Mycket hände under år 2006 och det finns naturligtvis en hel del som man kan skratta och gråta åt. Mest det senare dessvärre. Brottsligheten blir allt mer absurd och utstuderat ond. Förra årets magplask måste dock ledningen för SDU – Sverigedemokraternas ungdomsförbund – ha stått för.
Förbundskongressen är SDU:s motsvarighet till SD:s årsmöte och ska samla förbundsrepresentanter från hela landet för att rösta fram exempelvis en ny förbundsledning. Man skulle kunna tro att ett förbund som på papperet delar åsikter med en ansenlig mängd av de svenska ungdomarna organiserar en hyfsat stor minoritet av dem. Men så gäller inte för det SDU som sittande ledning för förbundet ansvarar för. Hör och häpna: På förbundskongressen kunde ledningen samla endast nio röstberättigade och fem inbjudna från hela landet.
På sin hemsida skriver man:
”Årsmötet valde att enhälligt rösta för valberedningens förslag som innebar en utökning av styrelsen till sju personer.”
Om man antar att åtminstone styrelsen var närvarande betyder det att en mycket stor del av de röstberättigade valdes in i styrelsen.
Men varför ta upp detta på min blogg som vanligtvis rör allvarliga samhällsfrågor? Naturligtvis för att jag vill påverka hur samhället ser ut i framtiden. SDU har den största teoretiska potentialen bland svenska ungdomar att få till stånd en förändring. Samtidigt har SDU:s ledning misslyckats kapitalt med att organisera det svenska ungdomliga motståndet. Och självkritiken lyser med sin frånvaro hos ordförande Kinnunen och vice ordförande Almqvist. Man har inte ens en symbol eller logga som representerar förbundet.
Precis som partitoppen i SD har ledningen för SDU prioriterat frågan att avlägsna alla sympatisörer och medlemmar som anser att även de etniska frågorna är viktiga. Man pekar ut dessa personer som hemska och icke önskvärda. Som om kulturen är något fristående från människorna som skapade den.
I sin önskan att bli accepterade har SDU/SD blivit den mobbade som instämmer i mobbarnas tillmälen mot de mobbade. Förhoppningsvis finns det många gräsrötter i både SD och SDU som kan axla ett ansvar och ge de båda organisationerna en rakryggad och seriös ledning under innevarande år. Motvärn lönar sig.
Förbundskongressen är SDU:s motsvarighet till SD:s årsmöte och ska samla förbundsrepresentanter från hela landet för att rösta fram exempelvis en ny förbundsledning. Man skulle kunna tro att ett förbund som på papperet delar åsikter med en ansenlig mängd av de svenska ungdomarna organiserar en hyfsat stor minoritet av dem. Men så gäller inte för det SDU som sittande ledning för förbundet ansvarar för. Hör och häpna: På förbundskongressen kunde ledningen samla endast nio röstberättigade och fem inbjudna från hela landet.
På sin hemsida skriver man:
”Årsmötet valde att enhälligt rösta för valberedningens förslag som innebar en utökning av styrelsen till sju personer.”
Om man antar att åtminstone styrelsen var närvarande betyder det att en mycket stor del av de röstberättigade valdes in i styrelsen.
Men varför ta upp detta på min blogg som vanligtvis rör allvarliga samhällsfrågor? Naturligtvis för att jag vill påverka hur samhället ser ut i framtiden. SDU har den största teoretiska potentialen bland svenska ungdomar att få till stånd en förändring. Samtidigt har SDU:s ledning misslyckats kapitalt med att organisera det svenska ungdomliga motståndet. Och självkritiken lyser med sin frånvaro hos ordförande Kinnunen och vice ordförande Almqvist. Man har inte ens en symbol eller logga som representerar förbundet.
Precis som partitoppen i SD har ledningen för SDU prioriterat frågan att avlägsna alla sympatisörer och medlemmar som anser att även de etniska frågorna är viktiga. Man pekar ut dessa personer som hemska och icke önskvärda. Som om kulturen är något fristående från människorna som skapade den.
I sin önskan att bli accepterade har SDU/SD blivit den mobbade som instämmer i mobbarnas tillmälen mot de mobbade. Förhoppningsvis finns det många gräsrötter i både SD och SDU som kan axla ett ansvar och ge de båda organisationerna en rakryggad och seriös ledning under innevarande år. Motvärn lönar sig.
