Exklusiv intervju med Vávra Suk

Nyligen utsattes du för mordförsök av kommunistiska AFA. Kan du berätta vad som hände?
- Jag överfölls när jag stod vid min bil. Det dök upp två personer bakom mig. Båda var maskerade, så jag förstod genast vad det var frågan om. Bakom dem dök ytterligare ett tiotal upp. Jag hann dock sätta mig i bilen och starta den. Då var de redan framme hos mig, en anföll mig från förarsidan och en från passagerarsidan. Den ena slog mig i huvudet med en sten, den andre högg mig i armen. När jag fick fart på bilen kunde de dock inte komma åt mig längre, och sprang därifrån. De fick heller inte så stort utrymme att slå mot mig inne i bilen. Det är uppenbart att de ville skada mig mer än så.

Hur känns det nu efteråt?
- Det är ingen fara. Jag fick sy ett stygn i huvudet, och armen tyckte läkarna skulle läka av sig själv. Det har den också gjort. Självklart är man ju förbannad och ännu mer besluten att göra Nationell Idag till veckotidning. Det här ska de inte lyckas stoppa. Det verkar som att många andra känner på samma sätt - det har strömmat in nya prenumeranter och ekonomiska bidrag. Många som väljer att teckna prenumeration skriver att de varit avvaktande tidigare, men att det fega överfallet fått dem att ta steget.

Vet du hur det går med polisens utredning av fallet?
- Det verkar som att de ser allvarligt på det den här gången. Politikerna har ju tidigare försvarat och rättfärdigat vänsterns våld, så länge det riktat sig mot nationella. Det har gjort att polisen på olika sätt hindrats i sitt arbete och fått prioritera ner dessa brott. Nu har extremvänstern blivit näst intill okontrollerbar för makthavarna. De vandaliserar butiker, centerns lokaler, hela stadskärnor, och även när det rör våld mot nationell har de gått från gatuslagsmål till rena attentat. Det gör att de inte längre fyller den uppgift som makthavarna vill att de ska, så nu vill de nog klämma åt dem lite. Vi kan förmodligen se fram emot ett antal fällande domar.

Har din syn på ditt engagemang förändrats av attentatet?
- Egentligen inte. AFA har alltid funnits där som ett litet irritationsmoment, men de är bara makthavarnas springpojkar. Det är makthavarna som är våra verkliga motståndare. Man har alltid en beredskap för att sådant ska kunna hända, man försäkrar bilen och vidtar de åtgärder man kan, men samtidigt kan man inte låta detta hot på något sätt inverka på verksamheten. Det är bara att köra på som vanligt. Det är klart att jag kanske ser mig över axeln en extra gång, men mer är det inte.

Har du märkt av några reaktioner från omgivningen på grund av attentatet?
- Javisst, alla sluter upp som en stor familj. Det känns fantastiskt. Även människor som inte är med i ND hör av sig och uttrycker sitt stöd. Många hjälper till ekonomiskt eller på andra sätt. Den här gemenskapen har verkligen stärkt mig. Jag vill tacka alla för att de ställer upp, det ger kraft att jobba ännu mer!

Hur kommer det sig att du, en viktig kugge i arbetet med Nationell Idag, var utan beskydd direkt efter ett officiellt arrangemang?
- Efter åratal av arbete med torgmöten och demonstrationer har vi vana att hantera säkerheten under själva arrangemanget. Vi har dock inte resurser att följa med alla hem, när aktiviteten är slut. Nu var det också så att jag skulle lämna av en del utrustning i södra Stockholm. Man kan ju även fråga sig varför en viktig kugge ska arbeta med sådant, men det är så vår organisation är. Alla hjälps åt med det grova arbetet, det spelar ingen roll vilken position man har. I en folkrörelse hugger alla i där det behövs. Det är svårt att värja sig emot att någon luskar reda på var vi förvarar vår utrustning eller att någon följer efter bilen, även om jag naturligtvis var uppmärksam. Vi kommer att lägga om en del rutiner nu för att öka säkerheten. Samtidigt får man inte ha så rigorösa säkerhetsarrangemang att det inverkar på det arbete vi bedriver. Det är alltid en balansgång.

År 2004 var ett turbulent år för ditt parti Nationaldemokraterna. Tor Paulsson försvann från partiledarposten bland annat. I mångt och mycket markerade händelsen en nystart för partiet. Vad skiljer det gamla Nationaldemokraterna från det nya?
- Paulsson var aldrig partiledare, det var Anders Steen, och jag tror att detta missförstånd belyser en del av problemet. Förr hade partiet en del företrädare och chefer som bara var det till namnet – för att det såg bra ut på papperet. I själva verket var det andra människor bakom som gjorde jobbet, som ofta ansågs för unga för att vara representativa. Idag är vi noga med att inte lansera chefer och företrädare som inte är det i verkligheten. Det är viktigt för förtroendet och för stabiliteten internt. Hade vi gjort så från början hade historien med Paulsson inte alls haft samma konsekvenser.

