Natten mellan den 8 och den 9 december 2000, mördades en ung svensk pojke. Mördarna var av det snitt som åsiktsminoriteten förespråkar – mycket blandad. Pojken var bara 17 år när han runt midnatt jagades, sparkades, misshandlades med tillhyggen, knivhöggs och slutligen fick halsen avskuren - av Khaled Odeh, en person som aldrig borde ha satt sin fot i Sverige. Ett liv gick till spillo - familj, vänner och bekanta slungades in i bottenlös sorg som bara möttes av fördömanden från samhället. Offret hette inte Pela eller Fadime, eller något annat exotiskt. Han hette Daniel. Och han hade oönskade åsikter.
Daniel Wretström blev 17 år, offer för den nya brottsligheten. Offer för ett politiskt experiment utan tillstånd. Mina tankar går i skrivande stund till Daniel, hans älskade medmänniskor i sorg, men även ilskna tårar för vittnen och medborgare som hade möjligheten att stoppa våldet, men som lät bli. Vila i frid, Daniel. Många minns dig.
Sedan mordet har det årligen hållits en sorgemanifestation i Salem till minnet av Daniel Wretström. Förra året deltog Daniels mamma. Manifestationen är även en protest mot det utbredda och importerade våldet mot svenskar. Så även i år, den 8 december.
Manifestationen har varit kontroversiell då det har funnits krafter som har velat utnyttja mordet i politiska syften, för rekrytering av sörjande, bittra, frustrerade och förbannade svenskar till diverse organisationer som viftar med hängsnaror.
En politisering av en tragisk händelse är en tragisk händelse i sig. Ur minnet och sorgen växer vrede och engagemang som måste få söka sin egen väg – inte förblindas och förledas mitt i sorgen. Många svenskar vill delta i manifestationen, men gör det inte på grund av denna politisering. Alla vet dessutom att medieföretagen drar alla sorgedeltagare över en och samma kamm och hånar dessa som ”extremister”. Det är ju så viktigt för mediemogulerna att placera människor i fack.
De senaste åren har det dock bättrat sig med manifestationen då arrangörerna allt mer söker sig från det sekteristiska och mot det folkliga. Med åren kan det hela bli den lille mannen på gatans engagemang, gräsrötternas protest mot åsiktsminoriteten, vredens seger över likgiltigheten - denna dag i kalla december. Det skulle Sverige må bra av.
Daniel Wretström blev 17 år, offer för den nya brottsligheten. Offer för ett politiskt experiment utan tillstånd. Mina tankar går i skrivande stund till Daniel, hans älskade medmänniskor i sorg, men även ilskna tårar för vittnen och medborgare som hade möjligheten att stoppa våldet, men som lät bli. Vila i frid, Daniel. Många minns dig.
Sedan mordet har det årligen hållits en sorgemanifestation i Salem till minnet av Daniel Wretström. Förra året deltog Daniels mamma. Manifestationen är även en protest mot det utbredda och importerade våldet mot svenskar. Så även i år, den 8 december.
Manifestationen har varit kontroversiell då det har funnits krafter som har velat utnyttja mordet i politiska syften, för rekrytering av sörjande, bittra, frustrerade och förbannade svenskar till diverse organisationer som viftar med hängsnaror.
En politisering av en tragisk händelse är en tragisk händelse i sig. Ur minnet och sorgen växer vrede och engagemang som måste få söka sin egen väg – inte förblindas och förledas mitt i sorgen. Många svenskar vill delta i manifestationen, men gör det inte på grund av denna politisering. Alla vet dessutom att medieföretagen drar alla sorgedeltagare över en och samma kamm och hånar dessa som ”extremister”. Det är ju så viktigt för mediemogulerna att placera människor i fack.
De senaste åren har det dock bättrat sig med manifestationen då arrangörerna allt mer söker sig från det sekteristiska och mot det folkliga. Med åren kan det hela bli den lille mannen på gatans engagemang, gräsrötternas protest mot åsiktsminoriteten, vredens seger över likgiltigheten - denna dag i kalla december. Det skulle Sverige må bra av.
3 kommentarer:
Om namnet på den mördade istället varit, Karim eller Goran och begåts av
några etniska Svenskar. Så hade represntanter från våra annars tigande&hycklande Riksdagspartier, direkt sagt att det låg rasistiska motiv baknom, samt att det var tragiskt och oacceptabelt.I STHLM och andra städer skulle våra hycklande folkvalda gå i täten i fackeltåg sida vid sida tillsammans med offrets anhöriga. Synlig mot alla journalister som givetvis skulle varit på plats.
Våra folkvalda samt alla politiskt korrekta ser skillnad på folk och folk ,alla är definitivt inte lika mycket värda..För om dessa personer verkligen skulle brytt sig på fina fraser som allas "lika värde" så skulle dom inte blunda för den omvända rasismen som dagligen drabbar etniska Svenskar runt om i Sverige.
Johan C Skåne
.
alltså menar du att ingen invandrare har blivit mördad utav en svensk?
När invandrare blir mördade av svenskar så belyses det alldeles ypperligt entusiastiskt av medieföretagen. Eller hur?
Skicka en kommentar