Jag har ett antal gånger tagit upp frågan om behovet av ny partibildning på min blogg då inget av de nuvarande håller måttet. Ett flertal Rakryggadläsare har uttryckt sin bestörtning när detta kommit på tal. Att prata om nytt parti har varit som att svära i kyrkan.
Kritiken har bestått mestadels i att det är dåligt att splittras och bra att enas. En del kritik har också grundat sig i det kolossala arbete det innebär att starta ett nytt parti och att göra partiet känt. Jag har full förståelse för kritiken, men att prata om ny partibildning har aldrig varit något jag tagit lätt på och det har aldrig varit förstahandsalternativet, ej heller andrahandsalternativet eller ens tredjehandsalternativet.
Under de sista åren av min tid i SD - Sverigedemokraterna - försökte jag att påverka partiet till det bättre. Försöken var många och förfarandet likaså. Frustrationen över att inte förmå partiet att förändras till ens det uppenbart bättre var ofta mycket stor. Innan jag började förespråka ny partibildning på min blogg gjorde jag således mitt bästa för att skapa det SD som behövs för att rädda Sverige.
Efter att jag lämnade partiet har SD utvecklat sig precis som jag fasade för. Mycket, om inte allt, beror på det gäng som idag styr partiet och deras tro på sin förträfflighet/ofelbarhet samt oförmåga att ta kritik.
Trots att man missade riksdagen finns ingen självkritik att skåda från de styrande. Men faktum är uppenbart: man lyckades inte med mer än den numera traditionella fördubblingen i riksdagsvalet. Förra valet fördubblade partiet också sin andel av rösterna. Likaså valet innan dess.
Många bra krafter har lämnat partiet, alternativt utmanövrerats. Men självkritik finns ändock inte, utan gänget kör på i samma spår och med samma skygglappar.
Alla med samvete försöker förändra och om man inte kan göra det i ett parti gör man det således utanför. Det är inte konstigare än så - egentligen.
7 kommentarer:
Tyvärr så anser jag att det inte finns någon Nationalistisk rörelse värd namnet. För att åstadkomma någon förändring att tala om så måste vi nog börja om från början kanske till och med börja i en annan ände för att riva upp den kvävande väv som alla partier och organsiationer oberoende av politisk åskådning försöker fånga oss i.
Varför deltar du inte i Jan Millds nya partibildning?
Mig veterligen har inte Milld sagt att han ska starta ett nytt parti. Möjligtvis kan det bli aktuellt om han inte får önskat svar från SD på det öppna brevet, antar jag.
Anonymous1: Ja, det är inte omöjligt att du har rätt där dessvärre.
Chansen att han får ett respektfyllt svar från partiledningen i SD är nog rätt obefintlig. Jag är själv nationaldemokrat, men ser gärna att fler engagerar sig politiskt, oavsett vilket parti det handlar om. Om Jan Milld tänker starta något nytt från grunden så behöver han all hjälp han kan få
jag anser att du Weine har rätt framtoning för att ha kapaciteten att skapa ett parti som verkligen enar. Du har en rak linje och ger inget intryck av att ha några dolda budskap.
Jag tror annars att det skulle behövas en intresseorganisation av något slag som alla nationella kan ansluta sig till utan att känna att de gör något så avgörande som att ta ställning för ett helt parti. Det skulle ge en värdemätare på hur många nationella som finns när de får enas. Det finns även många med nationella åsikter som ändå känner sig tvungna att rösta på något av riksdagspartierna av något skäl, dessa syns inte så mycket men i en obunden organisation så skulle de märkas.
Hej Weine,
Varför gick du inte ut och försvarade bröderna Emanuelsson när de blev uteslutna ur SD, så som du gjorde med Jimmy Windeskog?
Skicka en kommentar