Rakryggadläsare konfronterar Maria Leissner

Rakryggad uppmuntrar allt som oftast sina hängivna läsare att skrida från ord till handling. Att vara medveten är ett bra första steg, men måste också följas av konkret handling för att få till stånd en förändring. Det går inte i längden att vara missnöjd med samhällsproblemen och inte göra något åt det. Även den minsta insatsen är ett steg framåt.

Nedan publicerar jag mäjlkonversation mellan en Rakryggadläsare och Maria Leissner, utrikesdepartementets ordförande för delegationen för romska frågor. Ämnet är det rättshaveristiska agerandet från Leissner gentemot myndigheter som skött sina uppgifter enligt regelboken. Fallet beskrivs här av UNT.


Från: Anders Jansson
Till: maria.leissner@foreign.ministry.se

Datum: 2008-10-16 12:26

Ärende: JO-anmälan?

Angående behandlingen av Romerna och deras anhöriga, under deras tillfälliga sjukhusvistelse i Uppsala i samband med olycka.

Hej!

Som tack för utfört arbete JO-anmäls nu Polisen, Akademiska sjukhuset och Uppsala kommun. Här sköter sig tre samhällsinstanser klanderfritt och behandlar Romerna efter rådande svensk lag. Och för detta blir de JO-anmälda. Ni politiker pratar sig varma om "människors lika värde", men agerar precis tvärtom. Är man en minoritet i dagens Sverige så ska man tydligen behandlas med silkesvantar och få lite mera utöver. Behandlas minoriteter som i ovanstående fall, som vilka som helst, är de marginaliserade, diskriminerade och i det närmaste utsatta för rasism enligt eran tolkning. Varför?

Mvh

Anders Jansson


Hej Anders,

Du har rätt i att många ansträngde sig i Uppsala Kommun för att ge de skadade rumänska romerna den vård de behövde. Trots det finns många frågetecken som delegationen har bett JO titta på. Det är fortfarande delvis oklart för många instanser i Sverige hur man ska tillämpa de olika bestämmelser som handlar om EUmedborgares rörelsefrihet och rätt till hjälp och skydd vid tillfälligt besök i andra EUländer, det märkte vi under de aktuella händelserna. En rad besvärligheter inträffade, som polisavhysning av de romer som kommit för att stötta sina skadade släktingar, en bristande samordning och beredskap hos kommunen att överhuvudtaget hantera människor som är i nöd men saknar det allra mest grundläggande som t ex nånstans att sova och tvätta sig.

De bestämmelser som finns och de beslut som fattades beträffande när de två familjemedlemmar som var svårast skadade skulle kunna transporteras tillbaka till hemlandet motiverar också att JO tittar på detta lite närmare. Att skriva ut en liten flicka med multipla höftfrakturer och ett nyinsatt s k Hoffmaninstrument runt hela höftpartiet till en bil, utan möjlighet att sköta vare sig normal hygien eller behandling av nyopererade sår är en detalj som kan förtjäna en diskussion.

Kommunen ordnade med en campingstuga, men det ändrar inte det faktum att sjukhuset skrev ut henne till en medicinskt helt oacceptabel situation. Flickan fick omgående en inflammation i såret och var tvungen att akut uppsöka sjukhuset igen. Mamman sattes på ett flygplan till stora kostnader för samhället bara någon dag efter att man sytt ihop hennes sargade buk för att hon då bedömdes som "transportabel". All sjukvårdspersonal som reste med detta i hast ivägskickade specialchartrade plan kostade dessutom stora pengar för samhället.

Min slutsats från detta särskilda fall är att vår välfärdsapparat är väldigt bra på att ge hjälp åt människor som redan har en viss levnadsnivå när det gäller boende, pengar till medicin, tillgång till badrum mm, men att man står ganska handfallen och därför riskerar att fatta fel beslut när man hanterar människor vars standard ligger så fruktansvärt under det vi normalt ser i Sverige. Sedan har du alldeles rätt i att väldigt många i Uppsala gjorde väldigt mycket för att hjälpa till i ett bekymmersamt läge där reglerna är oklara. Det kan ju också JO komma att konstatera!

Med vänlig hälsning,

Maria Leissner

Ordförande för delegationen för romska frågor