Rapport till Rakryggads hängivna kämpar

Det är dags för mig att bli lite privat igen. Den 19 maj meddelade jag bloggens läsare att jag blivit diagnosticerad med cancer. Tiden före, och efter, detta var ett smärre helvete på grund av tumörerna och jag kan med lätthet medge att sommaren 2008 var den värsta i mitt då 36-åriga liv. Efter detta följde en operation som jag återhämtade mig snabbt från. Bara några timmar efter operationen lämnade jag IVA. Rehabiliteringen var dock jobbig, särskilt efter att operationsärret sprack upp vilket ledde till förlängd rehabilitering.

Efter operationen spred meningsmotståndare ryktet om min hastiga död på operationsbordet, vilket var lagomt kul att läsa. Efter detta följde hotfulla telefonsamtal när jag hade bemött dessa rykten.

Sommaren präglades av stora omställningar för mig och dessa hade jag inte klarat utan min familj, släkt, nära vänner och trogna Rakryggadläsare. Tack till er alla, ni är underbara!

Min läkare hävdar att min cancer är ”sannolikt obotbar”. Jag är dock optimist och jag ger inte upp. Under hösten började jag med cytostatikabehandling vilket varit jobbigt, men ändå hanterbart efter den bedrövliga starten. Första kontrollen visade att tumörerna har krympt, vilket är ett steg framåt. I januari är det dags för nästa kontroll. Jag tror den kommer att visa på fortsatta framsteg.

Under den senaste tiden har jag återigen kunnat ägna full kraft på bloggen, vilket börjar ge resultat. Dekalförsäljningen har gått högt över förväntan bra och dekalerna finns nu över hela landet. Besökssiffrorna har också stigit kraftigt. Vid Klüfthärvan låg antalet unika besökare per vecka på färre än 2000. Nu är siffran 5 700. Donationerna till bloggen, tillsammans med överskottet från dekalförsäljningen, har gett bloggen drygt 4000 friska kronor att utveckla Rakryggad-konceptet med, vilket även det är glädjande. Tillsammans vinner vi den dagliga kampen!