I och med Civilkuragepriset har det uppmärksammats att en hel del medborgare ingripit med risk för liv och lem för sina medmänniskor. Detta är mycket glädjande, anser jag. De som griper in kan utan vidare klassas som rakryggade – de säger ifrån.Det senaste fallet skedde i Bredäng, Skärholmen, när 19-årige Sandra Kovanen klivit av bussen efter att ha hälsat på sin mamma i Hässelby. På bussen gjorde en 25-årig invandrare närmanden mot henne och undrade vilken hållplats Sandra skulle kliva av på. När hon sedan klev av bussen viskade invandraren något till sin kompis och följde efter Sandra. Kort därpå kände hon ett stryptag om sin hals. Gärningsmannen fällde henne till marken och satte sig gränsle över henne. Invandraren drog fram en kniv och hotade Sandra på engelska med att skära halsen av henne om hon inte slutade skrika.
Några främmande människor hördes i närheten och gärningsmannen blev skrämd, drog med sig Sandra till baksidan av en byggnad. En taxichaufför hörde Sandras skrik och klev ur sin bil. Efter att taxichauffören sagt att han inte vill bli inblandad åkte han sin väg. Men en som hade råg i ryggen var Peter Olsson, mentalskötare till yrket. Han såg vad som hände och beväpnade sig med ett stolsben och rusade till undsättning.
Samtidigt slet invandraren av Sandra hennes kläder och sa: ”- Jag vill bara ha sex med dig, sedan kan du gå hem!” Med höjt stolsben motade Peter bort en gärningsmannen från Sandra. ”- Stopp, inte ett steg till!” röt Peter åt gärningsmannen. Sandra tog skydd bakom Peter som försiktigt förde in henne i porten till byggnaden.Peter var hela tiden på sin vakt mot den presumtive våldtäktsmannen. Om han närmade sig dem skulle han använda stolsbenet hade han bestämt sig. Men den s.k. mannen bara tittade på dem och försvann sedan i nattmörkret.
Detta skedde i november. I januari greps han efter en våldtäkt och dömdes för flera fall av våldtäkt, försök till våldtäkt och hemfridsbrott av Södertörns tingsrätt. Straffet blev 6,5 års fängelse, nästan lika mycket som en mångmiljonbedragare skulle ha fått. Invandraren dömdes även till livstids utvisning och 500 000 kronor i skadestånd.
Peter berättar om sitt civilkurage: ” – Min lillebror är likadan. Det är väl något inbyggt, att agera när någon blir dåligt behandlad eller far illa på något sätt.”
Ett annat fall värt att uppmärksammas skedde i Karlstad, också det i november. 61-årige Kurt Larsson ingrep när han såg ett gäng personer misshandla en liggande person. Det fega dådet stoppade Kurt, och blev själv nedslagen. Han förlorade medvetandet och vittnen berättar att fegisarna sparkade och hoppade på den medvetslöse Kurt Larsson, en man med råg i ryggen. De hoppade på hans huvud, slog sönder hans käke och tänder och knäckte hans näsa. Polisen i Karlstad önskar att fler gör som Kurt. Det önskar Rakryggad också. Kurt menar att han var tvungen att ingripa: ”- Det är min plikt som svensk medborgare.” Fler måste riskera något för ett bättre samhälle. Hur mycket blod, svett och tårar har inte runnit för att bygga vårt land? Ska vi bara ge upp nu efter allt detta? Nej, upp till kamp! Till slut är de modiga i majoritet och de fega dåden på tillbakagång.
En Rakryggadläsare berättade nyligen att han rekommenderar undertecknad till Civilkuragepriset, men i skuggan av ovanstående fall kan inte det arbete jag gör med bloggen jämföras med de enorma riskerna som Peter och Kurt tagit för att rädda en annan medmänniska. Men gesten är fin.
6 kommentarer:
Att handla på det sätt du nämner innebär att man plötsigt inte bara är fiende till våldtäktmannen/männen utan man har skaffat sig en mäktig fiende i "Rättsväsendet", också. (Citattecknen är medvetna)
Som vanligt är det dubbla budskap som framförs av Makten, du skall både hjälpa en medmänniska och sedan i efterhand försvara dig emot den obligatoriska motanmälan för misshandel som kommer från slöddret.
Då är ditt ord inte så mycket värt längre!
Klemandet i domstolarna med främst våldsbrottsligar är oerhört.
Det socialistiska tänkandet om skillnaden mellan brott mot staten (=allvarligt) och brott mot enskild person (=oftast bagatelliserat) är forfarande i fullt bruk i domstolarna.
Ej att förglömma Gnesta killarna som hoppade i mellan när minst 20 fegisar sparkade och slog på en ensam tjej i Södertälje. De hoppade i mellan och räddade troligtvis livet på tjejen.
//Crille
Som ovan talare säger. Vem vill gripa in när man själv riskerar att fällas för något?
Jag har inget emot att ta en smäll men jag vill inte bli fälld i domstol när jag gjorde rätt..
Det myndigheterna kan göra bättre, är att upplysa om vilka rättigheter man har vid ett ingripande. Den rättsliga termen är 'envarsingripande', då får du tillgripa det våld som krävs för att tex. komma fri från rånare eller hjälpa någon vid misshandel. Då får du använda 'icke oförsvarbart' våld.
Det finns två typer av människor!
Den som älskar sig själv och lever för att bevara sig själv endast.
Den som bevarar sig själv och det den älskar genom att offra sig själv för det.
Jag är 75+ och skiter i lagar regler och förordningar nedpräntade av de som ej har levt ute i vårt svenska samhälle. Mina beslut som kanske måste tagas sekundsnabbt är det enda som gäller. Så klart var och en av oss skall ingripa när annan är i fara. Jag ställer upp. Du också va? Vi måste skydda varandra inför den sk rättvisan. Varför har vi ej byggt up ngn fond för detta. Eller finns det redan? Vi får beväpna oss på alla sätt. Har du ngt förslag?
Skicka en kommentar