Vad är problemet - egentligen?

Politiker, proffsdebattörer och andra kategorier av ja-sägare brukar framhålla att dagens samhälle präglas av öppenhet och tolerans – samtidigt som det enligt samma ja-sägare finns en jättehemsk s.k. rasism infogad i både strukturer och folks vardagsrum. Rasismen är uppenbarligen så osynlig att myndigheter och utredningar skapas enbart för att synliggöra den. Vad är problemet egentligen?

Låt oss pröva tesen om att dagens samhälle kännetecknas av öppenhet och tolerans. Öppenhet är en sorts frihet och om medborgarna känner sig fria finns det sannolikt stor öppenhet. Men statistiken visar att samhället inte är så öppet att folk faktiskt kan leva fritt. Våldtäkterna har ökat med 161 % sedan 1996.

I sin rapport Våldtäkt – en kartläggning av polisanmälda våldtäkter skriver BRÅ att gruppvåldtäkter ”…utgör därmed 11 procent av samtliga våldtäkter…” av den sammanställda statistiken i skriften. I samma skrift konstaterar man på sidan 51 att antalet barnvåldtäkter sexfaldigats (!) sedan 1985.

Grov misshandel ökade enligt BRÅ:s statistik under åren 1996-2006 med 43 %. Antalet personrån ökade under samma tid med 32 %. Många människor undviker att vistas i vissa stadsdelar, områden och på en del gator - särskilt somliga tider på dygnet. Man får nog konstatera att det enda öppna i dagens Sverige är gränserna.

Vad gäller tolerans är det bara att se hur åsiktsfriheten beskärs allt mer. Först började man med att jaga nazister. De hängdes ut i tidningarna och blev utsparkade ur det militära. Nu blir sverigedemokrater uteslutna ur sina fackförbund, avskedade från sina jobb och förhindrade att utöva sina lagstadgade friheter, exempelvis rätten till fri opinionsbildning. Detta görs enbart på grund av deras personliga åsikter. Martin Niemöller formulerade den pågående processen med följande ord:

Först kom de för att hämta judarna
men jag höjde inte min röst
för jag var inte jude.

Sedan kom de för att hämta kommunisterna
men jag höjde inte min röst
för jag var inte kommunist.

Sedan kom de för att hämta fackföreningsfolket
men jag höjde inte min röst
för jag tillhörde ingen fackförening.

Sedan kom de för att hämta mig
och då fanns ingen kvar
som kunde tala för mig.


Samtidigt kräver muslimska organisationer att samhället anpassas alltmer efter islam.

Om man efter allt detta ändå hävdar att samhället är öppet och tolerant kanske man helt enkelt bor i ett för tryggt område… Vad är problemet – egentligen?


Fotnot: Samtliga siffror avser anmälda fall enligt BRÅ:s statistik.

Pdf: Våldtäkt – en kartläggning av polisanmälda våldtäkter