Insändare: Adresserat till våra politiker

Varför är vi svenskar så passiva och tysta oavsett vilka lagar/beslut som drabbar oss? Ett exempel, FRA-lagen som inskränker vår frihet som människor. Politiker/lagstiftare pratar om terrorism och att vi måste skyddas. Vad har de baserat denna lagen på? Faktum är att efter 9/11, 2001, så har inga terrordåd inträffat i USA och dubbelt så många amerikaner i vår värld dör av nötallergi, än av terrorism varje år. Mig veterligen har ingen svensk dött i terrordåd!! Politiker verkar vilja stifta inskränkande lagar för att något eventuellt kan ske i framtiden. Jag kan visserligen stödja dem i deras önskan att förebygga att terrordåd ska hända. Men att stödet för politikers iver ligger i deras rädsla för att behöva säga, - "We told you so", när terrordådet ägt rum, är knappast ett hållbart argument. Dessvärre, eller snarare dessbättre, är rädslan allena inte ett hållbart argument. Rädslan kan visserligen få oss att fundera en extra gång, men den får inte förblinda oss.

Rädslan får inte ta resurser ifrån större hot mot människoliv, än rädslan för terrordåd. För vi vet att vi dagligen förlorar människoliv som skulle kunnat räddas om inte just skattepengar och den personliga integriteten hade satt gränser för vad vi kan åstadkomma. Det finns mängder med exempel och jag beskriver ett här: Sjukvården: Tusentals patienter skadas av felbehandling varje år. Varje skada som orsakats i vården medför i genomsnitt sex extra vårddygn, vilket betyder kostnader på 20 procent av landets totala vårdbudget och vissa dör på grund av fel. Försök görs på olika sätt för att förebygga dessa fel så att färre människor ska drabbas. Men vi får inte för oss idén att varje doktor, sjuksköterska, undersköterska, biomedicinsk analytiker osv ska ha med sig en kollega som kontrollerar vad dessa gör för säkerhets skull?.

Visserligen skulle vi minska antalet drabbade, men till vilket pris? Skulle vi följa våra politikers resonemang så borde vi definitivt fylla sjukhusen med kontrollanter, för nästa gång kanske vi själv drabbas och då tycker vi verkligen att en kontrollant på varje sjukvårdsanställd hade varit på sin plats.


Jag håller med våra politiker i deras kamp mot terrorister. Men frågan är vad denna kamp får kosta i pengar och inskränkning i den personliga integriteten när vi tittar på sannolikheterna för att något ska hända. För vi vet att något kommer att hända. Det händer varje dag!! Vi vet att människor dör på våra vägar, på våra sjukhus och i våra hem. Är lösningen att vi förbjuder bilar och alkohol, placerar en kontrollant på varje sjukvårdsanställd och en kamera i varje hem och samhällsvrå i ett försök att stoppa all död och livslångt lidande. Vad får våra politikers rädsla kosta samhället? Vad får vår personliga rädsla kosta samhället?


Jag måste fråga de politiker som förespråkar FRA, Vad kan nästa steg bli för att inskränka vår frihet? Till skillnad från terrorism, så utsätts ibland människor för våld i våra hem i Sverige. Varför inte underlätta för polisen? Vi kan sätta in övervakningskamera i varje hem. Polisen kan alltid garantera att de inte skall titta in i våra hem om det inte finns en stark misstanke om att oegentligheter pågår. Precis som FRA, så kan vi lita på polisen och har vi inget att dölja så gör det väl inget om kameran placeras i sovrummet. Vi kan ju alltid fråga Reinfeldt om han vill ha en kamera uppsatt. Han om någon har väl inget att dölja och kameran kommer inte användas i något annat sammanhang det har han ju fått FRA:s garantier för.


Avslutningsvis, svenska folket måste vara ett av de enklaste folken att stifta inskränkande lagar för, eftersom en av våra mest "kraftfulla protestaktioner" är att knyta nävarna i byxfickorna. Jag är rädd för att när det svenska folket väl tar upp händerna ur byxfickorna, så är det försent.



Stefan