Så var det dags igen. Västvärldens storebrorsmentalitet i allmänhet och USA:s krig runt om i världen i synnerhet, ställer allt högre krav på svensk militär närvaro på avlägsna kontinenter.
"Sverige har åtagit sig ansvaret att leda en av de snabbinsatsstyrkor som nu sätts upp av EU-länderna. Styrkan har fått namnet Nordic Battlegroup (NBG) och ska vara ett av flera viktiga instrument i EU:s krishanteringsförmåga och ska kunna sättas in snabbt inom en radio på 6000 kilometer från Bryssel."
Så skriver Svenska Dagbladet om det senaste projektet för Sveriges del. Men det finns ett smärre problem för denna Nordic Battlegroup: få vill vara med. Man har råkat ut för avhopp från tillsatta positioner, att antagna vänt i dörren, nej i sista sekunden och att antagna inte dykt upp överhuvudtaget.
Det finns även en annan sida av rekryteringen som är att beakta: de som antagits har inte själva sökt positionen, utan har blivit uppringda och rekryterade. Det betyder rimligtvis att motivationen inte är den bästa.
Jag upphör inte att förvånas över hur politikerna slaktar det svenska försvaret, samtidigt som man lägger mer och mer pengar på s.k. insatsstyrkor som alltsomoftast agerar USA:s dörrvakter. Beteendet är förvisso symtomatiskt för eliten i vår tid: ner med det inhemska - mer till det utländska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar