21 januari, 2009

Mångkulturella erfarenheter, del 5

Hej!
Jag är en mamma som bor i södra Sverige, med två fina barn som är 3 och 8 år. Efter att nu läst om andras historier känner jag en styrka och ett behov att själv berätta hur vi har det här i vår fina stad. Vi bor i ett ghetto, där ingen vill bo egentligen, men någonstans måste man ju bo. Här finns både inbrott, rån, misshandel, daglig vandalisering, narkotikahandel, vapen, skottlossning, ja kort sagt: vårt eget lilla Rosengård.

Vi har även en multikulturell skola här, där min son har gått sen ettan. Pga alla utmärkelser denna skola fått trodde jag att ALLA barn prioriterades, men har fått inse att om man är en svenskfödd är man inte berättigad till hjälp. Min pojk är en av ett tiotal svenskar på skolan. Min son har sedan liten lidit av ett visst funktionshinder. Han har haft svårt att prata, svårt att kommunicera, svårt med balans och motorik, svårt att läsa av sociala koder, och väldigt svårt att återge händelser. Under hans skolgång har flera händelser först kommit till mig månader efter - när det är försent att agera. Med andra ord, min son är ett barn som behöver mycket stöd, hjälp och engagemang.


När vi började på skolan bad jag om ett möte med lärare, rektor och mig själv för att visa de utredningar och riktlinjer för hans bästa utvecklingsmöjligheter. Alla pratade så fint om att arbeta individuellt med hans starka sidor, som de gör med alla barnen i skolan. Jag kände mig trygg efter det mötet och var glad för att känna tillit i att kunna lämna min son i skolan. Första dagen var jag med, så den gick jättebra, men kände mig lite modfälld pga att jag var den enda svensken där, kände mig som en utlänning. Visserligen har han en svensk lärare, men just att alla surrade på sina egna språk, och läraren var ju upptagen med klassen. Andra dagen kom han hem och ville byta skola. Här började en kamp varje morgon efter detta om att få honom till skolan, ett försök att förstå det han inte berättade, det skolan aldrig såg. Men jag såg att nåt var fel.


Här började även mina klagomål, alla möten som jag försökte förklara min oro och blev då kallad för ”hönsmamma”. Jag undrade hur det gick med hans stöd, för enligt andra skulle man tydligen ha ett protokoll på handlingsprogram för barnen. Något sådant hade de inte upprättat. Dagligen kom han hem med ord som jag anser att man inte kommer hem med, för att fråga mig vad de betyder; svennebög, bögjävel, knulla din mamma, fitta, hora, etc.... 7 år gammal. Detta tog jag upp med läraren för jag ansåg det vara helt fel att barnen tillåts sådant språk i skolan. Hennes svar var att barnen inte vet vad det betyder, och att de faktiskt inte får säga så i skolan, men att de säkert hört det hemifrån, och min son kan i alla fall skatta sig lycklig som har en mamma som kan förklara vad det betyder. Jag tyckte det var en dålig ursäkt.


En gång berättade min son att en kille i klassen hade sagt att han ville att min son skulle hänga sig i ett rep. Jag var jättearg och följde med honom till skolan och tog upp det med läraren som sa att killen i fråga inte visste vad ordet hänga var för nåt. Utan att han nog hade menat att min son skulle hänga upp sin jacka. (I ett rep?)


Trots sitt nya språkbruk som han hade lärt sig på vår fina multikulturella skola, hade min son mycket svårt för läsning, så fröken kallade mig till ett möte med en specialpedagog inblandad. Det nya som kom fram var att min son och fem andra barn som hade svårt för svenska skulle sitta i ett enskilt rum ett par dar i veckan och träna tillsammans. Jag blev mycket upprörd och frågade hur i h-e det går ihop när de barnen knappt kan prata svenska och min son kan prata -men har svårt för läsningen. Deras svar var mer eller mindre tystnad, men att min son kan bidra till deras språkliga utveckling. (Kan man komma på en enda positiv sak för en som har svårt att läsa att sitta med i det rummet? Jag kan i alla fall inte det)


En dag kom min son hem och var arg. Nästan alla i klassen hade varit lediga den dagen, men han var minsann tvungen att gå dit. Varför, undrade jag. Hade jag missat något? Det är bajram, svarade min son. Hade aldrig hört det förut, men konstaterade efter kollande på internet att, ja det är en muslimsk högtid. Jag minns att jag blev så förvånad för jag hade aldrig någonsin hört talas om det innan. Tiden gick med små berättelser från min son om vad som pågick, hur barnen retade honom för han var svensk och dum, bråk mellan muslimer och icke-muslimer (som jag själv hörde), läraren som inte agerade och min son som enbart motvilligt gick till skolan. Blåmärken på kroppen titt som tätt, men aldrig att skolan hade sett någonting alls.


