet på Björn Söderberg. Dessa vidriga brott får vem som helst att bli heligt förbannad över våldet och ondskan i vårt nya samhälle. Tyvärr har artikeln inte så stor trovärdighet när den vill mana till civilkurage, eftersom civilkuraget underförstått bara får uttryckas inom mycket snävt satta ramar. Morden utnyttjas för att flytta fram det politiska projektet mångkulturs positioner ytterliggare. Det stora civilkurage som krävs t ex för att man öppet ska våga kritisera den vettlösa massinvandringen och den odemokratiska och civilisationsdödande mångkulturen, ryms inte inom dessa ramar. Nej, att hävda demokratiska principer utan att låta sig förvillas av internationalistiskt socialistiska doktriner har blivit ”anti-demokrati”.

Lägsta tänkbara ryggradshalt
Den ständiga samhällsklådan som dagens massmedia utgör, är kanske den mest ryggradslösa delen i vårt samhälle, och ingen kan väl påstå att journalisterna är särdeles rättrådiga. De förser immigranterna med offerstatus och lägger skulden för eländet på Sverige och svenskarna. Eftersom utlänningarna som kommer hit per automatik är offer, kan de inte vara förövare. Således måste det vara vi svenskar som är skurkarna i dramat. Självkritik har nog aldrig varit en medial kvalitet…

Artikeln för ökat civilkurage illustrerar läroplanens övergripande mål med följande citat:

”Skolan har en viktig uppgift när det gäller att förmedla och hos eleverna förankra de värden som vårt samhällsliv vilar på. Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med de svaga och utsatta är de värden som skolan skall gestalta och förmedla.”

Godhetskvaliteterna staplas på varandra tills det blir en enda overklig sörja som inte har något med verklighetens beskaffenhet att göra.

Den som har vetskap om det kodspråk som används för att marknadsföra det mångkulturella experimentet vet att klyschorna döljer en politisk realitet, varvid följande tolkning kanske bättre uttrycker vad citatet egentligen betyder:

”Skolan har en viktig uppgift när det gäller att förankra de rätta åsikterna och att indoktrinera eleverna med dessa, fastställda av den socialliberala eliten i samhället. Människolivets okränkbarhet, individens egoism och ansvarslöshet, invandrarnas mervärde, en likhetsfeministisk syn på mannen och kvinnan, samt att ignorera svenska hemlösa, pensionärer, sjuka och andra svenskar som har det svårt till fördel för utlänningar som vill förbättra sin materiella standard. Det är dessa värden som skolan skall gestalta och förmedla.”

Mördande teori
En cynisk tolkning måhända, men så väldigt långt från verkligheten är den sannerligen inte. Utan den möjlighet till kritik som är nödvändig i ett demokratiskt samhälle förvandlas statens, och andra makters institutioner, till redskap för en inskränkt och cynisk människosyn, i maktens grepp. I denna värld har inga folk rätt till sitt land och sina kulturer – i alla fall inte de europeiska. Det är inskränkt i den betydelsen att bara de styrandes syn på omvärlden tillåts ligga till grund för de beslut som fattas. Förstås bör, att man inte kan värna demokratin genom att avskaffa densamma. Lika lite är det rätt att peka ut de som kämpar för demokratins överlevnad, som anti-demokrater. Utan det demokratiska samtalet om skolans värdegrund reduceras vår grundskola till en modern variant av Hitlerjugend/Bundesmädchen, där maktens icke ifrågasatta åsikter gäller - oavsett hur goda avsikterna än är från maktens sida.