01 januari, 2009

Salemmanifestationen: En deltagares betraktelser

Jag kommer till Rönninge station, därifrån Salemmarschen avgår varje år, något senare än de flesta. Tåget håller redan på ställa upp när jag kommer in på parkeringsplatsen. Det är som vanligt en varm men något märklig stämning på platsen, en glädje att känna igen många ansikten från hela landet men samtidigt är den dämpad - stundens allvar och det faktum att detta är en sorgemarsch för en ung man som mördades bara för att han var svensk och patriot gör sig ständigt påmind.

Medan facklor och rosor delas ut till deltagarna av de kvinnliga funktionärer så lyssnar jag på radionyheterna via min mobiltelefon. Situationen känns bizarr, eftersom nyheterna talar om att polisen "kämpar för att hålla grupperna i sär" samtidigt som vi, ungefär 800 svenskar, står uppställda fredligt som vilken söndagsklass ute på vinterpromenad som helst. Detta är fjärde gången på fem år jag deltar i Salem, och aldrig någonsin har jag sett en nationalist som uppträtt det minsta aggressivt eller provokativt, än mindre haft några problem med polisen. Inte heller har jag så mycket som sett en enda AFA:it eller någon bortskämd tonårshuligan från någon annan bokstavssekt. Ja, det finns våld i Salem denna dag, ett utbrett, samhällshatande och odemokratiskt våld - men det våldet har aldrig funnits i närhet av marschen. Här är det tusentalet korrekt uppträdande svenskar som varje år vill lägga ner blommor på Daniels mordplats och sedan lyssna på tal som säger att vi aldrig får acceptera det svenskfientliga våldet som en del av vår vardag. Varken mer eller mindre.

Mediabilden av ett nersläckt Salem där innevånarna låser inne sig i rädsla för "nazister" kunde inte vara mer felaktig. Det lyser julmysigt i de flesta fönster. I vissa av dem står folk och tittar på tåget, flera vinkar påhejande eller gör tummen upp. Marschen går tyst genom den lilla kommunen, det enda som hörs är skotramp och journalisternas kamerablixtrande. Det är en sorgemarsch, en reaktion mot något som är sjukt i vårt samhälle - endast en eller två tonåringar som gör sin första marsch talar med sina granne eller svarar i telefon innan någon i dess närhet hyschar dem.

Det är svårt att se riktigt vad huliganvänstern, kvällstidningsjournalisterna eller de etablerade politikerna som fördömer viljan att upprätthålla Daniels minne, är rädda för. Kanske är de de tre blonda tonårstjejerna som går bakom mig? Kanske är de de ordningssamma och välklädda unga män som tyst går med en en ros i ena handen och en sorgsen och allvarlig min? Eller är det de äldre kvinnor som jag känner igen från flertalet andra svenskvänliga möten? Det känns så orimligt att just denna samling människor som sköter sig bättre än 99 % av alla former av offentliga sammankomster skulle upplevas som "onda", "extrema" och "farliga" av någon? Farliga för vem?

Det är också samtidigt en marsch av både vänner och främlingar. Jag går inte med någon jag känner men det känns ändå som att man är bland bekanta som man har något djupt och varmt gemensamt med. Den unga killen i AIK-tröja till vänster om mig går inte heller med sin kompisgrupp utan "ensam". Det är uppenbart att det är hans första marsch, han är påtagligt orolig och tittar hela tiden sig omkring när lokalbefolkningen ute på eftermiddagstur stannar till och beskådar paraden. Varje gång tåget stannar till så tittar han framåt för att se om det är något fel, han uppträder förmodligen som jag gjorde under min första marsch. Jag och andra lugnar honom, att det inte är någon fara och att han inte ens kommer att få se en enda motdemonstrant. När man kort samtalar med andra känns det vant, som om man känner varandra på något sätt trots att vi inte ens presenterat oss för varandra.

När tåget kommit upp till den gatukorsningen där mordet skedde är det dags att släcka facklorna och lägga ner blommorna vid det trämonument som varje år tillfälligt sätts upp på plats. Jag känner igen flera personer som kände Daniel, någon av tjejerna har till och med talat något år. Det hela får mig att tänka på hur media och vänsterextremister brukar påstå att Daniels mamma skulle vara emot manifestationen, trots detta brukar hon nämligen närvara och för något år sedan fick hon ett brev uppläst av en av talarna. Någon dag senare skall jag också slås av ett påstående av en Expo-aktivist i tidningen Journalisten som skriver att polisen inte släpper fram journalister, att det är avspärrat 50 meter åt varje håll under marschen. Påståendet är verklighetsfrämmande, någon sådan situation finns inte och det rör sig ett flertal journalister och fotografer obehindrat i området.

De flesta journalister håller sig längst bak till vänster om scen, de ser inte riktigt så rädda ut som de kommer att vilja ge uttryck för när de kommer hem och skall skriva om kvällens händelser. I kontrast till detta leker ett flertal småbarn kring några stenar på andra sidan av publiken - tyvärr har de inte välsignas med någon snö att leka med i år medans de tråkiga vuxna står och lyssnar på trista tal. De minsta barnen på plats bärs av sina förländrar eller sitter i barnstol. Så här har det sett ut år efter år efter år i Salem utan att media skrivit om det eller visat bilder på det. De passar förmodligen inte deras syften att presentera den bild av Salemmarschen som de själva på plats blir vittnen till.

När vi står här och talen och musikframträdanden skall ljuda så hörs dagens enda utbrott från extremvänstern vi får ta del av. En mindre grupp människor i skygg av mörkret skriker först "Inga fascister på våra gator" och sedan "mördare" innan de tycks sluta att existera. Debattinlägget väcker ett och annat skratt. Vilken fullständigt surealistisk situation! Här går vi som sörjer ett mord på en ung svensk man och blir kallade för "mördare" av antidemokrater som inte bara hyllar detta mord utan har gjort banderoller med texter som "En av dem mördad - nu tar vi resten".

