Det ansiktslösa mediesamhället

Det är paradoxalt att massmedia lever på att flänga ut människors liv, deras tabbar och tavlor i sina lösnummer och samtidigt censurerar foton som de ändå publicerar. Vad är vitsen med att sprida ansiktslösa foton?

De två zambiska fotbollsspelarna som är gripna för gruppvåldtäkt är ett lysande exempel. I vanliga fall censurerar massmedia brottslingars ansikten genom att göra ansiktena mer grovpixlade. Aftonbladet valde inte det traditionella grovpixlandet, utan placerade en ogenomskinlig grå oval över ansiktena. Inte en kvadratmillimeter hud syns. Detta antyder att massmedia inte bara vill censurera de misstänktas identitet, utan också deras ursprung. Hade man endast grovpixlat ansiktena hade det framgått att fotbollsspelarna är, vad våra förfäder skulle beteckna som, "blåmän".

När en icke-svensk gjort nåt bra framhäver man etniciteten. Har en icke-svensk gjort nåt dåligt, ja, då döljer man etniciteten. Detta enligt åsiktsminoritetens dogmer att svenskarna blir rasister om de får reda på gärningsmäns ursprung, men mer välvilligt inställda till mångetnicitet när de får reda på att Zlatan gjort mål. Omyndigförklarandet av svenska folket är skrämmande, för att inte säga patetiskt.