När vi hade utvecklingssamtal tyckte hans lärare att han pga sina svårigheter borde ha en assistent egentligen, en som hjälper till även med det sociala, "men pga vart vi bor och vilka resurser som finns kommer det inte ske eftersom han inte anses ha problem med att prata det svenska språket och förstå det." Det var vad han sa till mig. Han tyckte återigen att vi ska se det positivt, för det finns barn som har svårare förutsättningar med språket än min son. Till exempel alla andra barn i klassen, och menade på att min son i alla fall får höra svenska hemma. Det verkade vara det allt gick ut på. Jag bad ändå honom upprepa det han sagt angående assistent på nästa möte med rektor, och de andra som brukade vara med. Vilket han självklart inte gjorde. Det talades enbart om framsteg med min son. Framsteg som verkligen inte märktes hemma.


Vid påsken kom han hem och började prata om mohammed och jesus i samma mening. Då blev jag upprörd då med. Har dom multikulturell religionskunskap i ettan numera? I nästa mening sa han att han ska bli muslim, för då får han äta kyckling istället för äcklig korv i skolan. Det borde väl han få göra ändå, om dom har valfrihet? Borde inte alla barnen ha det då med? Nu har jag tagit en del saker som hänt, men det finns så mycket mer. Detta var bara i första klass. Tyvärr har det fortsatt även denna termin. Barnen hotar varandra, säger att muslimer är bäst, och för de som inte håller med blir de en smäll på kinden. Detta har min son berättat för mig. Jag har varit i kontakt med socialtjänsten för jag anser inte att min son blir det minsta hjälpt, men de gör inte ett jota. Mina tankar går till alla dessa utredningar som görs, varför görs dem när ingenting händer eller läses ändå? Som t ex detta med skrivning, pga sin motoriksvårighet kan min son knappt hålla en penna i handen. I utredningen står det klart och tydligt att han behöver extra hjälpmedel till det. På senaste utvecklingssamtalet sa läraren att de ställer inga krav på hans skrivutveckling pga att han har svårt med pennan. Med andra ord, ingenting görs.

Man pratar om att förbättra saker och ting inom skolan, själv ser jag bara försämring. När det nu är plikt att ta mina barn till skolan måste jag se till att barnen har det bra. Jag önskar att jag kunde ha min son hemma egentligen pga det som pågår i skolan. Allt är inte dåligt, men då jag utan att överdriva säger att de svenska barnen är i minoritet på denna skola, borde även han prioriteras på det bästa vis för honom. En dag kanske han får nog och slår tillbaka rejält, säger elaka saker tillbaka och då vet jag ju vem som kommer bli anklagad för det - hans ”rasistiska” mamma.


Jag anser att man idag använder ordet rasist utan att tänka sig för. Är man verkligen en rasist för att man ser hur andra barn från andra länder prioriteras, medans ens egna barn används som en slags lärare, medans de verkligen behöver hjälp på andra håll? Jag har ansett mig vara väldigt öppen för denna skola, för jag trodde verkligen att även min son skulle få sitt stöd i skolan, men jag anser mig vara så överkörd och faktiskt letar jag efter en annan skola nu. Tyvärr ser det nog likadant ut i skolorna här runtomkring. Hur ska det sluta när barnen är vår framtid, de som ska ta hand om landet när vi bli gamla när de redan nu blir nedtryckta för att de kommer från landet de bor i? Hela samhället har blivit snett och man ska bara tvingas titta på, vara tyst och acceptera Det Nya Sverige!

Upprörd förälder

29 kommentarer:

Anonym sa...

Jag blir vansinnig! Det enda som kan tillämpas är tyvärr White Flight, och jag lider med dem som sitter i den ekonomiska situationen att man inte kan flytta.

Man måste älska den multikulturella-retoriken att upphovet till främlingsfientlighet är att man inte fått tillräckligt med kontakt med invandrare och den underbara mångkulturen. Fråga hyckleriets apologeter varför den största delen Sverigedemokrater bor i förstädernas ghetton; fråga dem varfär inte Rosengård och Tensta blommar?

Deras samhällsbygge är lögn och förbannad lögn! Skicka budkavlen.

Rakryggad Ifrågasättare sa...

Jag mår mycket, mycket illa efter att ha läst ditt brev...

Namn på stad och skola. Tack!

Rakryggad Ifrågasättare sa...

Vi känner väl till Maria Rydhagen på KvP... lite till mans, vid det här laget.
Rakryggad har skrivit ett par brev till henne, utan att få svar förstås... Och där bloggen ifrågasatt den redaktionella sanningshalten hos just Rydhagen samt kollegorna Martéus och Dahlberg.

