Antalet hemlösa ökar – ändå märks inga signaler om minskning av den enorma invandringen som numera ligger på 60 000 människor per år. De svenska hemlösa har ökat till 17 800 mellan åren 1999 och 2005 i det Nya Sverige där tolerans och solidaritet står i centrum. Det är en ökning med uppåt 2000-3000 personer på 6 år, uppger Socialstyrelsen. Hela 91 % av de hemlösa är svenskar eller nordbor.
Dagens situation är minst sagt bekymmersam. Problemen är många och det självuttalat förträffliga samhällssystemet som inte låter alla komma till tals börjar få idétorka i fråga om möjligheter. Vad kan man göra? Hur ser problemet ut? Svaren har de inte, och skulle de ha det är de för svåra att hantera och kan inte inympas i den ideologi som lagt grunden till problematiken.
Värdegrund skjuten i sank
En värdeförskjutning har skett sedan Per-Albin Hanssons dagar. Från att hela det egna folket ska tas om hand, omhuldas nu bara de (oavsett nationalitet) som kan tillföra samhället något som kan mätas materiellt. Om någon hävdar att ”ska vi inte ta hand om våra egna i första hand?” är denne naturligtvis en suspekt person som antas klandra utlänningar. Den som däremot hävdar att ”meriter ska avgöra, inte ursprung” ligger helt rätt i tiden, men anses inte tycka illa om utsatta svenskar. Dubbla måttstockar passar i ett samhälle med dubbelmoral. Att gosa med världsmarknadens behov ger följaktligen pluspoäng. Den uthålliga värdegrunden som byggde välfärden är därmed förkastad.
Makten bestämmer vem det är synd om
Invandrare, och då i synnerhet utomeuropeiska invandrare, förses per automatik med en offerstatus av etablissemanget just på grund av sin hudfärg. Oavsett vilka problem denna kategori råkar ut för så kan problemet härledas till svenskar, svenska myndigheter, svenskars synsätt osv. Bortförklaringarna haglar och individuell ansvarsfrihet delas ut rundhänt till de i den utometniska gruppen. Här kan alltså anas ett postkolonialt perspektiv.
Svaga grupper som inte räknas
När någon ifrågasätter det orimliga i att till exempel invandringen fortsätter ohejdat samtidigt som de äldre får det allt sämre, heter det att man inte ska ”ställa svaga grupper mot varandra”. Fattigpensionärerna (dvs. pensionärer som lever på existensminimum eller mindre), som idag är en kvarts miljon får sålunda inte ställas mot de 60 000 nya immigranter varje år som ska ha jobb/utbildning, bostad, vård, bidrag, mat och kläder. Makthavarna har uppenbarligen gjort sitt val. Rangordningen och prioriteringarna är klara från dem som tillåts utöva samtliga demokratiska rättigheter.
Samtidigt fortsätter den kostsamma massinvandringen av folk som redan har hemländer i helt andra världsdelar. Denna politik grundar sig på alla människors lika värde, och då i synnerhet främmande människors lika värde.
Samma argumentation hörs i diskussionen om invandrare kontra de hemlösa svenskarna. Detta betyder i sin förlängning att de, som signerat den politik som ligger till grund för situationen, inkasserar privilegiet att deras fördelning av resurser inte får ifrågasättas. Snacka om guldläge.
Du kan inte diktera vad som ska stå i kvällstidningarna. Du kan heller inte bestämma vad som sägs i regeringskansliet. Men du kan göra din röst hörd. Du kan övertyga andra människor om att en röst kan bli två, och två röster kan bli fyra. Motvärn lönar sig.
Socialstyrelsen: Hemlösheten ökar – mycket ett bostadspolitiskt problem
Dagens situation är minst sagt bekymmersam. Problemen är många och det självuttalat förträffliga samhällssystemet som inte låter alla komma till tals börjar få idétorka i fråga om möjligheter. Vad kan man göra? Hur ser problemet ut? Svaren har de inte, och skulle de ha det är de för svåra att hantera och kan inte inympas i den ideologi som lagt grunden till problematiken.
Värdegrund skjuten i sank
En värdeförskjutning har skett sedan Per-Albin Hanssons dagar. Från att hela det egna folket ska tas om hand, omhuldas nu bara de (oavsett nationalitet) som kan tillföra samhället något som kan mätas materiellt. Om någon hävdar att ”ska vi inte ta hand om våra egna i första hand?” är denne naturligtvis en suspekt person som antas klandra utlänningar. Den som däremot hävdar att ”meriter ska avgöra, inte ursprung” ligger helt rätt i tiden, men anses inte tycka illa om utsatta svenskar. Dubbla måttstockar passar i ett samhälle med dubbelmoral. Att gosa med världsmarknadens behov ger följaktligen pluspoäng. Den uthålliga värdegrunden som byggde välfärden är därmed förkastad.
Makten bestämmer vem det är synd om
Invandrare, och då i synnerhet utomeuropeiska invandrare, förses per automatik med en offerstatus av etablissemanget just på grund av sin hudfärg. Oavsett vilka problem denna kategori råkar ut för så kan problemet härledas till svenskar, svenska myndigheter, svenskars synsätt osv. Bortförklaringarna haglar och individuell ansvarsfrihet delas ut rundhänt till de i den utometniska gruppen. Här kan alltså anas ett postkolonialt perspektiv.
Svaga grupper som inte räknas
När någon ifrågasätter det orimliga i att till exempel invandringen fortsätter ohejdat samtidigt som de äldre får det allt sämre, heter det att man inte ska ”ställa svaga grupper mot varandra”. Fattigpensionärerna (dvs. pensionärer som lever på existensminimum eller mindre), som idag är en kvarts miljon får sålunda inte ställas mot de 60 000 nya immigranter varje år som ska ha jobb/utbildning, bostad, vård, bidrag, mat och kläder. Makthavarna har uppenbarligen gjort sitt val. Rangordningen och prioriteringarna är klara från dem som tillåts utöva samtliga demokratiska rättigheter.
Samtidigt fortsätter den kostsamma massinvandringen av folk som redan har hemländer i helt andra världsdelar. Denna politik grundar sig på alla människors lika värde, och då i synnerhet främmande människors lika värde.
Samma argumentation hörs i diskussionen om invandrare kontra de hemlösa svenskarna. Detta betyder i sin förlängning att de, som signerat den politik som ligger till grund för situationen, inkasserar privilegiet att deras fördelning av resurser inte får ifrågasättas. Snacka om guldläge.
Du kan inte diktera vad som ska stå i kvällstidningarna. Du kan heller inte bestämma vad som sägs i regeringskansliet. Men du kan göra din röst hörd. Du kan övertyga andra människor om att en röst kan bli två, och två röster kan bli fyra. Motvärn lönar sig.
Socialstyrelsen: Hemlösheten ökar – mycket ett bostadspolitiskt problem
11 kommentarer:
14% av de hemlösa är FINNAR!!!! Det är ett problem vi har. Skicka hem dem till Finland säger jag! Alla andra problem finnarna ställer till med.... alkisar hela bunten!!
Det kanske är finnar som jobbat på Kulan eller Volvo på den tiden när arbete var arbete, och inte som nu, när invandring är bidrag.
Jag har flera ggr hört ett rykte att man hade ett boende för hemlösa i Sthlm som myndigheterna stängde ner och gjorde om till flyktingbostäder. Någon som kan förneka eller bekräfta detta?
Är det nedstängningen av Gyllene Ratten du tänker på Pelle? Det påstods att uteliggarna flyttades men det ställe som de skulle flyttas till fanns inte utan hade försvunnit i en massa byråkratiskt tjaffs.
Här
Det kan det mycket väl vara z999, tackar för länken!
En stor anledning till att det ser ut som det gör för de hemlösa är att de sju riksdagspartierna har övergett alla demokratins intentioner. I Sverige infördes parlamentarismen i samband med demokratin för att man vet att det finns luckor och väldigt många människor kommer inte till tals. Antirasisterna anser att demokrati enbart handlar om majoritetsbeslut, "might is right" ungefär, en åsikt som är mer fascistoid än demokratisk.
Man utnyttjar demokratins svagheter när man struntar i de hemlösa för att ha råd med massinvandring. Demokratin är inte tänkt att vara ett moraliskt sätt för majoriteten att köra över minoriteter, i det här fallet de hemlösa.
När Per Albin Hansson en gång i tiden myntade begreppet folkhemmet så innebar det att man ville skapa ett folkhem för alla svenskar. Nu har man frångått den idén och de hemlösa räknas inte som fullvärdiga medborgare av sossarna.
Numera så tycks ingen längre fundera över statskassan och vem den tillhör. Dom flesta tycks anse att den tillhör överheten i landet att disponera helt efter eget gottfinnande.
Dom hemlösa är verkligen överkörda, precis som Weine skriver här. Det finns pengar till att ta bort problemet inom en månad om man vill. Men det är förståss trevligare att skänka pengar till mer spektakulära saker och glida runt i FN med en drink i handen och få klappar på axeln och höra hur solidarisk man är.
Statskassan tillhör oss alla, även de hemlösa. Tänk på att idag så skänks det bort så mycket av landets tillgångar att vi har hemlösa. Det är inte på grund av någon gudomlig lag utan beror på beslut av människor. Vi kunde också besluta att skänka så mycket att vi inte längre hade råd med politikerna, men det lär väl aldrig hända.
En känsla som man skjutit ifrån sig länge nu....biter sig fast i medvetandet....skam...skam...skam...
Mycket bra utläggning, Z999!
Det är märkligt hur främlingsfientliga ofta tar de hemlösa i försvar som någon slags kompensation för att man kan vara taskig mot invandrare.
En sak som ni glömmer är att flyktingar är flyktingar, och har alltså tvingats från sitt land. Annars hade de inte fått stanna. I Sverige har de inte alla förutsättningar att lyckas som infödda svenskar har.
Hemlösa däremot, har många av dessa förutsättningar från början. Jag är socialdemokrat och tycker såklart, till skillnad från högern, att hemlöshet är ett samhällsproblem. En hemlös person uppvucen i en annan familj eller andra omständigheteter hade antagligen inte varit hemlös idag.
Men i jämförelse med flyktingar, som har döden som alternativ, förstår jag inte att ni kan ta ett så starkt parti för hemlösa. De har oftast utvecklat någon form av missbruk eller på annat sätt, i betydligt större mån än flyktingar, försatt sig själva i sin situation.
Gutte: Färre än 5% av de som får uppehållstilstånd i Sverige är flyktingar enligt FN.s definitioner. Vill du ändå påstå att Sverige tar emot till större delen flyktingar?
Gutte, jag har aldrig i mitt liv sett en riktig flykting även fast jag bor i närheten av en flykting förläggning. En riktig flykting är vell en sån som kommer i rullstol för att den inte har benen kvar för att den trampat på en bomb exempelvis och inte en pojke i 20 års åldern som går i fina märkeskläder påväg ner på stan ?
// 13 åring
Skicka en kommentar