15 april, 2007

Ringaktning av de som varit

Idag besökte jag min fars grav. Han dog alldeles för ung och det tog mig mycket hårt. När jag, min mor och min yngsta bror gick mellan de långa raderna av gravstenar på kyrkogården blev det uppenbart för mig: det är de som ligger här som åsiktsminoriteten i Det Nya Sverige tycker så illa om. Här finns gravstenar med yrken och titlar som sedan länge dött ut. Det är alla Andersson, Fager, Olson, Larsson och Djärv som de så uttryckligen tycker var så ofullständiga i sin "enfald" (som exempelvis KDU ser det). Så ofullständiga att man beslutat sig för att byta ut deras ättlingar mot vem som helst. En dag i Det Nya Sverige ska vara som vilken Coca Cola-reklam som helst, tycks det mig.

Det Sverige som dessa svenskar byggt vidare på, men som cementhäckade globetrotters nu är inriktade på att rasera, är det äkta Sverige – inte en billig kopia av USA som cementhäckarna försöker bygga upp. Sverige som lever i oss svenskar är det som betyder något, något som gångna generationer offrat blod, svett, slit och tårar för. Livet är inget nollsummespel.

Att offra sig för nationen har betytt att offra sig för sin egen framtid, sin familj, sin hembygd, sin trygghet - är inte nationen fri är inte heller du fri. Uppoffringar för nationen är en investering för ens egen framtid – oavsett vad Reinfeldt, Gerdin och de andra tycker om detta. Men nuförtiden försöker kaosteoretikerna (dvs. de som arbetar för ett samhälle som i krassa resultat ger hög arbetslöshet, hög brottslighet, hög utslagning, hög invandring, högt skatteuttag - men ideligen minskad välfärd) att inbilla oss att det är rätt att välja allt annat än uppoffringar för nationen om man ska satsa på sig själv. Samma människor skulle vilja avskaffa gravitationen om de kunde eftersom ”den funnits där så länge” och samtidigt kalla det framsteg.

Jag inbillar mig inte att min politiska kamp är ett försök att förverkliga min fars vilja – jag har ingen rätt att stå som tolk för hans ambitioner. Däremot försöker jag föra hans arv, mitt arv, alla svenskars arv vidare. Sverige lever inom oss alla svenskar – inte i integrationspolitiken, inte i medborgarskapet, inte i språket. Med allt detta i åtanke bör varje svensk vara medveten om att valen man gör i sitt liv påverkar inte bara en själv utan även kommande generationer. Landet är ditt – valet är fritt.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Jag har aldrig sett dig skriva så personligt förut. En djup text som berör. Jag håller med helt om vår nation och det arv som förloras för varje dag som går

Anonym sa...

Sorglig text, fast bra. Att leka USA är vansinne, för dom är vi en av dom yttre kolonierna och inget mer.

Varjager sa...

Din blogg berör Weine.

Jag tackar dig för dina alster.Det finns alltid mycket tänkvärt på din blogg.

Varjager

Anonym sa...

Riktigt fint skrivet!