Läs här vad Rydhagen skriver...om
journalister och lögn. Men håll i er!

http://www.kvp.se/nyheter/1.1439104/maria-rydhagen-de-flesta-journalister-ar-faktiskt-noggranna

Weine Berg sa...

Nej, stad och skola uppges inte av omtanke på sonen som då kan utsättas på än värre sätt.

Kalle sa...

Inse att det inte går att vara saktmodig i detta land längre.

Du har bara två val för ditt barn:

1. Flytta ditt barn till en vit skola.

2. Lär honom att slåss.

Du själv röstar givetvis redan på ett parti för Svenskar annars får du faktiskt skylla dig själv för då är det nämligen DITT eget fel att ditt barn blir utsatt för detta du berättar om.

För tydlighets skull, ett "Parti för Svenskar" innebär att du måste rösta på ett annat parti än något av de nuvarande riksdagspartierna.

Anonym sa...

Jag håller tyvärr inte med dig angående namnet på skolan, för ska det hända något till det bättre måste alla ta sitt ansvar. Det skulle vara som att inte uppge namnet på mördaren, för då kan offret bli mördad en gång till.

Vill man berätta så måste man stå för orden.

Anonym sa...

Det finns tyvärr bara två saker att göra här och de MÅSTE för barnens skull göras i denna ordning.
För det första: Bli en av Sveriges internflyktingar, inse att du inte kan bo kvar, gör vad som helst för att komma därifrån, flytta till en bruksort i inlandet där man har liten andel invällare. Där finns bostäder, om än inte jobb, där finns även svenskspråkiga klasskamrater. Har du tur finns även en Arbetsförmedling som har engagemang för ensamma föräldrar istället för en som prioriterar invällande majoritetsgrupper.
För det andra: Rösta på ett parti med sunda värderingar i nästa val. Massinvandringen måste stoppas. Vi ta emot tiotusentals personer utan skyddsskäl varje år. 2000 politiska flyktingar eller flyktingar från krig kan vi ta emot varje år, det gör inget, så länge de sprids ut någorlunda i landet och sätts i skolbänken med tydliga krav på sig omgående. Dagens invällningsnivåer leder enbart till tragedi.

//En vän i kampen.

Per Nilsson sa...

I vanlig ordning är det de sämre bemedlade svenskarna som drabbas av mångkulturen.

Det är aldrig "proffstyckarna", det vill säga politikern och journalisterna som blir drabbade. Nej, det är alltid vi vanliga svenskar som blir det.

Jag förstår inte hur vi som svenskar kan tillåta detta idag. Sverige har det inte lika gott ställt längre och vi har inte råd, vare sig emotionellt eller ekonomiskt, att hysa fler tarvande och krävande icke-svenskar som inte bidrar till samhället.

Anonym sa...

Lika skrämmande som vanligt ta del av berättelser som denna.. Kan vi stoppa vansinnet? Det ser tyvärr mörkt ut. Det är inte ondskan som skrämmer mest utan de goda människornas tystnad..

Anonym sa...

M.Rydhagen! Dummare javel far man leta efter.

Anonym sa...

M.Rydhagen! Dummare javel far man leta efter.

Pierre sa...

Mycket upprörande läsning men ack så sann.

De svenska traditionerna är påväg bort och tillkommer gör de muslimska och icke svenska sederna om inte någon säger stopp!

Situationen på skolor med många av icke svensk bakgrund kommer i längden att vara ohållbar då dessa personer inte tycks dra sig för att tracka och vandalisera så fort man tittar på dem. Integrationen har blivit ett stort misslyckande.

Jag kan näst intill lova att det finns flera stycken liknande berättelser som denna och det är inte acceptabelt.

Behandla folk som du själv vill bli behandlad.

Anonym sa...

Och detta samhället ska man försörja med skattepengar .fy fan .

Weine Berg sa...

När en person väl vågat sig på att dela med sig av sin berättelse kan man inte begära att de ska tala om var detta hänt. Vem vill riskera sitt barn?

Anonym sa...

Jag vill inte bedöma insändarens mod, men kan lungt säga att muslimer ser detta enbart som en svaghet och fortsätter med sina trakasserier än mer.

Anonym sa...

Det hemska är att våra barn får betala det högsta priset för detta dåraktiga experiment som vi döpt till det mångkulturella.... som borde heta mångkriminella samhälle.
Läs även idag en insändare på www.frianyheter.wordpress.com med signatur Stefan.
/HenrikP.

Rakryggad Ifrågasättare sa...

tt

Daniel sa...

Som ovan skrev. Lär ditt barn att slåss!!! Få honom intresserad av någon sorts kampsport. Ifall att utvecklingen ej går att stoppa så måste vi kunna försvara oss. Det är din skyldighet som förälder.

