Ämnet härskartekniker är intressant men också relevant för vår tid. Ordet härskartekniker får vanligtvis gemene man att tänka på när Göran Persson vände ryggen till Maud Olofsson mitt under en debatt för några år sedan, men företeelsen har en helt annan tillämplighet som är förbisedd.
Härskartekniker är något som den norska socialpsykologen Berit Ås myntade och definierade redan 1976. De fem härskarteknikerna, dvs. metoder som historiskt sett använts framgångsrikt av makten för att hålla oppositionella på mattan, är följande:
Härskartekniker är något som den norska socialpsykologen Berit Ås myntade och definierade redan 1976. De fem härskarteknikerna, dvs. metoder som historiskt sett använts framgångsrikt av makten för att hålla oppositionella på mattan, är följande:
1. Osynliggörande
2. Förlöjligande
3. Undanhållande av information
4. Dubbelbestraffning
5. Skuldbeläggande
Under de senaste decennierna har maktens olika förgreningar på gräsrotsnivå med oljud överröstat torgmöten. Det har varit visselpipor, påkar mot tunnor, gasdrivna signaltutor, skrän och skrik, nyckelskrammel och alla upptänkliga varianter av dessa. Detta är den första av de fem ursprungliga härskarteknikerna. Att osynliggöra någon genom att osynliggöra dennes argument.
Medieföretagen följer sedan upp med artiklar om att mötet var ”stökigt”, ”bråkigt” eller ”tumultartat”. Och kallar de som störde ordningen för ”motdemonstranter” medan de som höll i mötet får spela rollen av extremister av något slag. Denna härskarteknik, att kalla demonstranterna för extremister, faller under den femte härskartekniken: skuldbeläggande. Alla har vi ju lärt oss att extremister är hemska människor som historiskt förstört för de goda krafterna. Att termen ”extremister” idag säger mer om den som använder den, än den som den används mot är något att begrunda.
Skramlar man med nycklar, blåser i visselpipor eller för annat oväsen utgår jag helt enkelt från att man inte har något att säga. Det är härskarteknikens kärna. Oavsett vem som gör detta. Den som inte har något att säga kan alltid bråka. Så var det i skolan också.
Medieföretagen följer sedan upp med artiklar om att mötet var ”stökigt”, ”bråkigt” eller ”tumultartat”. Och kallar de som störde ordningen för ”motdemonstranter” medan de som höll i mötet får spela rollen av extremister av något slag. Denna härskarteknik, att kalla demonstranterna för extremister, faller under den femte härskartekniken: skuldbeläggande. Alla har vi ju lärt oss att extremister är hemska människor som historiskt förstört för de goda krafterna. Att termen ”extremister” idag säger mer om den som använder den, än den som den används mot är något att begrunda.
Skramlar man med nycklar, blåser i visselpipor eller för annat oväsen utgår jag helt enkelt från att man inte har något att säga. Det är härskarteknikens kärna. Oavsett vem som gör detta. Den som inte har något att säga kan alltid bråka. Så var det i skolan också.
11 kommentarer:
En av de i särklass bästa artiklarna på sidan som du har skrivit.
Tackar för det, z999! Personligen anser jag att definitionen på de olika härskarteknikerna bör uppdateras till vad vi idag vet är maktens sätt att förtrycka oppositionella. Jag återkommer troligen i ämnet.
I Sverige har man använt "koka-groda-metoden" för att härska. För att koka en groda fyller man kastrullen med kallt vatten, släpper i grodan och långsamt höjer man sedan temperaturen. Då hoppar grodan inte ur och den vänjer sig långsamt med temeratur stegringen. Så har politiker och media behandlat oss medborgare. Genom att långsamt flytta fram gränser och åsikter har man fått ett folk som både Hitler och Staling skulle bli avundsjuka över. Vi acceperar allt som vi matas med och de som fortfarande står emot klassas som mentals sjuka med diagnos fobi. I vårt samhälle anser feminister att det är viktigare med lika många styrelse platser för män och kvinnor, än vad det är att förändra attityden hos unga som anser att kvinnor får skylla sig själv om de blir våldtagna.