Förr präglades organisationen också av mycket demonstrationer och det var aktiviteter hela tiden. Vi insåg dock gradvis att detta aldrig byggde någon stabil grund att bygga vidare på. Det var en relativt liten grupp som arbetade professionellt med att anordna demonstrationerna åt en stor grupp som ändå aldrig riktigt blev en del av organisationen. Vi beslutade oss därför att bygga en stabil finansiell grund som skulle kunna stå på egna ben och dessutom bidra till verksamheten – tidningen. Med de resurser tidningsprojektet kan föra med sig kan vi återigen börja demonstrera. Den erfarenhet vi gjort är att stora demonstrationer kostar mycket i både tid och pengar att anordna, och att man först måste skaffa detta innan man sätter igång.

Vissa menar att ND gjorde samma misstag som SD genom att i början av sin existens tillåta mer extrema individer i sina led. Håller du med om den beskrivningen?
- Nej. När vi startade partiet fanns redan flera andra organisationer dit folk med en annan ideologi eller andra arbetsmetoder kunde gå, så det var aldrig något problem. Grupptrycket var också ganska hårt i partiet på att man var en god nationalist, och inte till exempel hängde kvar vid den bild som Hollywood gav av hur en nationalist skulle vara. De som inte passade in märkte detta snabbt och gick över till någon annan organisation.

Sedan kan man ju alltid ha synpunkter på vad som är extremt. Det i särklass mest extrema jag vet är Reinfeldts och Sahlins nyliberalistiska politik – det kan inte bli mycket mer extremt än så. Rasera ditt land, ge bort alla dess tillgångar till storfinansen, skrota hela försvaret, använd pengar som skulle gå till pensioner och vården till att betala gratis uppehälle åt hundratusentals utländska snyltgäster, och utrota slutligen ditt folk. Det kan knappast vara ”extremt” att motsätta sig en sådan politik?

Har ND förändrats ideologiskt genom åren?
- Nej. Den etnopluralistiska linje vi införde i starten är helt rätt. Det som hänt genom åren är att vi använt denna ideologi i praktiken, i kommunfullmäktige och i debatter, och gång på gång visat hur slagkraftig den är. Det har naturligtvis ibland varit svårt att i olika konkreta fall hitta vad som motsvara denna ideologi bäst, och det är det vårt ideologiska/politiska arbete har fokuserat på. ND har dock de senare åren vågat ta ställning mer realpolitiskt utifrån sin ideologi, som nu senast i Israel/Palestinakonflikten.

ND blir ofta anklagade för att vara rasister. Hur skulle du förklara för den oinsatte vad som gör att ni inte är rasister?
- I debatten finns många olika uppfattningar om vad rasism är. En stor del av de politiskt korrekta tycks tro att det är rasism att anse att det finns skillnader mellan olika folkslag vad gäller fysiska och psykiska egenskaper. Om det är rasism så är både vi och en absolut majoritet av vetenskapsmännen rasister, för de etniska skillnaderna är ett bevisbart faktum.

Rasism för mig är att man förnekar ett folk dess rättigheter. Precis som det finns rättigheter för individer så anser vi att det ska finnas rättigheter för hela folk. Till exempel att bygga ett samhälle som passar det egna folket – alla folk är ju olika och vill ha sina civilisationer uppbyggda på olika sätt. Den viktigaste rätten är rätten till liv, något som även FN:s konvention om folkmord anger (länk t ex http://www.preventgenocide.org/se/konvention.htm). Där anges att folkmord inte bara är när man dödar medlemmar ur gruppen, utan även åtgärder som att barnen tas ifrån föräldrarna för att uppfostras hos ett annat folk, att man begränsar antalet födslar i gruppen osv. Alla dessa kriterier är uppfyllda när det gäller mångkulturen i Sverige. Om det är några som är rasister i Sverige så är det makthavarna, som genomför ett regelrätt folkmord på den svenska befolkningen. Resultatet blir att svenskarna blir i minoritet inom 50 år. Samma sak händer både i USA och stora delar av Europa, enligt myndigheter som håller reda på befolkningsstatistik och demografi. Vi håller på att bli utrotade – etniskt rensade, och de har mage att kalla oss för rasister när vi protesterar!

Vi står för goda relationer länder och folk emellan. Varje folk ska ha rätt till ett eget hemland, där man kan känna sig trygg och leva så som man själv vill. En värld som var på det sättet skulle ha mycket större möjligheter att leva i fred än om man blandar olika folk, så som sker nu. Ingen kan precis påstå att Paris brinnande förorter och kravaller i Rosengård gynnar freden.

Vad skiljer er från Sverigedemokraterna, anser du?
- Av väljarna sammanblandas vi ofta, trots att det finns stora skillnader. Samtidigt pekar detta på att skillnaderna inte spelar så stor roll för väljarna, bara man blir av med mångkulturen. Det är den största utmaningen just nu. Därför har vi också föreslagit flera invandringskritiska partier en gemensam lista i val. En del mindre partier har nappat, men SD har hittills ställt sig avvisande.

Skillnaderna mellan ND och SD ligger i både organisationsmodell och ideologi. Det man märker först är att SD vill bli accepterade av etablissemanget. Man jämför sig gärna med olika partier, och man använder också samma retorik och nazist-stämpling som etablissemanget mot andra invandringskritiker i hopp om att själva rentvå sig.

Ideologiskt verkar SD ha Dansk Folkparti som förebild. Man hejar på USA när detta imperium angriper muslimer, och man ställer sig reservationslöst på Israels sida. Detta menar ND är mycket kortsiktigt. Visst kan man vinna propagandistiska poänger och utnyttja att USA utmålat muslimerna som barbariska trashankar som måste bekämpas, många svenskar som själva drabbats av mångkulturen känner nog så. Tänker man efter lite så inser man istället att USA:s angrepp mot olika muslimska länder bara leder till ökad invandring till Sverige. USA vill införa mångkultur och en globalistisk marknadsordning i hela världen. Hos oss sker erövringen genom propagandafilmer från Hollywood och genom att de globala företagen tar över en allt större del av ägandet över svenska tillgångar. Andra länder har ställt sig på tvären och vägrat inordna sig, dessa försöker USA i stället att erövra med vapenmakt. Jag är medveten om att muslimer gärna skulle vilja ta över världen om de kunde, men idag är oligarkerna som styr USA ett mycket större hot.

För ND handlar en nationalistisk politik om mycket mer än invandringsfrågan. Det handlar om att bygga upp ett folkhem med god gemenskap. SD har som strategi att bara tala om invandringsfrågan, för att ”minimera angreppsytan”, dvs undgå kritik. Egentligen vill en del i partiledningen över huvud taget inte beteckna sig som nationalister.

SD verkar också vara mera åt det borgerliga hållet. ND vill bygga upp en folkgemenskap där hög som låg hjälps åt. Vi vill begränsa storfinansens makt och vår ekonomiska politik bygger på småskalighet och nationellt ansvar.

Folkhemstanken präglar också hur organisationsbygget ser ut. ND vill bygga upp en folkrörelse som delvis sysslar med politik, men där man också arbetar på många andra fronter: egna medier, egna företag, bostadsrättsföreningar (typ svensk-byar), egna skolor och daghem, kulturföreningar osv. SD är just bara ett parti, utan så mycket till gräsrötter.

Jag känner också att allt fler i SD:s ledning har gett upp kampens verkliga mål och faktiskt tänkt sig acceptera att majoriteten av de utomeuropeiska invandrare som kommit till Sverige är kvar för att stanna. Man menar att de kan bli svenskar bara de talar svenska och assimilerar sig. Det är ett fullständigt oacceptabelt svek som kommer att leda till att Sverige upphör att vara ett västerländskt land. Även om invandringen skulle stoppas nu så räcker de som redan är här för att Sverige ska bli ett nytt Algeriet. Kulturen formas av folket, inte tvärtom. Om SD har gett upp tanken på att någonsin få majoritet för en omfattande återvandring, så gör de mer skada än nytta.

Arbetet med Nationell Idag verkar gå bra för er och som det ser ut nu kommer tidningen vara den första riktigt oppositionella som får presstöd. Hur känns det att leda ett sådant genombrott?
- Det känns bra, men jag vill åstadkomma mycket mer. Jag är ivrig att använda presstödet till att bygga ut verksamheten ännu mer. Vår politik ligger rätt i tiden, många längtar efter en förändring och med en ekonomisk kris kommer nya möjligheter. Det är en spännande tid vi har framför oss.

Hur kommer ND:s satsning inför EU-valet och riksdagsvalet att se ut?
- Som alltid ställer vi upp på så många ställen vi kan, det gäller både EU- och andra val. Valen är ett utmärkt tillfälle att berätta om sin politik och hur vi vill bygga samhället. Den parlamentariska kampen är en viktig del av verksamheten och mandaten i Södertälje och Nykvarn har varit ovärderliga i att nå ut med vårt budskap.

Vi håller som bäst på med att blåsa liv i lokalavdelningarna runt om i landet för att kunna ställa upp i lokalval på så många orter som möjligt. I Södertälje blir det extra spännande att se resultatet, efter flera års framgångsrikt och mycket uppmärksammat arbete. EU-valet lär ge en fingervisning om hur det går i kommunen senare i lokalvalen.