Eller så kan du uppmuntra honom att bli vänn med ett invandrargäng, så slipper han få stryk. Dom kan ju då sitta och röka hasch, råna en kiosk, slå ner en gammal dam, våldta någon svennahora eller varför inte slå andra svennar som ännu ej har etablerat sig i något invandrargäng på käften.
Mvh Daniel

Anette sa...

Jag säger bara: FY F*N!!!!!! Jag blir så upprörd över sådant här att jag inte finner ord!! Och så kallar dom oss rasister..

Jag hoppas att din son får byta skola, detta kan ju bara inte få fortgå.. Har han sen något neurotypiskt funktionshinder (själv är jag 44 år och ska påbörja ADHD-utredning), så är det ännu viktigare att han får stöd i sin undervisning!! Stå på dej, jag ska hålla tummarna för dej och din familj!!

Kram Anette (bor i mellanSverige, tidigare bosatt i Malmö..)

Carl sa...

fler och fler börjar märka av förintelsen- av Svenskar! måttet är rågat så även Folkpartiets Jan Björklund har börjat pröva att ge Sverigevänliga åsikter i tv!!!! haka på nu så snöbollen kan börja rulla, kanske fulmedia kan börja få stöd för Sverigevänliga inslag. rensa ut främlingarna som nästlat sig in på tv och radio

Anonym sa...

Fan vad hemskt. De kan inte byta skola eftersom det ser likadant ut i kringliggande skolor.

Tyvarr kommer det ta minst 20 ar innan en forbattring kan ske aven om SD ta 51 % majoritet, blir det samre resultat sa tar det langre tid.

Under de 20 aren kommer det att blir mycket varre for varje ar. Katastrofen ar darfor redan har och de som drabbats kan inte raddas, det finns knappt nagot hopp. Jag mar illa.

/ peter a

Karin sa...

Kära "Upprörd förälder"

Det kommer inte att ordna sig eller bli bättre.

Du MÅSTE därför flytta din son till en annan skola. Hans barndom kommer aldrig tillbaka.

Flytta NU!

MVH, Karin

Eoppoyz sa...

Bajram? Det låter som att man har ett problem med analen eller tarmen.

Robin Shadowes sa...

Då mamman skriver att sonen har motoriska problem,vet ej av vilken art men att börja träna kampsport är därför förmodligen uteslutet i det här fallet. Det hade varit en annan sak om pojken varit fullt frisk. Tycker det är extra allvarligt om trakasserierna gått så pass långt att t o m en så ung pojke som bara är åtta år funderar på att bli muslim bara för att tarkasserierna skall sluta. I det nuvarande läget tror jag bara mamman kan flytta från problemet, antingen till en svensk stadsdel eller ny mindre ort. Och att rösta antingen Sd eller Nd 2010.

Anonym sa...

http://ttela.se/start/trollhattan/1.153075

Bekräftelse från PK media att det faktiskt förekommer.
Den här gången i anslutning till Kronogården i Trollhättan.

Anonym sa...

Modigt av dig att våga berätta. Jag tänker att går det inte att stämma skolan till skolverket och sedan kräver du ett stort skadestånd så du och dina barn kan börja om någon annanstanns. Så här ska varken du eller sonen behöva ha det. Spela in alla möten med skolan och socialtjänst och försök hitta en bra advokat!

Anonym sa...

Skaffa en logoprdutredning för ditt barn, det låter som han har en språkstörning med viss tilläggsproblematik så en utredning på BUP, eller liknande kan vara på sin plats. använd detta sedan som ett verktyg och skanna av var det finns bra skolor för barn med denna problematik. Ta sedan ditt flyttlass och dra, ditt barn är värd all möda det låter inte som att det finns någon möjlighet till förbättring i det område du nu bor i. har själv barn med snarlika problem och vet hur bra det kan vara om man är beredd att kämpa en del och flytta på sig.

Victor aka Marcus sa...

Hoppas innerligt din son får den hjälp han behöver. Helt sjukt hur han kan behandlas så av vuxna människor. Det är inte acceptabelt och skolans rektor borde nog se över situationen på skolan och ta i tag med hårdhandskarna!

Göran Johansson sa...

"Upprörd förälder":

Ni får helt enkelt flytta till Norge eller Finland. Då är ni plötsligt mera värda än de andra, och kan njuta av särbehandling. Lediga bostäder finns lite varstans och om man vill jobba så får man det. Ni får gärna komma till min hemkommun. Om ni fortfarande inte blivit muslimer, förstås...

Ja - kanske alla inom Norden borde flytta till sina nordiska grannländer, sen ställa orimliga krav och göra det otrevligt för de som bor inom Norden utan att höra hemma här. Ju flera icke-nordiska, icke-välkomna varelser som lämnar Norden - ju bättre är det.

"Ja, jag vill leva, ja vill dö i Norden!"