1. Osynliggörande
2. Förlöjligande
3. Undanhållande av information
4. Dubbelbestraffning
5. Skuldbeläggande
Detta tillämpas även på andra områden t ex invandringen.
Enl 1. så är den fullt normal och inte avvikande mot vad allmänt anses som "normalt"
Enl 2. är du "emot" så blir du förlöjligad som en dum och mindre vetande rasist"
Enl 3. är det nån som tror att vi får, eller ska få, veta allt i frågan. Kostnaderna t ex?
Enl 4: HMF, behöver man säga mer?
Enl 5. Vi skuldbeläggs i samtliga media för att vi ska känna medlidande med dessa stackars strukturellt diskriminerade personer.
Sandelins artikel i DN: "du ska skriva så att folk gråter när de tycker synd om de stackars nvandrarna"
De fem punkterna är användbara i flera sammahang, de är kanske rentav en måttstock för hur saker och ting ska läggas fram inför medborgarna?
Har nu tittat runt på din blogg ett tag och kan bara konstatera att du är en skam för mänskligheten med dina fascistiska åsikter och jag hoppas bara att du själv en dag blir utsatt för det åsikter som du så starkt stödjer.
Weine som alltid har du mycket bra inlägg, men detta är något utöver det vanliga. MYCKET bra skrivet samt välformulerat inlägg!!!
Anonym1: ja, jag tror listan kan göras än mer anpassad för dagens bristande debatt. Den aktuella listan gjordes för 70-talet.
Anonym2: Jag är alltid öppen för debatt, vilket är mer än vad man kan säga om de flesta av mina meningsmotståndare, så därför undrar jag specifikt gör mig till en skam för mänskligheten? Det är lite svårt att få nåt vettigt ur en så svepande formulering. Och fascist är jag inte - jag är inte speciellt förtjust i idén om en korporativ stat. Eller använder du termen "fascist" som man gjorde i Sovjet? Där var alla statens fiender "fascister". "Fascisterna" segrade dock till slut och kommunismen föll. Så var gärna mer specifik.
Jorma: Tackar tackar, Jorma!
Du är klockren som alltid Weine. Du är en inspiration för oss andra.
"Jag återkommer troligen i ämnet."
Ja, det hoppas jag. Det finns en del annat att tillägga om "antirasisternas" debatteknik. Som när kaosteoretikerna svänger sig med ordet "integrationsproblem" på ett sätt som antyder att det inte finns något problem, det enda som behövs är lite integration.
Undanhållande av information används ju ganska flitigt också. Om mötet var litet skriver man helst ingenting om det. Det är om det var stort media känner sig tvungna att skriva om det och kallar det "stökigt och bråkigt". Man "glömmer" att nämna att bråket och stöket kom ifrån "motdemonstranternas" sida och framställer istället dem som någon slags hjältar, försvarare av demokratin. Konstigt egentligen eftersom de var där för att förstöra för meningsmotståndare att framföra sina åsikter och det är ju väldigt odemokratiskt.
Instämmer till fullo ! En annan, typiskt stalinistisk form av härskarteknik, är att helt fräckt påstå att någonting är vitt när det egentligen är svart, d.v.s. använda sin maktposition till att sprida de mest häpnadsväckande lögner som man vet inte kommer att ifrågasättas, i alla fall inte tillräckligt kraftfullt eftersom de kommer från någon som redan har maktpositionens eller "expertens" auktoritet.
Med inspiration från vokabulären i Moskvarättegångarna slungades dessa lögner ut 1968, som gatstenar ur ett underifrånperspektiv som gillades av den tidens lättledda ungdomsgeneration som längtade efter sin fadersrevolt. Lögnerna fick inte omdelbart något genomslag i det decenniets maktelit, men det dröjde bara ett par år tills de som ville upp insåg att de var en perfekt murbräcka för den som ville ta sig in i etablissemanget och erövra makten. Sedan dess har Pravda-terminologin varit "en omistlig del av" det Medie- och Politikindustriella Komplexet.
Skicka en kommentar