22 december, 2006

Hur förringa svenskar på bästa sätt?

”Vad är svenskt?” Den retoriska frågan används som ett vapen mot varje människa som höjer rösten i kritik mot mångkulturen och tvångsintegrationen. Göran Persson definierade svenskhet med att den som ”lever och verkar i Sverige” är svensk. Stadsteatern i Göteborg menar istället att svensk är den som ”lever, jobbar, älskar, äter eller betalar skatt” i Sverige – oavsett etnicitet förstås. Det råder ännu oklarheter om denna definition. Om en person jobbar svart, älskar och äter, men alltså inte betalar skatt – är den då fyra femtedelar svensk? Och vad är då en halvsvensk? Göteborgs stadsteater behöver ta sig ur sina flummiga tankar och precisera vad man egentligen menar. Det råder ett definitionsvacuum kring ordbajsandet som orsakar förvirring hur folk ska se på sig själva, helt enkelt.

Åsa Petersén, Aftonbladet, definierade det svenska redan i juni i år. Så här definierar hon oss: Vi är en nation som lyckas samla människor med ursprung överallt i världen, som kan vara stolta över allt vi har utan att behöva hänga upp oss på det ”ursprungligt svenska”. Vi vore inget, ingenting alls, utan vår mångkultur. Statsminister Reinfeldt å sin sida definierar en svensk som en ”barbar” och framhäver samtidigt hur han själv minsann har exotiskt ursprung. Han är inte helt oduglig med andra ord – med nyspråkiga ord närmare bestämt.

Versionerna går alltså isär hur värdelösa vi vanliga svenskar egentligen är – vi som inte kan påvisa exotiskt påbrå i blodet. Är vi ingenting, som Åsa Petersén säger, eller är vi åtminstone barbarer såsom statsministern hävdar?

Inga kommentarer: