I stort sett dagligen producerar medieföretagen nyheter om nya vidriga brott. Förr var mord en riksangelägenhet på löpsedlarna i månader i sträck, nu kan man hitta mord i notisform - dagligen.
I de rikstäckande tidningarna är det, nästan alltid, utan undantag endast signalement angivet om det kan misskreditera svenskar. Jämför till exempel häromdagen då jag beskrev ett fall där den ena gärningsmannen beskrevs som ”blond”.
Nu kan Rakryggad återigen ge exempel på att medieföretagen bedriver en ensidig och etniskt fokuserad rapportering om brottslingars identitet. En 32-åring har dömts för dubbelmordet i Ludvigsborg som skedde ifjol. Skånska Dagbladet publicerar namn och bild på den dömde, som de skriver heter Martin Ragntoft och vars bild härintill de publicerade.
Är det för att upprätthålla någon slags imaginär balans som de publicerar namn och bild på svenska brottslingar som Hagamannen, styckmördaren Janne och Ragntoft – ett försök att få oss att tro att den grova brottsligheten är ungefär jämnt fördelat mellan svenskar och immigranter?
Jag har inget emot att medieföretagen publicerar signalement på brottslingar, men jag efterlyser större konsekvens. I andra fall där brottslingen varit mörkhyad eller med sydländskt utseende har man helt enkelt strukit detta ur signalementet och endast släppt igenom att den eftersökte är 175 cm lång och har mörkblå jacka exempelvis. Detta visas prov på här. Varför är medieföretagen så rädda för att folket ska få reda på sanningen? Behöver vi vanliga svenskar verkligen förmyndare i form av medieföretag såsom TV4, Aftonbladet och SVT som avgör vad som är lämpligt för oss att veta?
I de rikstäckande tidningarna är det, nästan alltid, utan undantag endast signalement angivet om det kan misskreditera svenskar. Jämför till exempel häromdagen då jag beskrev ett fall där den ena gärningsmannen beskrevs som ”blond”.
Nu kan Rakryggad återigen ge exempel på att medieföretagen bedriver en ensidig och etniskt fokuserad rapportering om brottslingars identitet. En 32-åring har dömts för dubbelmordet i Ludvigsborg som skedde ifjol. Skånska Dagbladet publicerar namn och bild på den dömde, som de skriver heter Martin Ragntoft och vars bild härintill de publicerade.
Är det för att upprätthålla någon slags imaginär balans som de publicerar namn och bild på svenska brottslingar som Hagamannen, styckmördaren Janne och Ragntoft – ett försök att få oss att tro att den grova brottsligheten är ungefär jämnt fördelat mellan svenskar och immigranter?
Jag har inget emot att medieföretagen publicerar signalement på brottslingar, men jag efterlyser större konsekvens. I andra fall där brottslingen varit mörkhyad eller med sydländskt utseende har man helt enkelt strukit detta ur signalementet och endast släppt igenom att den eftersökte är 175 cm lång och har mörkblå jacka exempelvis. Detta visas prov på här. Varför är medieföretagen så rädda för att folket ska få reda på sanningen? Behöver vi vanliga svenskar verkligen förmyndare i form av medieföretag såsom TV4, Aftonbladet och SVT som avgör vad som är lämpligt för oss att veta?
Tack, Johan, för tipset om denna nyhet!
6 kommentarer:
Det gäller att hålla myten om det mångkulturella samhället vid liv och då gäller inga objektiva värderingar.
Media försöker med alla till buds stående medel undanhålla sanningen från oss medborgare. Man kan dock inte lura alla hela tiden och idag talar de i allt väsentligt för döva öron.
Angående att medieföretagen tillkännager efterlysningar, men med bristande följdriktighet, så att man i en del fall helt enkelt stryker 'mörkhyad' eller 'med sydländskt utseende' ur efterlysningen.
Denna företeelse har likafullt sin motsats, såsom ifråga om ett lånefinansieringsinstitut som har antagit namnet 'Folkia'!
På de allmänna samfärdselmedlen i Stockholm förespråkar detta företag sina tjänster med skyltar där de kallar sig 'svenska folkets långivare', på internet likaså ( www. folkia.se )
Där på internet inleder de med följande valmöjligheter för den som skall läsa om de lånemöjligheter som ingår tjänsteutbudet.
"Svenska | English | عربية | Español | فارسی | Türkçe | hrvatski"
Vi svenskar förstår alla och en och var att motsatsen mellan hur medieföretagen tillkännager efterlysningar och hur företag såsom sådana lånefinansieringsinstitut saluför sina tjänster är en motsats som i sig har en riktning till förfång för vårt folk.
För övrigt är det ur denna slags motsättning, sedd som förunderlig samhällsföreteelse, som falskheter såsom följande kan förfäktas och framläggas av de nidingar som vill svenska folkets och dess broderfolks undergång: "I det rasistiska Sverige får människor inte komma till anställningsintervjuer eller hyra bostad eller komma in genom krogkön på grund av sin härstamning. I det rasistiska Sverige finns en uppbyggnad av samhället som missgynnar människors möjligheter att tillgodogöra sig utbildning på rättvisa villkor till följd av deras härkomst, med mera".
Därvid är det också värt att märka följande:
Företag såsom det åsyftade lånefinansieringsinstitutet saluför tjänster som kan uppfattas förutsätta att låntagarna i väsentlig utsträckning förväntas kunna betala lånen medelst sina löpande inkomster.
de finns fler kriminella svenskar än invandrande svenskar ni är bara några mesar som har blivit mobbade av invandrare
Radi!Om nu så är fallet, kan du då förklara för mig varför ej etniska Svenskar är överepresenterade på våra fängelser runt om i landet.Jag har bekanta som är invandrare och har aldrig blivit mobbad av några invandrare,så din generalisering passar inte in på mig i alla fall.
Radi: I och med att 80 & av människorna i Sverige är svenskar, skulle man kunna förvänta sig att 80 % av brottslingarna är svenskar. Så är dock inte fallet. Redan 1996 var det ordentligt åt skogen. BRÅ visade i sin undersökning "Invandrare och invandrares barns brottslighet" (Publikationsnummer
91-38-30588-7) att invandrare var överrepresenterade i brottslighet oavsett ålder, kön, inkomst och bostadsort. Menar du att det har blivit bättre sedan dess?
Skicka en kommentar