9 kommentarer:
Ja, kan inte annat än hålla med.
Har själv erfarenhet av detta så.
Man kallar mig för nazist, rasist, antisemit, främlinsfientlig och till och med quisling.
De riktiga quislingarna är de kulturnationalister som vänder vårt folk ryggen.
SD och SDU kommer inte att bli mer nationalistiska, utan frågan blir hur snabbt utsuddandet av de sista diffusa etniska punkterna kommer. Framöver tror jag att SD och ND kommer bli alltmer utpräglade representanter för två olika ideologier. Kulturnationalism respektive etnisk nationalism. Jag har valt NDU av den anledningen. Jag räknar redan SD som ett innehållslöst riksdagsparti. Vilka ungdomar vill ägna sin tid åt att avlöna ett par liberaler i riksdagen? Inte jag iallafall
Jag instämmer helt i kören. Ndu lyckas till skillnad från Sdu mobilisera ett starkt ungdomsförbund med mycket aktiviteter och gemenskap.
Sdu är ett toppstyrt förbund som inte tar till vara på medlemmarnas intressen. Det får inte alls, på något sätt, råda meningsskiljaktighet inom förbundet. Den som inte kysser Kinnunens och Almqvists svettliberala fötter kan snart räkna sig som en quisling.
utfrysning och uteslutningar har alltid skett inom Sdu på senare år, och i värsta fall har man dessutom fått gå från partiet. Eftersom Stockholmsdistriktet till större delen inte är lojala med skåningarna i partiet, så fungerar Kinnunen lite som en underhuggare och infiltratör åt herr Åkesson och skåningarna. Kinnunens lilla makt han har i Stockholm, har han blivit tilldelad av herr Åkesson.
Efter, bland annat, kuppförsök och andra aktiviteter så har de flesta idag lämnat, eller blivit uteslutna. Kvar sitter den maktgalne dåren Kinnunen säkert på sin tron.
Om jag vill minnas rätt så råkade väll även du, Weine, ut för Kinnunens toppstyrda pekpinne?
Varför jag är anonym? gissa fem gånger!
Till Anonymous nr 2. Dagens partiledning är inte kulturnationalister, utan snarare statsnationalister. Kulturnationalism är detsamma som etnonationalism, om man utgår från att kulturen är en produkt av folket.
Anonymous: Javisst kunde den lilla Kommando Kinnunen banna mig på SDU:s forum, men samtidigt låta diverse trasdebattörer på den liberala sidan härja fritt. Det var så lågt till tak att inget som ogillades av Kinnunengruppen kunde yppas. Trots påpekanden fortsatte man i samma stil med SD:s partitopps goda minne. Men jag tror det kommer att straffa sig. Tids nog får vi se.
Jag var medlem i ett par år. Fick endast medlemskort ena året och inte ett nr av medlemstidningen sista året. Tro fan att man inte förnyade medlemsskapet.
Välkommen, anonymous, till Sdu!
I min kommun är vi ca 20 stycken aktiva i NDU. Vi har fester, ideologiska föredrag och ställer upp för varandra vad det än gäller. Vi fick inte något kommunalt mandat i valet, men det spelar ingen roll för mig. Bättre med 20 aktiva idealister, än 5 kassa soffpotatisar med 5 kommunala mandat.
Idealism och ideologi är belastningar för liberala förbund som SDU. Dom vill ha proffspolitiker utan ideologi, och tror att lite knapptryckningar i riksdagen ska assimilera en miljon araber i det svenska folket.
Jag håller vad Jimmy Windeskog skrev på sin blogg och i NI. SD är statsnationalister. Precis som Folkpartiet.
PS, Bra att SDU drar till sig människor som Kinnunen och Almqvist, så slipper vi dom.
Ni i Ndu har det bra ni. Att inte folk törs våga gå med i Sdu, pga toppstyre är för mig helt förkastligt. Det är precis som Weine skirver: Kan inte Kinnunen och Almqvist ta lite självkritik och avgå? Är dom själva nöjda med vad dom har lyckats åstakommit? Hur ska man få bort Kinnunen och compani när dom är Åkessons gullegrisar? En sak kan bara konstateras: Byt ut liberalerna från partiet!
Skicka en kommentar