Detta var den nionde marschen på raken. Varje år har antidemokraterna lovat att stoppa marschen, inget år har de ens lyckats visa sig för oss som deltar i sorgemarschen. Det enda deras samhällshat räcker till är att för några timmar göra idyllen Salem till en kravallzon där de enda som drabbas är villabor och andra vanliga svenskar. I brist på annat ger man sig på polisen när de försöker upprätthålla ordningen och brandkåren när de skall släcka vänsterextremisternas mordbränder. Polisen har direktiv från sin ledning att inte ingripa mot de kriminella antidemokraterna, det kan upplevas som "provocerande" säger man från polisens håll efter vänsterkravallerna i Göteborg i samband med EU-mötet 2001.

När talen är över och trubaduren på scenen traditionellt till sist avslutar med Ultima Thules Fäderneslandet är det dags att återgå till samlingsplatsen. Alla jag ser verkar nöjda med marschen även om det var något färre deltagare i år än tidigare. Nationaldemokrater höjer humöret ytterligare genom att gratis dela ut sin tidning Nationell Idag. När det är dags att säga hejdå och sätta sig på pendeln hem igen lyssnar jag på radionyheterna igen, "polisen lyckades hålla de båda grupperna i sär" berättar den kvinnliga radiorösten och det är svårt att begripa att det är sorgemarschen över Daniel Wretströms minne hon syftar på.

Vi ses i nästa december Daniel, i Salem som brukligt!

13 kommentarer:

Anonym sa...

Varför är fulmedia och annat flumskit så rädda för denna manifestation. Jag har sett den där jävla banderollen på bild, men får jag se den bäras i verkligheten ansvarar jag inte för mina handlingar....Blodsven

Crille sa...

Tack för det här, läst och begrundat. Texten tar jag och sprider vidare om det är ok?
Där ser man hur det är.

//Crille

Anonym sa...

Den bild som media förmedlar stämmer inte enl. artikeln.
Denna desinformation som sprids är ett slag under bältet på oss patrioter. Den skadar syftet med marschen. Den skadar oss.
Varför tillåter vi detta?
Varför ställer vi inte journalisterna mot väggen och låter dem svara på våra frågor? Stå till svars
och med pondus göra klart att vi inte tolererar en förljugen medabild.
Vill media fortsätta att sprida lögner om oss måste vi agera. Ta strid och försvara oss mot påhoppen och lögnerna.
Media/journaliskåren är en av våra största fiender.FKR

Greger Rutgerson sa...

Tack för denna utmärkta återgivning av din upplevelse av Salem-marschen. Ja det hela är högst absurt.

Speciellt det du skriver:

"Vilken fullständigt surealistisk situation! Här går vi som sörjer ett mord på en ung svensk man och blir kallade för "mördare" av antidemokrater som inte bara hyllar detta mord utan har gjort banderoller med texter som "En av dem mördad - nu tar vi resten".

Jag får god lust att delta i marschen nästa gång!

Anonym sa...

Ja, det var väl lite såhär jag upplevde marschen iår också. Hoppas jag får se fler vänliga människor nästa år också!
/En som deltog

Carl sa...

finns det youtube filmer på reportarna som förjuger situationen. skulle nog se roligt ut när verkligheten inte stämmer med deras beskrivning. är det inte förtal att utmåla Svenskar som samlas för alla möjliga kränkande benämningar.
Hoppas det inte blir förbjudet att vara Svensk i Sverige, om fulmedia och fulpolitiker får fortsätta blir det förbjudet med Svenskar det är redan skamligt att vara Svensk i Sverige! testa att säga "Jag är stolt att vara Svensk" plötsligt är du hemsk person som riskerar att få betala skadestånd till närmsta ytlänning som blir kränkt av din närvaro

Anonym sa...

I mitt förra inlägg (Anonym 20:12) glömde jag att framföra ett tack till dig. Artikeln är skriven med värme och viss humor.
Fick en kick att delta vid nästa marsch.FKR

Weine Berg sa...

Det är inte jag som skrivit texten...

Anonym sa...

Fast den anonyma själ som skrivit denna text har inga problem med om den sprids vidare....

*smickrad*

Anonym sa...

En mycket bra blogg - fortsätt - Jag väntar med spänning på nästa blogg.
Det är ju så att de som skriker nazister -främlingsfientliga - egentligen är svenskfientliga - de nedvärderar de egna sedvänjerna och den egna kulturen - med andra ord lider dessa av fobier etnomasoshism, vilket innebär att de har en form av sjukdom och är i behov av psyk. terapi. // Marion

Anonym sa...

Nyamko Sabuni har ju påstått att
årets Salemmarsh var våldsamm,
är såna lögner ett
sätt att försöka stoppa marshen ?

Anonym 2 sa...

Anonym>>> Det var ju våldsamheter så visst stämmer det. Polisen har ju fått anmälningar emot sig för obefogat våld.
Märkligt nog så är det bara "motdemonstranter" som har anmält än så länge.

Människorna i den "främlingsfientliga" demonstrationen/marschen hade lyckligtvis inte samma problem med den "olydiga" polismyndigheten.
Polisen kanske tycker bättre om "främlingsfientliga" människor?

Henrik sa...

Ett år kommer jag gå där. Jag har personligen inte märkt av svenskfientligheten, men jag tycker nog att jag borde bilda mig en egen uppfattning om den här marschen istället för att bara läsa på internet varje år.